Fyrbenta livräddare i Hundresurs Sundsvall

HundResurs Sundsvall är en oberoende förening som arbetar fristående, men samverkar med alla organisationer som har uppdrag från polis och anhöriga att söka försvunna personer. Gruppen i sig är relativt ny, men bland hundförarna finns förutom ett stort hundintresse också många års samlad erfarenhet.

Snabbt redo

I dagsläget ingår ett tiotal ekipage i föreningen, som grundades för närmare två år sedan med Katarina Nordin i täten. I skarpt läge kan ekipagen vara ute och redo för sök inom några timmar. De behöver bara ett område och en karta för att sedan söka självgående.

— När någon försvinner kontaktar vi polisens insatsledare och erbjuder våra tjänster, säger Katarina.

En hundnos är alltid på. Även om hunden inte tränar eller jobbar söker den ständigt. Därför är hundföraren tydlig med när det är allvar och ser till att “starta” sin hund genom att stanna till och ge den ett sökkommando. För vissa hundar har själva ordet ingen betydelse medan andra är tränade att till exempel bara söka efter en människa vid kommandot “sök” och letar föremål om de istället får höra ordet “leta”. Det beror dels på hur deras ägare vill att de ska agera och dels på att alla hundar är olika individer, vilket också styr hur varje hund markerar när den hittar något.

— Man ser det på hunden. En del har lätt till skall, för andra passar andra markeringssätt bättre, berättar Katarina.

Tränar på likdoft

Söken handlar alltså om människor och föremål relaterade till de försvunna. Dessvärre är det inte alltid en levande person man söker och hundarna i HundResurs tränas därför också i att känna igen likdoft. För det är just vittring hundarna är tränade på, de går inte alls på synen. Ges de inte rätt förutsättningar och möjlighet till vittring på en figurant kan de gå förbi den, även om hen ligger helt öppet.

Katarina berättar om en kurs i preparatsök hon gick med sin hund. Där lade instruktören olika dofter i burkar och hundens uppgift blev att sortera dem. En tepåse blev under kursens gång nedklippt till några ynka korn som dessutom blandades ut i vatten. Trots det hade hundarna inga problem att markera.

En erfaren hundförare inleder träningen av en ny hund redan på valpstadiet. Hunden får öva miljö i skogen genom att gå på ostadiga underlag och klättra över stock och sten och man jobbar även med ljud. Förutom att vänja den vid de plötsliga varianterna; som att tappa ett grytlock i köket, ska hunden också lära sig att uppfatta de mindre ljuden. Att sitta i skogen bredvid ett elljusspår är bra övning. Om hunden reagerar när någon går förbi, på en kvist som bryts eller en dragkedja som dras igen belönas den, och gratisträningen är igång.

Börjar med att gå kurs

Det viktigaste att tänka på när man köper en hund som ska tränas i sök är att den är tålig och klarar att gå i terräng. Områdena som ska sökas igenom med hund är oftast väldigt otillgängliga och kräver en del av både hund och förare.

Hunden kan heller inte vara för liten. Chihuahuan må ha sina fördelar men som sökhund har den helt enkelt för låg mankhöjd för att kunna uppfånga tillräckligt mycket vittring. Annars fungerar de flesta bruksraser, även om schäfern, som också är den vanligast förekommande rasen i Sverige, hittills varit överrepresenterad.

Den som vill komma med i HundResurs får först gå kurser i lydnad, spår och sök.

— Efter att intresserade hundägare har kontaktat oss brukar vi rekommendera nybörjare att gå kurs på Brukshundklubben. Därefter kan det bli aktuellt att komma med på våra träningar, säger Katarina.

Får göra arbetsprov

För att bli godkänd för sök hos HundResurs måste ett ekipage klara av ett arbetsprov i form av flera moment. Hunden ska förmå hitta människor med spår, ljud och vind och den ska kunna sök, spår och uppletande av föremål. Det handlar dock inte bara om hundens förmåga att hitta människor; lika mycket hänger det på att hundföraren kan se till och ta vara på hundens förmåga. Katarina, som har 30 års erfarenhet som räddningshundförare, patrullhundförare och hundförare inom andra frivilligorganisationer, är testledare och därmed den som bedömer när ekipagen är tillräckligt tränade för skarpa sök. Protokollen som används vid såväl arbetsproven som de funktionskontroller som genomförs för godkända ekipage liknar de som används av andra organisationer med eftersökshundar.

Brinner för uppdragen

Det råder ingen tvekan om att HundResurs medlemmar brinner för sitt uppdrag, som är så mycket mer än ett intresse eller en hobby. Organisationen är ideell och medlemmarna betalar samtliga kostnader ur egna fickor, förutom den sponsring de ibland kan få på kläder och dylikt. Det är tydligt att det handlar om en livsstil och att man, om man en gång blivit engagerad i sök, inte vill tappa det.

— Man blir som barn på nytt, hittar nya ställen att söka på, ålar och kryper. Jag tror det är så man håller sig ung också, skrattar Katarina och får tydligt medhåll av sin fyrbenta bästis Gazza.

Text och bild: Jannice Eklöf