Experten: När jaktinstinkten slår till

Som alltid vill vi först och främst sätta oss in i hundens syfte med sitt beteende. I inledningens scenario återkommer fyra vanliga motiv; jaktinstinkt, stress, smärta eller hunger. Faktorerna agerar sällan solo, oftare går de in i varandra, likt en trasmatta vävd av olika tygremsor som tillsammans utgör en helhet. Mattan är beteendet du vill råda bot på, men du behöver vara medveten om remsornas ursprung.

Hundar oavsett ras har rovdjurens jaktkod inkodad i sin dna. Jakt är en instinkt och ett beteendebehov kopplat till överlevnad, en livsviktig syssla ur hundens perspektiv. En instinkt är en nedärvd beteenderepertoar kopplad till ett bestämt stimuli. En del hundar riktar driften enbart mot vilt, andra omriktar den mot cyklar, bilar, ja allt som rör sig snabbt egentligen. Det kallas för omriktad jakt.

Ligger latent

Beteendemönstret jaktinstinkten triggar är att söka, spåra, jaga efter, ställa (cirklar och skäller viltet), fälla och eventuellt även döda bytet. Olika raser är specialiserade på olika delar av jaktsekvensen, andra tar sig an hela härligheten. En del raser är verkligen inte avlade för jakt, men koden ligger ändå latent i hundens inre. För hundar är rovdjur. Hela bunten. Miljöfaktorer och omständigheter avgör om jaktintresset väcks eller ej. När valpen är mellan fem och sju månader väcks driften till liv i större utsträckning än innan. Om hunden under detta livsskede kommer i kontakt med vilt, kanske lyckas jaga efter, kan beteendet befästas och bli problematiskt.

Substitut

En del hundindivider nöjer sig med andra utlopp, jaktsubstitut som spår eller sök, men storjägare kan inte låta bli viltet oavsett allt. Ges inte utloppet, tas tillfället i akt vare sig vi anser det lämpligt eller ej. Konsekvenserna kan bli rejält påfrestande, till och med otäcka om jakten avslutas med attack. Hundar i flock kan trissa upp stämningen i en jaktsituation. I den mildaste av soffpotatisar kan en urinstinkt väckas till liv om hen får tillfälle att jaga i flock. Eftersom läget kan bli allvarligt för alla inblandade rekommenderas kontakt med välutbildad hundpsykolog som ser till orsakssambanden, helheten och handleder konkreta lösningar för just din hund.

Stress

Men låt oss se över några vanliga orsaker. Stress i sig är ingen ensamstående orsak. Generellt slår stressade hundar lättare över. De alstrar ett myller av mållös energi, tryckkokaren söker en pysventil. Jaktproblematik är därför vanligt vid under-/överstimulering, eller annan stressorsak.

Ibland kan stressen komma ur otillräcklig miljöträning eller socialisering, en situation på hundens dagis kan frustrera, en kanin på granntomten kanske triggar dagligen, hetsiga kamplekar kan varva upp, daglig pinn- och bollkastning boosta adrenalin som sedan söker ett utlopp. Eller så finns det stressfaktorer i hundens levnadsmiljö som påverkar, kanske leker familjens barn för vildsint med hunden eller så är separationsproblem (hunden kan inte vara ensam hemma) en faktor som påverkar.

Stress kan som du märker komma ur mycket. Det gäller att kritiskt granska alla aspekter i hundens liv. Lösningen ligger sällan i att enbart dämpa jakten. Det brukar först vara möjligt när hundens generella stressorsak tagits i tu med. Att ge regelbunden ras- och individanpassad motion och mental stimulering, daglig taktil-massage, låta jycken tugga mycket ben och passivitetsträna kan vara viktiga åtgärder.

Smärta

Smärta eller sjukdom kan skapa behov av ett explosivt utlopp. När en hund jagar (hög fysisk aktivitet) frisläpper kroppen endorfiner och adrenalin, hormonerna är smärtlindrande. Man kan tycka att smärta borde leda till minskad aktivitet men av ovanstående skäl kan motsatsen förekomma. Att kuta som attans blir en form av självmedicinering. Det gäller att inte misstolka smärtinducerade utfall med jakt. För att lösa denna orsak bakom problemet behöver veterinären få göra sitt.

Hunger

En kurrade rovdjursmage kan inspirera till jakt. Instinkten att jaga är direkt kopplad till inskaffande av mat. Hungern gör att hunden frambringar en drivkraft med specifikt mål, att jaga = att äta. Lösningen kan kännas enkel, mata mera… men om hunden bantas eller inte bör äta mer av andra skäl är det svårare. Att istället få jaga kampleksak på snöre, gnaga mycket ben och äta kalorisnål bukfylla kan hjälpa.

Vad göra …?

Det finns ingen universal lösning då hundars orsak bakom oönskad jakt varierar. Oftast krävs en åtgärdsplan som löser de bakomliggande orsakerna som kan vara flertalet. När de är åtgärdade har du en hund som inte blockerar lika lätt och som är mottaglig för träning. Först nu kan hunden utvecklas av gradvis miljöträning i skog och mark. Därefter kan du öva på tillvänjning av viltdofter, spår och synintryck av vilt. Innan ni tränar in signalen ”Släpp det” där hunden guidas med en belöning så att hen vänder om och samspelar med dig även när det doftar vilt. Du kan även använda dig av Eva Bodfäldts Skvallerträning mot viltintryck.

Riggad träning och funktionella belöningar

Dock bör du alltid öva riggat så att du har koll på hur mycket din hund triggas, du behöver kunna kontrollera de faktorer som påverkar din hund. Du vill ligga på en nivå så att din hund inte triggas så pass att hen blockerar. Nöt på en nivå som gör att din hund lyckas med sin träning, då kommer du med tiden märka att jycken klarar av svårare och svårare lägen. Med riggad träning menas inte att du övar på verkligt vilt med lös hund. Hunden bör ha sele och lina på sig och du tränar mot utlagd viltdoft/viltspår eller päls som du hängt upp i träd eller dragit längs med marken.

Därefter kan du öva mot synliga riktiga viltspår eller i lägen där din hund har viltdoft i nosen. Din roll är till en början att få hunden att associera vilt med ett jaktutlopp hos dig, inte rådjuret eller kaninen. Du kan behöva ta till belöningar som klövar, päls, kött och ben initialt. Det är ju det jycken vill åt. Din målbild är att kontrollera en instinkt, en torrfoderkula kommer inte att räcka som belöning. Jycken bör hållas i lina (så att du kan stoppa vid behov) och ni övar på så pass långt avstånd från vilttriggern att du hinner agera innan ruschen kommer. Håll pälsen du belönar med framför hundnyllet och ryck sedan iväg det i sicksackande rörelser bort från viltet. Hänger hunden med passar du på att säga ”Släpp det”.  Beröm i mängder när hunden jagar efter dig och pälsen istället för viltet. Bli haren, rusa iväg – jycken kommer älska att ta upp jakten på dig.

Funktionella belöningar, där hunden bjussas på det hen är motiverad att göra eller får tag på, är att gå med och inte emot hunden motivationssystem. Det är effektivt och a och o när du vill tygla en instinkt. Med tid och träning ger du hunden mer nedvarvande belöningar efter ett aktivt utlopp (massage, tugga hårda kex, nosa efter ett korvspår du snabbt lägger ut). Syftet är att dämpa och inte bara varva upp. Lagom är bäst.

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images. Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör. www.carolinealupo.se