Experten: Så ser du om hunden har ont

Experten: Så ser du om hunden har ont

Ibland hjälper ingenting, problemet förvärras och träningsresultat uteblir, alla tänkbara åtgärder har testats, inget hjälper. Det är tungt att i efterhand inse att hunden haft ont och därför vägrat pälsvård eller gjort utfall mot grannhunden. Det är inte ovanligt att hundars problembeteenden bottnar i eller förvärras av smärta.

Smärtans påverkan på kroppen är komplex. Akut smärta är lätt att se, den är kraftig och kommer plötsligt; hunden skriker till, avlastar det skadade eller blir allmänpåverkad om obehaget kommer inifrån.

Långvarig smärta ter sig annorlunda. Den molande, ilande, bultande pinan är klurigare. Den kan komma och gå eller vara konstant, men är inget hunden vänjer sig vid då smärtsignalers styrka ökar över tid för att påminna kroppen om att något är fel. Området som gör ont kan även bli större, en ömmande hasled kan bli till molande värk i hela benet.

Adrenalinet ökar

Det händer mycket i kroppen vid långvarig smärta, exempelvis ökar adrenalinproduktionen och ger en smärttåligare kropp. Vi återkommer till det. Endorfinproduktionen (kroppens morfin) ökar också och dämpar smärtsignalernas styrka, praktiskt för ett skadat bytesdjur vars livsöde avgörs av fortsatt flykt. Endorfiner frisätts även vid hård motion, effekten märks i nedvarvningen efter motionen. Vi återkommer även till det. Om hunden inte får hjälp blir det onda en ofrånkomlig del av dess liv och kroppen kommer kompensera för att klara läget.

Kompensationen, en störning i hundens rörelsemönster, är ett synbart tecken på att något är fel. Ponera en hund som börjat gå på sniskan, går du bakom ser du en hund som inte spårar baktassarna i framtassarnas nedslag, bakbenen går vid sidan av framtassarnas spår. Ett annat tecken kan vara om hunden sätter sig på snedden, framifrån ser du då ett bakknä som vinklar ur linje istället för att peka rakt fram.

Var observant

Om vi tittar på en hund i skritt, i profil, kan steglängden noteras. Är framstegen långa medan bakstegen ser korta ut? Kanske ett bakben tar ett kortare steg än det andra? Titta även på hunden som står i avslappnat läge, se om jycken står rakt och välbalanserat eller hänger på ett ben eller benpar mer än det andra. Vissa hundar som har ont står på hälar eller tå, de tippar fram eller bak vikten för att avlasta.

Sen finns det jyckar som darrar vid nedtrampen eller står och hänger i kroppen för att det avlastar lite överallt. Vissa tar hoppsasteg i trav, går passgång eller skuttar som kaniner med bakbenen synkroniserade i språnget istället för en vanlig galopp, en del breddar sig med båda armbågarna utåt och huvudet lågt hängande som i krokodil-gång. Inget är norm eller rastypiskt.

Förändringar i rörelsemönstret kan vara många och komma successivt, ibland med ökat behov av vila eller stelhet efter vila. Om hundar som rör sig som beskrivet har ont eller ej är en veterinärs (gärna en ortopeds) jobb att utreda och behandla och helst i samarbete med en hundfysioterapeut eller hundsjukgymnast. Din uppgift som hundägare är att vara observant och söka vård om du misstänker att din hund behöver den.

Lär känna rörelsemönstret

Frida Lundin är hundfysioterapeut och utbildningsansvarig på Svenska Fysioterapiskolan och sitter även med i styrelsen för Patientföreningen Hundartros. Hon hjälper dagligen hundar som har ont och Frida säger:

”Man kan alltid skada sig, det är en risk man tar om man lever. Den kroniska värken är svår, besvärlig och kan bli ett stort lidande. Det flesta hundar är glada och pigga, utan symptom på värk eller smärta, fram till den dag de har så ont att de inte längre kan dölja det. När hunden väl haltar har den så ont att den inte längre kan gå på något annat vis. Det upplevs komma över en natt, men med facit i hand inser många att hunden haft ont en längre tid. Lär känna din hunds rörelsemönster och beteende, vad som är normalt för din hund och ta avvikelser och förändringar på allvar. Då ligger man steget före och insatta åtgärder får bättre resultat.”

Ork och tålamod tryter

Långsiktigt är kronisk smärta och kroniska inflammationer nedbrytande för kroppen, fysiskt som psykiskt. Stressystemet är aktiverat och slutligen tryter orken och tålamodet, hunden kan få svårt att känna glädje. Nedstämdhet, oro och stress tar över. Och samma känslolägen kan förvärra smärtupplevelsen då aktiviteten i amygdala (larmsystemet i hjärnans känslocentra) ökar vid negativa känslor och hämmas vid positiva. Smärta retar upp amygdala och en ond cirkel mellan smärta och psykiskt mående är igång. Om hunden dessutom har så ont i kroppen att det är svårt att komma till ro, ligga långa stunder och kanske är uppe och vankar om natten kan en sömnbrist förvärra än mer.

Undviker och tvekar

Låt oss titta närmare på beteendesvar på smärta. Hundar med värk i kroppen kan tveka inför trappor, undvika vissa underlag, ogilla bilåkning och vela inför att hoppa upp eller ner, eller förändra sättet de hoppar på.

Ett annat symptom är flämtande utöver ansträngning och oberoende av om det är varmt eller kallt. Det kallas hässja och är ett tecken på värk, flämtningarna är korta, stötiga och blicken tung. Ibland sysslar smärtande hundar med självmassage av det onda området genom att slicka mycket på det.

Ett annat smärtsvar är en ökad ljudkänslighet eller rädsla. Om det onda sitter i örat (exempelvis en öroninflammation) är det logiskt, men en långvarig smärta i säg ett ben, kan göra hundar hypersensibla och ljud blir övermäktiga. Ett till tecken är hunden med ont i bakdel eller rygg som blivit rädd för saker som dyker upp bakifrån; folk, släpkärror eller cyklar som svischar förbi.

Vissa hundar lider inte i det tysta. De morrar och markerar om de förväntar sig smärta, som vid beröring av hela kroppen eller det onda området. De kan opponera sig mot pälsvård och kloklippning, fräsa ifrån om de blir burna och bli utåtagerande mot främlingar som vill hälsa. Jyckar med värk kan bli osociala eller bitska mot andra hundar, ofta de större än dem själv, då de innebär en fysisk påfrestning. Dessa hundar är rädda om sin kropp och vill hålla andra på avstånd. Utfallen är ofta skarpa och tillsynes oprovocerade då de bottnar i hundens självupplevda hot. Sen finns det de som lider i det tysta, de drar sig undan, visar sig undergivna och flackar oroat med blicken när det onda området får uppmärksamhet.

Mer aktiv vid smärta

Ibland är det svårt att se att en hund har ont, speciellt om han inte slår av på takten utan rusarivildsinta åttor som avslut på promenaden. En del hundar har så mycket motor i själen att kroppen får ta stryk även om den smärtar, för att springa, hoppa och busa är viktigare.

Sen kan det vara en medveten strategi, erinra dig adrenalinets och endorfinernas påverkan på smärtupplevelsen, japp, en hund som har ont kan bli aktivare, rusa runt om kvällarna för att sedan dråsa ihop och sova gott på adrenalinpåslaget aktiviteten gett. Beteendet kan upplevas lite maniskt och missvisande se ut som glädje. Det är jobbigt att acceptera att ens bästa vän har ont, det är förståeligt, men det är viktigt att ta signalerna på allvar med förnuft i sinnet även om det smärtar i hjärtat. För hundens skull.

Notera

Om en hund inte vill klippa klorna på grund av smärta i tassarna är första prioritet att behandla smärtan. När det gjorts kan dock oviljan till klovård kvarstå som ett invant beteende förstärkt av smärtminnet. Boka tid hos en H-märkt hundpsykolog och få hjälp att lösa läget.

Tänk på:

Olika veterinärer har olika expertis. Därför kan en smådjursveterinär ge din hund en ok-stämpel som en ortoped eller hundfysioterapeut inte håller med om. Misstänker du att din hund har ont och du anar att rörelsemönstret är påverkat, kontakta ett par kliniker och sök rätt på en ortoped innan du bokar tid. Fråga gärna om kliniken har expertis inom internmedicin då orsaken bakom smärtan likväl kan ha med sjukdom att göra.

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images.
Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör.
www.carolinealupo.se

PROMENAD MED SELE

En hund som uppskattat sin sele men börjat gå undan när den plockas fram kan ha ont. Om promenaden i övrigt uppskattas och halsbandet föredras kan det finnas information i motståndet mot selen, belastningspunkten blir annorlunda i en sele och vid fysiska besvär kan den bli jobbig att bära. Om selen kräver att hundens ben viks ihop för att träs i selen kan det vara orsak till vägran. Andra hundar med obehag i kroppen avstyr promenaderna helt eller väljer korta rundan när korsningen som skiljer långrundan och hemåt nås.