Experten: Därför gillar jycken inte att åka bil

Experten: Därför gillar jycken inte att åka bil

Gnyende och ylande ifrån skuffen, rantande och flämtande, nej, vissa hundar vill verkligen inte åka bil. Vi reder ut orsakerna bakom fyrbenta medresenärers gnat och ger dig åtgärderna.

Det är onaturligt för hundar att ta sig fram i plåtlådor på däck i hastigheter över deras förmåga att uppbringa. Därför kräver bilåkning träning och tillvänjning. Är jobbet gjort brukar de flesta jyckar finna ro i fordon och förknippa dem med något positivt. Sen finns det de som inte vänjer sig. Orsakerna kan vara flera.

Ovilja inför turerna kan bottna i åksjuka, det är vanligt hos valpar. Balanssinnet är fullt utvecklat hos nyfödda valpar, men från födelseögonblicket behöver det kalibreras med övriga sinnesintryck. Om omgivningen rör sig blir valpar lätt vimmelkantiga och sjösjuke-känsla tar vid. De flesta växer ifrån det, men vissa hundar är mer känsliga än andra. Då kan problemen kvarstå i vuxenålder. Dessa hundars hjärnor är extra känsliga för när synsinnet och balanssinnet ger motsägelsefull information, det går att träna upp en tolerans, till en viss gräns, men vissa är bara notoriskt åksjuka.

En annan orsak är rädsla. Ljudrädsla (kan komma plötsligt vid öroninflammation); motorljudet, vibrationerna från karossen, däck och bromsljud kan skrämma. Eller så bottnar rädslan i erfarenheter som avskräckt. Kanske rent av traumatiserat, som en bilolycka. Det samma gäller hunden som lämnats ensam i bilen länge utan tillräcklig träning, eller om jycken fått utstå något obehagligt i bilen, kanske någon som bankat på rutan när bilen stått parkerad. Det kan även vara så att bilåkande associerats med slutdestinationer hunden inte uppskattar; besök hos det vildsinta kusinbarnet eller jobbiga veterinärbesök kan skapa negativa associationer.

Det kan också göra ont att åka bil. Högfrekventa ljud kan skära smärtsamt i öronen och resultera i obehagskänslorna. Har hunden en pågående öroninflammation kan ljud hen tidigare klarat av bli olidliga då ljudfrekvenser i svullna (läs trängre) örongångar pressar,trumhinnan på ett sätt som smärtar. Om hunden har en fysisk åkomma i rörelseapparaten som dåliga höfter, osteochondros, L7/S1 syndrom, diskbråck blir det en jobbig ansträngning att parera och balansera upp kroppen när underlaget rör sig.

Hur vet jag orsaken?

Det är inte helt lätt, samtliga orsaker kan ge likartade symptom. Hundar som steppar runt, flämtar och har svårt att komma till ro i bil. De kan gnälla, gny och yla, darra, spänna sig, trycka sig mot bilgolvet, visa ovilja att hoppa in i bilen men stor motivation att ta sig ut. Diarré och kräkning kan förekomma. Hundarna kan gå upp i varv när bilen rör sig eller står stilla. Orostecken kan även visas inför en bilfärd, redan när matte greppar bilnycklar, husse kränger på sig jackan och lyfter kopplet ifrån kroken. Beror motviljan på åksjuka brukar hunden framstå som orolig, flämta, salivera, hulka sig och verka trött och hängig. Allmäntillståndet kan vara påverkat ett par timmar efter bilfärden. I allvarliga fall förekommer kräkning.

Vad kan jag göra?

1. Ovana

Ta hem bilburen, knyt upp burdörren och knöla in hundens favoritfiltar, bjussa på smarriga ben i buren. Skapa en mysig portabel lya, där lugn och ro råder. När hunden uppskattar buren tränas konceptet i bilen. Ta 5-10 minuter om dagen och sätt in hunden i buren i bilen, sätt dig i framsätet, kör inte iväg! Läs en bok, slappna av och låt hunden tugga ben i bakluckan. Dag fyra ungefär startar du motorn några gånger, men kör ingenstans. Efter någon vecka eller två, om hunden tar det hela med ro, backar du ut från uppfarten och kör 50-100 meter. Stanna bilen och låt hunden komma ut och uppleva, nosa, strosa göra något kul. Åk sen hem igen. Upprepa dagligen! (kontinuiteten är viktig), stegra längd successivt. Öka bara svårigheten om hunden är okej, stressar hunden i gång, lägg i backen på processen.

2. Åksjuka

Undvik att ge hunden mat/vatten ett par timmar innan körning. Kör lugnt och med god framförhållning, inga hårda inbromsningar och tvära svängar. Kör korta sträckor, rasta ofta, se till att utrymmet där hunden sitter är välventilerat och svalt. Var noga med att buren är ordentligt förankrad. Vissa hundar mår bättre av att ligga i täckt (tunt bomullstyg, tänk på ventilationen) bur i bakluckan. Prova att låta hunden åka i bilbältessele i framsätet, en blick på horisonten kan mildra. Det finns receptfria och receptbelagda åksjuketabletter. Rådfråga alltid din veterinär innan medikament prövas.

3. Rädsla

Testa att stoppa fetvadd i hundens öron som öronproppar, dämpas besvären är ljudrädsla en trolig orsak. Träna då enligt punkt 1 med tillägg att du varje vecka nyttjar mindre och mindre mängd fetvadd. Kombinera gärna träningen med Zylkène/iHarmoni/ Serene-Um/Virbac Anxitane/MaxRelax eller liknande samt ett Adaptil-halsband för hjälp på traven. Är hunden rädd för att bilfärden förknippats med destinationer som avskys, var noga med att 8 gånger av 10 åka på äventyr hunden uppskattar, då vänder du förväntan. Misstänks ett psykologiskt trauma eller liknar rädslan snarare en fobi, kontakta en dokumenterat välutbildad hundpsykolog för konsultation. Detsamma gäller om du lämnat hunden ensam i bilen och problemet uppkommit därefter, separationsångest kan ligga till grund och behöver då tas itu med först och på rätt sätt. På sverigeshundforetagare.se hittar du H-märkt hundpsykolog i ditt närområde.

4. Smärta/obehag

Smärtar ljudet behöver veterinär kontaktas och öron lysas. Först därefter kan diagnos ställas och behandling ordineras. Har hunden plötsligt och utan märkbar orsak börjat streta emot, kontakta veterinär före hundpsykolog. Finns åkomma som dåliga höftleder, artros, spondylos eller liknande med i bilden bör hunden få smärtlindring om bilåkning inte fungerar. För dessa jyckar är det extra viktigt att buren är ordentligt fastsurrad och att underlaget är tjockt och stötdämpande. Inred buren med halkskydd i botten (gummimatta), madrass och filtar så hunden får optimal stabilitet och avlastning. Se till att hunden åker på en yta som möjliggör parerande rörelserna och att hunden kan sitta/ ligga stabilt utan att riskera att halka ner (exempelvis stor hund bältad i baksätet). Det är viktigt att veta orsaken bakom det problematiska beteenden, så lösningarna som testas förbättrar och inte försämrar prognosen.

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images.

Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör

www.carolinealupo.se