Experten svarar: Hur sätter jag gränser på ett schysst sätt?

De flesta hundägare i moderna Sverige, ett land framstående inom hundforskning, har förstått att positiv förstärkning är det som gäller när man tränar hund. Idag vet vi att vi bör vara rädda om våra hundars självkänsla om vi vill dela livet med harmoniska hundar. För harmoniska hundar är förutsägbara och lättsamma.

Frustration

Det är dock inte mer än mänskligt att stå i en jobbig situation med en hund och vilja ryta. Men frustrationen är ofta ett tillkortakommande hos oss. Kanske stressar livet i allmänhet, vi blir frustrerade över att vi inte vet hur hunden ska hanteras. Eventuellt ökar pulsen av att någon ser er, som du tror tycker, att du inte klarar av din hund … Ibland pyser den ångan ut över hunden. Det händer att vissa kallar det gränssättning, trots att det är en olämplig korrigering född ur frustation. Ofta sker detta helt i onödan, ibland kan det bli direkt skadligt. Men emellanåt är det nödvändigt att sätta en gräns, för både din och hundens skull. Då är det viktigt att göra det på ett förståeligt sätt och helt utan skamvråskänsla.

Tvåvägskommunikation

Gränssättning i ordets sanna betydelse innebär rimliga riktlinjer som du skapat för att informera andra om hur de bör bete sig för att du ska känna dig trygg. Det är en naturlig del av alla hälsosamma relationer, en tvåvägskommunikation som handlar om integritet och omtanke. Du får hävda din rätt och hunden sin. Hunden får morra över sitt ben och du bör backa, jycken får dra åt sig tassen vid kloklippning och få en paus. Du får säga akta mig när tänder blir för hårda i lek och hunden kan lära sig att sansa sig.

Se varandras gränser

För att du och din hund ska ha samma uppfattning om gränserna behöver ni veta var de går och vad som händer på andra sidan gränsen. Det handlar om social inlärning. Målet är att ni båda ska måna om varandras gränser för att ni månar om varandras integritet. Inte av rädsla för konsekvenserna. Sedan finns gränsdragning i bemärkelsen att du guidar hunden i hur han bör agera gentemot andra. På samma sätt som vi behöver lära våra barn hur man agerar i samspel med andra. Likt en förälder är det vårt ansvar att uppmuntra hunden att uppfatta och lyssna till andras gränser.

SÅ FÅR DU DIN HUND ATT FÖRSTÅ GRÄNSERNA

Så hur säger man ”sluta” till en hund? Hur sätter man en gräns på ett schysst sätt? Som vanligt beror det på situation och hund. Därför börjar vi med att att kartlägga när det ens behövs. Samspelet med hund bör främst landa i träning, förståelse för hundens grundläggande behov och konsekvent agerande från vår sida. Analysera återkommande de lägen med din hund då du vill sätta ner foten. Om det är lägen då hunden spårat ut och du är stressad är det klokt att avvakta. Ta ett djupt andetag, räkna till åtta, centrera dig kroppsligt. Oftast lugnar sig läget för att du har lugnat dig. När du står på andra sidan din stress kan du agera rent. När överreaktioner inte skuggar ditt budskap är du begriplig för hunden. Om du inte är skrämmande vågar hunden försöka förstå.

1. Välj rätt tidpunkt

När hunden liknar Hacke hackspett är sällan tänkarkepsen på. Vad du än säger eller gör går det inte in. Det betyder inte att du ska stå passiv och se på om din hund beter sig olämplig mot dig eller andra. Din hund, ditt ansvar. Jycken behöver din hjälp. I de här situationerna kan en begränsning av ytan, ett kortat koppel, en trygg famn och lugnande händer eller en signal att utföra ett helt annat beteende vara lösningen. Stäng grinden, koppla, stryk hundens bringa långsamt och hjälpa hen till ro. Detta är ett sätt att sätta en kärleksfull gräns.

Att hjälpa hunden att fatta rätt beslut genom att guida och belöna ett önskvärt beteende är klokt förebyggande som minskar behovet av gränssättning. Guidar vi hundar i det lilla, behöver ingen tappa fattningen i det stora. Vi bör alltså inte stirra oss blinda på här och nu, utan istället kan vi se vad hunden behöver utveckla hos sig själv för att kunna agera trevligt framöver.

2. Hitta anledningen

Vi återgår till Fido i inledningen. Han är en tvåårig jaktgolden. Han bor i ett hem där tiden är knapp, han är ensam hemma långa dagar och motionen han får passar en mops. Han mår inte bra. Om matte gastar på symptomen på det måendet kommer Fidos bägare att rinna över.

Vad Fido behöver är sällskap, motion och mental stimulans. Innan dess är han inte mottaglig för att låta bli vantar och lampor. När vi nu förstår Fido kan vi se att det är vettigare att koppla honom och ta ut honom innan vi själva knyter skorna och trycker händerna i ullen. Vi behöver inte alltid uppfostra. Istället kan vi omöjliggöra det vi känner ett behov av att korrigera. Det är att sätta en kärleksfull gräns. Den långsiktiga lösningen ligger i att ge Fido bättre förutsättningar.

Gällande intresset för att snappa åt sig godsaker ute behöver vi också förstå varför. Får han rätt käk i rätt mängd? Har ni övat på att passera mat som lockar? Lösningen är en träningsfråga. Vi kan inte förvänta oss att hundar ska låta ätbart vara, det ligger i deras natur att leta mat. Innan vi tränat på det bör vi stoppa Fido med kopplet, hålla emot, inte rycka. Det kan vara att sätta en kärleksfull gräns. Väljer han sedan att uppmärksamma oss, kan vi belöna det.

Så till dörren och hoppandet. Vi kan ryta till, eventuellt avtar hoppandet av rädsla, skitstövel-varning på den … Eller så använder vi oss av Fidos behov av mental stimulans och matintresse. Han kan få en matbit för att sitta lugnt när han står vid dörren. Inom kort sitter han staty vid porten i väntan på något gott. Då kan vi variera och sedan glesa ut belöningarna. Det är inte meningen att han ska matas fram i livet, utan lära sig hur han bör agera vid dörrar. Det är tydliga direktiv och positiv förstärkning när han gör rätt. Det är att sätta en kärleksfull gräns.

3. Lär hunden ett ”sluta-kommando”

Det mesta går att förebygga, men det är klokt att lära in ett ”sluta”-kommando du kan använda i oförutsedda situationer. Hundar förstår inte svenska per automatik, vi måste lära dem språket.

Så här gör du: Använd ett ord du trivs med; ”sluta”, ”nej”, ”stopp”, ”aj aj” eller ”hepp hepp”. Det ska komma att betyda att hunden upphöra med det hon håller på med och frågar dig om direktiv.

Rigga träning där jycken exempelvis slickar mjukost på en plåt, när hon är klar och vänder sig ifrån plåten säger du ett trevligt ”sluta”. Hunden vänder upp blicken och får en flygvärdinne-tydlig hand som visar att hon ska följa efter dig. På plats belönas jycken med något likvärdigt som lämnades (mjukost), gärna något än bättre. Med tiden säger vi ”sluta” strax innan hunden är klar med plåten. Är belöningen eftertraktad kommer hunden att avbryta sin handling. När detta tränats i flera sammanhang mot olika lockelser kan hunden avbryta en handling på signal. Först då förstår hunden vad begreppet betyder och kan lyssna och agera därefter.

GRÄNSER INTE SAMMA SAK SOM DOMINANS

Vissa opponerar sig mot begreppet gränssättning. Troligen förknippas det med auktoritär hundhållning där dominanshandlingar styr. Förr trodde man att en ”top dog” satte gränserna genom dominans. Teorin är sedan länge motbevisad. Idag är det klart att alla hundar i en flock sätter gränser för sig själva på ett sansat sätt.

Vi kan göra som de och sätta kärleksfulla gränser som andas allvar utan att kränka. Våra handlingar kan vara lugna och sakligt förklara vad som är viktigt. God gränssättning är konflikt- och våldsförebyggande. Därför tar vi upp det hellre än att bojkotta begreppet.

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images.
Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör.
www.carolinealupo.se