Du har slagit dig ner i soffan, lagt upp fötterna och lutat dig tillbaka. Lugnet bryts dock av en skallsalva i örat och en hund som kastar sig förbi dig på väg mot hallen. Vakt… eller?!
Har du en hund som vaktar, så förstå deras inneboende kall. Deras hjärta säger åt dem att vaka. Deras mod är olikt andras. Deras styrka och stolthet går inte att ta miste på. Dova trummor är deras soundtrack. De ställer sig emellan. Mellan oss och ett potentiellt hot. Patrullerar revir och markerar gränsen mellan vårt och andras. När de anser det behövas, reser de sig i beredskap. Trycker fram bringan och breddar bakbenen, innan de gör sig hörda. Deras mörka skall ekar djupt inom en, för det kommer från hjärtat. Markeringen visar att de är redo att strida om så behövs. Det kan olyckligtvis vara när familjen precis slagit sig ner för en picknick och en utomstående närmar sig. En vakthund kommer inte förstå vårat missnöje i detta läge. Jycken agerar bara ur omsorg. För det finns så mycket omtanke i att ställa sig emellan. Att gå upp i front innebär att man är villig att ta den första smällen för dem bakom.
Att vakta handlar om att skydda någon eller säkra ett revir. Motivet till vakt är att säkra flocken eller flockens resurser, syftet är aldrig själviskt. Beteendet kan te sig olika. En hund kan vakta hus och hem, tomt och närområde eller folk (vanligtvis en familjemedlem). En hund som morrar över exempelvis en liggplats, mat, tuggben eller leksak, försvarar snarare en resurs och är egentligen ingen renodlad vakt.
Naturlig vaksamhet
Alla vakthundar har en naturlig vaksamhet, skärpa och mod. Bland befintliga raser finns hundar specialiserade på att vakta territorier, boskap eller egendom. En boskapsvaktande hund ska vakta en djurflock, ligga på heden, skanna av skogsbrynet, notera och agera om en fara uppdagas som en varg, björn eller boskapstjuv. Gårdsvaktande hundar ska hålla kolla på ett hemområde tillhörande flocken. De strosar runt, revirmarkerar, spejar och spanar och tvekar inte att markera om någon kommer nära. Sen finns det raser ämnade att patrullera ett område (inte nödvändigtvis hemmet), vakta och skydda en hangar från intrång exempelvis. Vakten tar sig olika uttryck beroende på rasens ursprung. Vanligtvis vaktar mindre raser med större energi och ettrighet. Medan de större förlitar sig på sin storlek för att skrämma bort. De kan ofta ligga stilla, hålla sig coola länge, växlar bara upp om så behövs.
Ibland uppskattas inte vakthundars intention och de får skäll för att de skäller. Vi är inte tacksamma för uppoffringen beskyddet innebär. För idag har vi staket, lås, kanske larm. Vakthundar behövs inte som förr. Men dessa hundar uppskattar sällan arbetslösheten. Energin i dem går absolut att tömma på annat vis, det är inte det. Det handlar om att hylla en instinkt som rinner djupt inom dem. Deras dova trummor kommer inte att tystna för att samhället moderniserats.
Ta befälet
Var din hunds vaktbefäl, men kicka inte jycken från vaktstyrkan. En vakthund kan släppa rollen som slutgiltig kontrollant, om han/hon ges möjlighet att träna på rutiner som blir fördelaktiga i dessa lägen. Detta kräver träning! Låt din väktare skallmarkera med all sin kraft. När han/hon gör så beundrar du och berömmer. Samspela kring detta! Därefter går du upp i front. Allt handlar om position. Så ställ dig tätt intill din hund. Visa att han/hon inte är ensam på sin post. När du kliver in i läget tystnar jycken då du samtidigt belönar med ett godissök på marken/golvet, beröm tystnaden. Säg ”Det är okej, matte/husse har det” och lägg signal på att hunden släpper facklan och lämnar över vakten. Öva inomhus så väl som utomhus.
Att sitta bakom på given signal och vänta på frisignal (varsågod) är en förkunskap som behöver tränas in. Att backa bort från folk/andra hundar på given signal är även av värde om du har en hund med vakt i hjärtat. Att skallmarkera och sedan tystna på given signal är avgörande att öva in. Att skvallra på triggers som folk/hundar som närmar sig reviret är något denna hundtyp behöver få träna på. Att uppleva att besök kommer med gåvor (tuggben, leksaker, köttbullar och annat gott) som tillför reviret/hunden något är bra erfarenheter för en vakthund. Då vänder känslan av olovligt intrång till positiv förväntan, vilket tonar ner motivationen att driva bort och ökar viljan att släppa in.
Tygla instinkten
Att leva med en vakthund innebär att man behöver vara noga med att placera jycken bakom och inte i front mot omvärlden om vakt inte är vad som önskas, som vid picknicken. Det kan kräva att vi tränar in ett samspel där vakthunden får markera och därefter erfara att vi effektivt löser läget. Att leva med en vakthund kan kräva att vi alltid släpper in besöket i hallen utan att hunden står bredvid utan sitter bakom. Vi kan behöva vara extra noga med att låta budkillen kliva in genom grinden medan hunden belönas bakom. Och vi kan behöva vara konsekventa med att hälsa på folk vi möter på promenaden först, innan hunden släpps fram efter ett ”varsågod att hälsa”. Förhållningssättet ramar in driften. Tyglar instinkten och ger hunden en ro.
En nöjd väktare
Vissa hundraser måste få vakta och skydda, göromålet definierar dem. Förståelsen för det innebär inte att låta sin hund jaga bort främlingen på väg mot picknicken, nafsa grannen i hasorna eller göra utfall på promenaden. Tillåt istället vakten under säkra premisser. Om du har en inhägnad och säker tomt är det en bra plats men var noga med arbetsrutinen. Sätt på jycken en väst (arbetstecken) och säg ”Gå och vakta”, skicka ut hunden och håll koll på att det inte urartar men stör inte i onödan. Efter en stund kan du går ut och säga ”Tack, räcker nu” och ta av västen, nu råder samspel och kontroll. Ha hunden i sele och lina, vid skallmarkeringar säger du ”Jag har det” och belönar bakom dig så att hunden infinner sig mellan huset och dig, du står i front. Linan gör att du kan genomföra planen även om hunden har en annan.
Fortsätter hunden skälla leder du lugnt in jycken i huset. Efter att du sagt ”Jag har det” är det tystnad som gäller, annars får man ledigt från vaktstyrkan. Var konsekvent med detta, låt alltså inte hunden vakta utan styrning. Repetera, be en vän passera, det möjliggör mängdträning. Samspelet kring vakt kommer inte gratis, detta kräver träning! Men därefter kan du njuta en harmonisk och nöjd väktare. En som kan vakta när det lämpar sig och släppa rollen på signal. För det går att kontrollera en instinkt utan att ta ifrån någon en hjärtefråga.
Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images. Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör. www.carolinealupo.se