Experten: Är din hund en mobbare?

Som alltid gräver vi djupare innan vi kan börja spekulera i förklaringar kring mobbning. Den stora frågan är varför? Vad driver vissa hundar till maktmissbruk medan andra kan leka hänsynsfullt? Eller är den upplevda ”mobbningen” en mänsklig etikett på ett socialt spel som hör till hundars natur?

Känsla av kontroll

Vi behöver skilja på gruff där jämnstarka (fysiskt och psykiskt) har en konflikt kring exempelvis en resurs som mat eller leksak, och när en starkare hund gång på gång utsätter hundar så att de far illa. Det är dem vi fokuserar på här. Vanligtvis bär ”mobbaren” på en frustration som tar sig ett ocharmigt uttryck. Målet är att känna makt genom oprovocerade dominanshandlingar. Det kan handla om en sviktande självkänsla eller erfarenheter av att själv ha blivit nedtryckt i sociala sammanhang, ett socialt arv helt enkelt. En annan förklaring till maktbehovet är en rädsla som projiceras. Beteendet ger en känsla av kontroll i ett läge som känns osäkert, därför tar ”mobbaren” över läget i förebyggande syfte.

Dessa rädda hundar ger sig vanligtvis inte på hundar de riskerar motstånd från, eftersom de ändå har en viss självbevarelsedrift.

Tidiga upplevelser

Detta beteende kan ha sin grund i negativa sociala upplevelser så tidigt som i valplådan. Det kan ha varit kullsyskonen, mammatiken eller andra hundar i uppfödningsmiljön där allt inte varit som det borde. Ibland är det däremot senare upplevelser under hundens tidiga socialiseringsfas som satt bollen i rullning. ”Symptomen” blir vanligtvis märkbar vid hög belastning eller större förändringar som könsmognad, trauma, förändringar i flocken; exempelvis en ny hund som flyttar in, omplacering, separation eller bortgång av en äldre hund. Det kan även finnas en rasfaktor med i spelet då vaktande raser kan ha mer social ”tuffhet” än andra raser.

Social kompetens

Orsaken kan också vara en integrerad del av personligheten hos vissa hundar. Med det menas inte att mobbande tendenser är ett personlighetsdrag. Istället beror det på att hundar, liksom vi, har varierad social kompetens samt förmåga att läsa in andras reaktioner. Har du en översittare som strikt riktat in sig på svarta labradorer, stelbenta foxterriers eller långpälsade bearded collies kan det hela faktiskt handla om att din hund har svårt att läsa den typen av hundars kroppsspråk. En del hundar riskerar att tolka andra hundars signaler eller utseende som fientligt, speciellt om hunden är otillräckligt eller felaktigt socialiserad.

VAD KAN JAG SJÄLV GÖRA?

1. Agera i tid

En sak är säker, om din hund söker upp ”svagare”, i form av undflyende artfränder för att trycka ner, ställa sig över och bita vid minsta antydan till att försöka resa sig ur läget, är det hög tid för dig som hundägare att agera. Helst ska du avbryta minsta tendens till detta, en krökt nacke, en stel gång, en vass blick. Är attityden inte befogad guidar du tydligt, och bort hunden, ur läget. Håll din egen frustration i schack, den gör det hela bara värre. Sedan kopplar du och om du inte kan åtgärda det du misstänker utlöste beteendet. Efter att man avbrutit ett gynnsamt möte så släpper man inte ihop hundarna igen, då samma sak med stor säkerhet kommer upprepas om man inte ser en självklar orsak till läget. Exempelvis, om man kan ta bort tiken det konkurreras om, eller bollen den andra försvarar. Är det främst runt resurser som tikar, leksaker eller mat/tuggben som det blir problem behöver det inte vara konstigare än att vissa hundar är resursbenägna då det hör deras natur till. Då får du helt enkelt ligga steget före så ni inte hamnar i sådana situationer.

2. Du handleder umgänget

När mobbing urartat är den gemensamma nämnaren avsaknaden av en vuxen, en hundägare som tar ansvar för att hundarna beter sig trevligt mot varandra. Hundar i vårt samhälle trängs in i sociala klimat och miljöer, trånga ytor och hamnar i grupper de själva inte valt. Därför är det alltid vårt ansvar att ta ansvar för deras umgänge. Det kan handla om att aktivt avbryta, men också om att bli medvetna i vad vi själva tillför med vår uppmärksamhet och energi. Om vi förväntar oss att översittaren ska agera ut i ett socialt sammanhang och därför själva blir stela och står i startgroparna att skälla ut vederbörande häller vi bensin på elden. Det samma gäller om du har en hund som ofta hamnar i underläge. Går du in i ett hundmöte med den rädslan och förväntningen smitta det av sig till hunden som då sänder ut osäkra signaler.

3. Gör hunden jag-stark

Den långsiktiga lösningen ligger i göra hunden jag-stark. Inte genom självförtroendehöjande övningar som att lösa problem, göra nyttogöra eller nosövningar. Skilj på självförtroendehöjande träning och saker som stärker självkänslan. Det är självkänslan, att känna att man duger som man är, som behöver boostas. Oftast har dessa hundar ett rejält självförtroende, kanske i brist på självkänsla, så stärk det sistnämnda. Hur du ska göra detta beror på din hund och varför självkänslan sviktat från början. En hård och dominerande hundfostran kan vara orsaken. Gå genast över till mjukare metoder som exempelvis shejping (hunden får själv prova sig fram till rätt beteende vid träning) och Do-as-I-do träning (hunden lär sig genom att härma). Det är bra sätt att samspela som låter hundens jag ta plats.

4. Träna passivitet ute

En hund med otillräcklig miljöträning tillsammans med andra hundar utomhus blir lätt stressad. Den hunden behöver miljötränas med fokus på att finna ro och avslappning innan den får umgås med andra hundar.

5. Våga möta monstren

Vidare stärks jaget av att utmana sitt eget mod, se sina rädslor i vitöga och uppleva nytt, leka (med dig), känna lust och nyfikenhet på livet. Så engagera er i sådant, ni två tillsammans och lägg lekarna med andra hundar åt sidan ett tag.

———————————————————————————————————————

FÖREBYGG SÅ SLIPPER DU ÅTGÄRDA:

1. Socialisering viktigt

Forskning har visat att hundars känsloliv, empatiska förmåga och speglingsbeteenden utvecklas sakta under hundens första år. Därför är positiv socialisering i lugn takt, som anpassas efter individen, viktigt det första året. Socialisering innebär dock inte att hunden ska hälsa på allt och alla eller umgås med så många olika hundar som möjligt. Rännande i hundrastgårdar, lösa förbindelser istället för nära, goda vänner kan snarare skapa problemet än avhjälpa det. Allra bäst är det att låta sunda, språksäkra, vänliga och tålmodiga hundar sätta gränser på ett trevligt sätt. De kan hjälpa till att skola din valp och unghund till att bli en välartikulerad och empatisk individ. Det kan göras genom gemensamma koppelpromenader så att hundarna får snicksnacka på långt håll först. Först efter det kan det bli aktuellt att släppa dem tillsammans.

2. Blir din hund nedtryckt av andra? 

Du bör också skydda din hund från plågoandar. Hamnar ni i en situation där en hund ställer sig över din bör du agera, gå emellan och mota bort översittaren. Ge inte jycken en andra chans att sätta sig på din. Koppla och gå därifrån om det inte finns någon orsak att tro att kaxigheten kommer att avta. Du skonar din hunds självkänsla och ger inte din hund en orsak att agera på samma sätt. När du avbryter visar du att du har koll och handleder i sociala sammanhang. Låt alltså inte hundarna ”göra upp” på egen hand.

3. Välj vännerna

Alla hundar är inte passande lekkamrater. Hundar är flockdjur, men det betyder inte att de trivs med att tuttas ihop med andra okända hundar på måfå. Välj din hunds flock, den innersta kretsen, och välj på så vis vilka som formar din hunds person. Och låt din hunds åsikt spela in. Tyvärr kan det innebära att din jycke ratar din bästa väns nya hund men älskar den märkliga grannens schnauzer. Då får du helt enkelt lära känna en märklig granne och göra annat med din vän. Oftast kan man över tid ge hundar orsaker att acceptera även hundar han/hon först inte haft någon personkemi med. Men det tar tid, för förtroenden kan ta tid att utveckla. Gå med och inte emot din hund i detta så slipper du riskera att skapa en social frustration i din jycke.

Är din hund utsatt?

En hund som tryckts ner av andra hundar och därför blivit jag-svag behöver skyddas mot liknande erfarenheter. Sedan är det klokt att den får möjlighet att träffa några få stabila, jämnstarka och sunda hundar regelbundet. Du bör skydda din hund från plågoandar. Hamnar ni i en situation där en hund ställer sig över din bör du agera, gå emellan och bota bort översittaren. Ge inte jycken en andra chans att sätta sig på din, koppla och gå därifrån om det inte finns någon orsak att tro att kaxigheten kommer avta. Du skonar din hunds självkänsla och ger inte din hund en orsak att agera på samma sätt. När du avbryter visar du att har koll och handleder i sociala sammanhang. Låt alltså inte hundarna ”göra upp” på egen hand.Se gärna på hundumgänge med nya glasögon, strunta i tokbus och försök hitta sätt att vara tillsammans med andra hundar utan att de behöver umgås fysiskt. Träffa ett gäng fyrbenta som går bra ihop, spåra tillsammans, gå promenader, träna ihop, fika och häng på stan. På neutral mark. Låt hundarna ”dejta” på avstånd och lära känna varandra.

Så tränar du en ”översittare”

I början övar ni i koppel eller med ett trädgårdsgaller emellan. Inför träningen är din hund mätt, välmotionerad och aktiverad enligt rasens behov (inte bara dagen innan utan som stående rutin i hundens liv). För överskottsenergi bör inte tas ut på andra hundar, då bli leken sällan hänsynsfull och risken för konflikt ökar.

Under socialiseringen är du aktiv och berömmer lugnt och sansat när din hund tittar bort, nosar i marken, tittar med avslappnad blick, viftar på svansen, kanske till och med gör en lekinvit. Beröm med rösten och mjuk beröring om hunden uppskattar det. Undvik godisbelöning om jycken har en tendens till resurstänk. Gör detta korta stunder med pauser, det måste få ta tid och växa fram. Ett positivt möte där din hund bjuder på trevliga signaler du kan berömma är nog så bra i början. Att alltför snabbt låta detta sluta i släpp och lek är att gå från 0-100 utan att varsamt räkna upp.

När din hund känns mogen, fortsätt träna tillsammans med andra i en stabil grupp. Låt gärna din hund, den som som har den stränga blicken och viljan att bestämma över flocken, komma sist till träffarna. Att göra entré i en grupp lockar fram en ödmjukhet i ett sociala sammanhang kontra att stå på bordet och härja medan andra kliver in.

Det är viktigt att se till just din hundindivid när du sätter din målbild. Vet vi orsaken bakom översitteriet som går att åtgärda kan prognosen vara god. Men alla hundar har inte förmågan att leka glatt med slumpmässiga kamrater. Alla hundar älskar inte heller att leka med andra hundar. Då får man acceptera och agera efter det.

Viktigt utesluta smärta eller stress

Om du misstänker, eller säkert vill utesluta, att hundens problembeteende beror på generell stress eller allmän social frustration, smärta eller sjukdom, bör detta alltid utredas och åtgärdas först, av etiska skäl.