Experten: 9 tips för hunden som vaktar reviret

Experten: 9 tips för hunden som vaktar reviret

Hundarna är bästa kompisar, delar godis och leksaker, promenerar ihop. Men när skogsturen är över och mattarna vill fika hemma, släpps ingen hundkompis över tröskeln. Här får du tips för hunden som vaktar reviret.

På hemmaplan slutar vänskapen. När hundarna lämnar neutral mark och hemmarevirets gräns närmar sig rynkas pannan och mungiporna kortas. Gången blir stel och rörelserna långsamma, grinden cirklas, besöket drivs bort. Till en början trevligt, men bestämt. Vid tröskeln går gränsen för gästfriheten. Ett dovt morr och ett allvar sätter stopp för kafferepet.

Varför släpper vissa hundar inte in andra i sitt hem? Om vi sätter på oss hundglasögon kommer vi att se linjer, tydliga och förstärkta med revirmarkerande dofter. Gränser som luktar allvar. Hit men inte längre. Hundar känner av linjerna, de flesta respekterar dem. Tar vi av oss hundglasögonen står vi oförstående inför dem som tar linjerna på blodigt allvar.

Det handlar om revir

Ett revir är i ursprunglig form ett geografiskt område som har viktiga resurser för flockens överlevnad. Ett optimalt revir innehåller varma lyor, porlande vattendrag och bra utkiksplatser. Det bör ligga i vilttäta marker och långt ifrån konkurrerande revir. Ur våra husdjurshundars perspektiv kan reviret vara huset, tomten, hela kvarteret för en del. Vi människor bestämmer inte revirets gränser, det gör hundens uppfattning om området. En del hundar upprättar portabla revir som bilen, kontoret på jobbet, en hage du riggat upp av kompostgaller på kurs och så vidare. Dessa områden kan hunden anse vara eget territorium.

Larmaren och väktaren

Vaktinstinkt finns mer eller mindre hos alla hundar. Det är delvis en rasfråga, för vissa är vakten en drivkraft, andra nöjer sig med att larma (skälla om någon kommer). De bredbringade med dova skall vilar tills larmet ljuder, därefter väcks motivationen att skrämma bort inkräktarna. Dessa två hundtyper, larmaren och väktaren, ska samspela i naturliga form. En liten med gäll röst och en maffig dörrvakt. Att försvara ett revir kräver båda parterna. Och här har vi en del av lösningen. Även om din hund är en vacker väktare vet han att larmbefälet är hans om du tar över vakten och sköter den bra. Med betoning på det sista.

Inneboende behov

Innan vi går in på hur vi löser läget tar vi oss en stund till att fundera över hundars vaktinstinkt. Har man köpt en hund ämnad att vakta kommer den ha ett inneboende behov att göra så. Boskapsväktare utan boskap kommer att vakta hus och hem som substitut och en gårdsväktare tar sina gener på allvar. De ska vara omutliga när de står i sin port, de bör vara skeptiska och ha lågt social intresse för utomstående, folk som fä.

De kan vara sociala, på annans mark men sällan när promenaden närmar sig deras slott. De är byggda för att stå pall, skrämma bort och modet som bor i deras hjärtan är till för beskydd snarare än försvar. De försvarar inte sig själva i onödan men de beskyddar oss och vårt oavsett allt. De offrar sitt eget skinn framför flockens alla dagar i veckan. De ställer sig emellan, bröstar upp sig och gör sig till måltavla så att vi kan ta bakdörren och fly om så behövs. De är villiga att dö för oss. Det finns en ära i det som hör riddartiden till. Vi behöver förstå det. Vi bör vara tacksamma för kärleken och uppoffringen vakten innebär. Först när vi förstått det har vi rätt att försöka lära dem släppa rollen, ibland. Kanske när vi vill fika …

Förståelse

Att förstå är avgörande för att lösa läget. Med förståelsen dör tron på korrigeringar och tanken på att ta ifrån någon en drift. I förståelsen finner vi samspel som lösning. Med förståelse kommer vi träna med värme i hjärtat och medkänsla i bakslagen. Och det är bara då vakthundar lyssnar.

Nio steg mot lösningen:

  1. Be en veterinär avgöra om din hund är fysisk frisk. Uteslut sjukdom och smärta som påverkande eller orsakande faktor. Det är alltid steg ett, av djurskyddsskäl. Utgå inte från att du vet om din hund har ont eller inte, alla blir hemmablinda. Låt en veterinär göra den bedömningen.
  2. Ge din hund individanpassad och rasspecifik motion och mental träning. Regelbundet (en gång är ingen gång, låt det blir vardag). Under- eller felstimulerade hundar kan lägga stress i vakten och beskydd spunnen ur den energin är svår att nå.
  3. Installera en ”off-knapp”. När hunden fått utlopp fysiskt och mentalt kan den lättare lära sig att ta det lugnt. Passivitetsträning och massage, öva gärna på impulskontroll. Det ger en god grund inför kommande punkter. Att kunna slappna av och lägga band på sig är viktigt för en väktare som ska öva på att ta av sig arbetsrocken.
  4. Uppmärksamma revirgränserna. Låt din hund visa dig var de går. Observera henne när ni har besök, var stelnar hon till. Är det vid dörren, i farstun, vid grinden? Få en förståelse för var det blir jobbigt för din hund. Förebygg genom att omöjliggöra att hunden står på gränsen när besöket ska in. Det brinner nämligen i linjerna. Innan dem är det svalare och efter dem är det för sent. Men precis på dem är det skållhett.
  5. Vilka resurser inom reviret är viktiga för din hund? Är soffan förbjuden? Eller samlar hon ihop sina tuggben och ligger och morrar över? Kanske är övervåningen ajabaja!? Eller är vattenskålen inget man bjussar på? Återigen – förstå din hunds perspektiv. Ta sedan bort de värdefulla resurserna vid hundbesök i hemmet. Gör det omöjligt för den besökande hunden att hoppa upp i soffan och meddela hundens ägare att soffan är tabu. Om din väktare ser att alla håller sig till samma regelverk kommer hon att sänka garden. Men det är viktigt att du är trovärdig i din roll som väktare, för att hon ska släppa sin gard. Och glöm inte, en väktare låter ingenting bara passera. Hon vågar säga till och styra upp. Visar du att du kan det kommer din hund låta dig göra jobbet. Antingen plockar jycken fram pondusen i dig eller inte. Som du hör är en vakthund inte för alla
  6. Granska nu ert tänkta besök kritiskt. Är personen genuin, äkta, stabil och harmonisk? Falska, obalanserade människor släpper vi helst inte nära inpå, detsamma gäller våra hundar. Titta även kritiskt på hunden ni tänkt bjuda in. Är jycken vänlig, respektfull, språksäker? Kommer han kliva in och agera schysst? Och framför allt – är den besökande duon hund och förare, ansvarsfulla? Eller behöver besöket riktlinjer för att bete sig förnuftigt? Om svaret är ja på de flesta av frågorna är det rimligt att be din väktare släppa in dem.
  7. Skapa nu förutsättningar för att visiten ska kännas som ett besök och inte ett intrång. Det är ditt ansvar. Lämnar du uppgiften åt jycken kommer han att yttra sin åsikt på hundars vis. Det kan gå hål på någon då. Felet ligger inte i bettet utan i att du inte tog ansvar från början. Tänk dig scenariot att besökaren släpper in sin hund vind för våg. Han far runt som en tok, upp i möbler, ner i leksakslåda, ut på tomten och in igen utan att torka tassarna, det snattas tuggben… Båda din och din hunds bekymmersrynka har blivit en grov fåra i det här läget. Du borde ha tagit kontroll över läget innan det urartande. Om du inte säger till besökaren att dämpa sin hund, koppla och ge gästen ett tuggben att gnaga på, på en neutral, given plats, då kommer din hund få nog, det är fullt förståeligt. Så agera innan din hund gör det. Det finns vett och etikett även i hundvärlden och gästvänlighet spar man till de hövliga.
  8. Beröm och belöna väktaren som lärt sig att larma. Nu kommer vi till pudelns kärna i vakthunden. Men nedanstående punkter kommer inte ha någon effekt om inte övningarna och tankarna ovan tagits på allvar. Gör nu en sak av att berömma och belöna att väktaren larmar; skäller en skallsalva när det upplevs att det finns risk för intrång. På så vis poängterar du hundens nya uppgift. Efter en skallsalva kastar du konsekvent en näve gott godis i ett bakre rum (lyan), sätter gallergrinden för så hunden stannar kvar där inne och går själv ut i hallen (yttre reviret) och vaktar. Gorma åt förbipasserande, visa näven i köksfönstret, demonstrera tydligt att här kommer ingen olovandes in, det ska du se till! Hämta därefter din larmare från lyan och släpp ut efter ”varsågod”. Repetera med den förändringen att du då och då släpper in besök. Du, inte hunden. Hunden väntar på sitt ”varsågod att hälsa” innan han släpps ur lyan. Med tid och träning är det inte ett bakre rum och en gallergrind utan en hundbädd bakom dig i hallen eller positionen bakom/bredvid dig.
  9. Du kan variera med att ni går ut och möter besökarna på neutral mark för att sedan gå in tillsammans. Ett par meter från revirets gräns släpper du förbi besökarna och låter dem gå in först. Väl inomhus kan du behöva ge din hund en tydlig plats och uppgift så att han inte ”polisar” runt. Ligga bredvid eller tugga ben (om inte resursen ökar vakten) exempelvis. Med tiden kan ni kanske lätta på reglerna och låta umgänget flöda. Men ha alltid koll, för en sann väktare kommer alltid ha ögonen på besöket. Vem vet, kanske stoppar de på sig platt-teven om ni vänder ryggen till. Vem vet.

Ni är ett team!

Du ska inte använda pondusen du använder mot besökare, mot din egen hund. Den riktar du mot omvärlden och potentiella intrång. Känner inte hunden att det är ni två som är ett team kan det skapas ett farligt kaos. Litar hon på att du gör ditt jobb kan hon vara trygg i att det blir ordning och ro.

 

Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images.
Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör.
www.carolinealupo.se

 

Aktuellt