Spelar det någon roll hur kärleksfullt tiken tar hand om sina valpar? Blir det helt enkelt bättre hundar av omsorgsfullt omhändertagna valpar?
Forskning om både människor och primater visar vikten av fysisk tillgivenhet vid unga år. Bland annat visar forskning av Harry Harlow vid University of Wisconsin att det var fysiskt och psykiskt skadligt att beröva nyfödda apor den tröstande beröringen som deras mammor vanligtvis sköter om. Apor som växer upp utan beröring blir aggressiva, asociala och okänsliga. De saknar självförtroende och blir lätt rädda.
Så frågan är – gäller detta även hundar? Kan en tik som gosar mycket med sina små leda till bättre hundar?
Tikens fysiska kontakt
En svensk studie, ”Early Experience, Maternal Care and Behavioural Test Design Effects on the Temperament of Military Working Dogs” (2015), av Pernilla Foyer vid Linköpings universitet visar att så är fallet. Forskningsteamet filmade tikar som interagerar med sina valpkullar under de första tre veckorna. De observerade tikens fysiska kontakt med valparna och graden av beröringsstimulering hon gav.
Det visade sig att detta skiljde sig avsevärt åt mellan de olika tikarna. Somliga gosade mycket med sina valpar, andra inte.
Mer vänliga hundar
För att avgöra om mängden beröring som valparna fick från sina mödrar gjorde någon skillnad hos de vuxna hundarna, gjorde forskare ett temperamentstest när valparna var cirka 18 månader gamla.
Resultaten överensstämde med de resultat som tidigare observerats i primat- och humanforskning. Mer vård och beröring av mammorna ledde till hundar med högre nivåer av socialt engagemang, fysiskt engagemang och mod.
De var vänligare, aktivare och mer villiga att interagera med sin värld. De var också mindre benägna att bli skrämda av oväntade och potentiellt hotfulla händelser i sin omgivning. Omhändertagande och kärleksfulla tikar fick snällare valpar.