Experten svarar: Varför drar hunden i kopplet?
Innan man justerar ett oönskat beteende är det viktigt att ta reda på varför hunden gör som den gör. Att träna en understimulerad hund att gå fint i kopplet blir resultatlöst om vi inte samtidigt ser till att hunden får den stimulans den behöver. Det är viktigt att ta hänsyn till beteendets orsak när man skissar på en åtgärdsplan. En drivkraft bakom hundars framfart är att de bär på lagrad energi. Har hunden dessutom lärt sig att promenaderna är den enda chansen på utlopp blir förväntan och drivet högt.
Hormoner, endorfiner och jaktlust
Hormoner kan ställa till det. En löptik kan egga upp reproduktionsdriften så att motorn går på högvarv hos hanar. Och en löpande eller skendräktig tik kan streta hemåt när valptankar styr. Smärta är en annan orsak till sträckta koppel, stressen och adrenalinet ökar energipådrag. Vissa hundar som har ont jagar endorfinkickar (kroppens naturliga smärtlindring) genom att varva upp och springa snabbt i cirklar. Dragkampen kan också bottna i en jaktlust, nosen dammsuger backen och hunden stretar kors och tvärs i jakt på vilt.
Olika aktionsradier
Ett för kort koppel i relation till rasens/individens ”aktionsradie” (den sträckan hunden föredrar att löpa ut i förhållande till sin ägare) kan förvärra en koppelsituation. Vissa raser är avlade för att hålla sig nära sin förare, andra ska jobba långt ifrån. Är kopplet för kort finns viljan att streta ut i maxläget. Ibland ställer en krock mellan ägarens föredragna promenadtakt och hundens till det. Långbenta hundar som gärna travar fram föredrar att vi går i rask takt kontra en promenadlimpa som vaggar fram i skritt. Om vi blir oense i kopplet och rycker, ryter eller petar hunden i sidan förvärras bara dragkampen. En otrevlig matte/husse vill hunden hålla sig ifrån. Därför blir det förhållningssättet kontraproduktivt för vår dröm om ett slakt koppel.
VAD KAN JAG GÖRA?
Åtgärderna varierar beroende på orsak.
1. Om hunden är understimulerad
Ge hunden ett ras- och individanpassat utlopp, ett arbete som tömmer hunden på energi som annars läggs på att dra i kopplet. Det handlar inte om en punktinsats utan regelbunden stimulans så som; spårarbete, personsök, uppletande, nosework, vallning, lydnadsträning. Välj en sysselsättning som lämnar hunden behagligt trött och inte uppvarvad. Nosarbete brukar ha den effekten. Se till att aktivitetens svårighetsgrad tömmer hunden på energi. Du vill att hunden jobbar aktivt i längre pass och med hög ”sniff-frekvens”. Klarar hunden uppgiften lätt på ett par minuter är det dags att försvåra om du vill uppnå ett energiutlopp. Om din hund anser att inomhus = vila och utomhus = aktivitet kan du behöva vända på ekvationen. Ge jycken fysiskt och mentalt utlopp inomhus, gärna en kvart innan ni går ut, då startar du promenaden med en mer balanserad hund. Ett lätt godissök, några lydnadsmoment, klä-på-dig-halsbandet-träning kanske. Sedan väver du in pauser och balansövningar på promenaden för att slå av på takten. Preja er inte igenom rundan, stanna, cirkla träd, träna på något kul, balansera på en stock och titta på fåglar tillsammans. När hunden får regelbundet utlopp kan du börja koppelträna (se punkt 6)
2. När hormonerna stökar till det
Har du en hanhund som drar när tikar löper? Blir han dessutom gnällig och allmänpåverkad? Då kan en kemisk kastration eller hormonbalanserande örter hjälpa. Om hunden lider av hormonpåslaget kan en operativ kastration vara aktuell, rådfråga veterinär. Men glöm inte att koppelträna ändå. Hundar är vanedjur, har han dragit i kopplet i fyra år tar det tid att lära sig av med det oavsett om kulorna är på plats eller ej. Ha tålamod.
3. Om hunden har ont
Smärtan måste naturligtvis åtgärdas. Misstänker du att hunden har ont kontakta din veterinär omgående. Vi kan enbart förvänta oss goda träningsresultat ur en smärtfri hund. Är smärtan obotbar och hunden lider kan det vara hög tid att ta sig en djuretisk funderare.
4. Vid jaktlust eller intensivt nosande
Har din hund stor jaktlust utan möjlighet att jaga i samspel med jägare behöver hunden få utlopp för drivet på ett sätt. Kanske genom vilt- eller personspår, lure coursing, jaktlekar. Sen kan du införliva en rutin som ger kontroll. Låt hunden gå på vänster sida intill dikeskanten promenadens först 15 minuter, låt jycken nosa hur mycket han bara vill. Efter 15 minuter byter du sida, säg gärna ”gå höger”, hunden går nu på höger sida i cirka fem minuter eller 15 meter (beroende på din hunds förmåga, lagom är bäst till en början) och hindras nu att nosa genom ett kortare koppel, öka takten och signalera på så vis transportsträcka. Belöna gärna vid din sida när hunden går fint med nosen framåtriktad. Hitta på skojiga saker, avbryt och träna lite lydnad när hunden går som bäst. Efter cirka fem minuter eller 15 meter byter du återigen sida och låter hunden nosa i diket. Även det är belönande, så byt när hunden går som finast vid din högra sida.
Växla sida då och då, öka successivt upp din hunds förmåga att transportera sig utan nosen i marken, var samtidigt generös med att tillåta nosandet. Det är ju ändå därför vi går ut. Konkurrera aldrig om nosandet, skapa istället en schysst kompromiss.
När ovanstående är genomfört och du märker att hunden börjar förstå rutinen kan det vara dags att träna in slakt koppel i relation till lockande dofter. När hunden stretar mot en doft håller du lugnt emot, står still och väntar, så fort kopplet slakas när hunden backar bak eller vänder om berömmer du och går snabbt fram till doftfläcken som blir belöningen. Med konsekvent träning kommer hunden lära sig att hålla kopplet slakt för att nå doftfläckar i motsats till att dra. Mycket fiffigt.
5. När ni är i otakt
Prova ett 2,5-5 meters koppel istället för ett kort standardkoppel och märk skillnaden. Varför inte ha en lina fäst i en byxhälla eller bälte då och då och koppla om hunden och bjussa på den friheten. Gå i din hunds föredragna takt stundvis. Du ska inte springa ikapp med hunden, bara öka tempot. Sänk även tempot ibland, växla upp och växla ner, då blir hunden lyhörd för dina initiativ och du får möjlighet att belöna följsamheten när hunden sluter upp vid din sida.
6. När hunden lärt sig att det lönar sig att dra
Om din hund lyckas komma framåt, sno åt sig doftfläckar eller hälsa på andra i sträckt koppel har du lärt jycken att det lönar sig att dra. Gör tvärtom – gå när kopplet är slakt och stå still när kopplet är sträckt. Det kan skapa en jojo-hund som kastar sig fram till en början. Men bryt den kedjan genom att sickasacka fram, byt riktning ofta och belöna det slaka kopplet genom att hitta på upptåg, prata glatt med hunden, bjussa på snask, lek, klappa när kopplet är slakt. Jobba på koppelrelationen, visa hunden att slakt koppel ger fördelar; det är då du kopplar loss, i slakt koppel får hunden nosa på spännande doftfläck, går man nära tappar matte kamptrasan ur fickan och i slakt koppel får man tillåtelse att rulla sig i vattenpölen. De erfarenheterna motiverar din hund att hålla kopplet slakt.
7. Du behöver vara 100 procent konsekvent
Om du stundvis är noga med att hunden inte får släpa dig fram men ibland tillåter det kommer ingen förändring ske. Det är svårt att vara konsekvent, ett sätt att ge sig själv andrum är att byta utrustning på hunden. Ha brett halsband och koppel när ni övar, gå aldrig ett steg framåt i sträckt koppel och se till att det händer härligheter inom koppelradien. När du inte orkar träna kopplar du över till selen och låter hunden dra. Ju mer du tränare desto finare kommer hunden gå i halsbandskopplingen. Orkar du inte träna tills problemet är löst var konsekvent med utrustningsbytena, så får du resultat med tiden ändå.
Men obs, se över punkt 1-5, så du inte missat en orsak du behöver ta tag i innan ovanstående kan ha effekt.
