Ett kommando, en förstärkning
Om du tränar belöningsbaserat och dina kommandon följs av lek, godis, bus, kel och kärlek så är dina kommadon förstärkare. Det vill säga, varje gång du ber din hund att utföra ett inlärt beteende belönar du vad hunden höll på med när kommandot gavs.
Han kanske var på väg att sticka på vilt, tänkte hoppa på besöket, funderade på att korsa vägen utan frikommando, strosade emot hundmötet för att hälsa och så vidare. Varje gång vi ropar ”kom hit”, ”sitt”, ”höger”, ”stopp” för att hindra ett oönskat beteende så kanske vi lägger vikt vid det istället. Jag säger inte att det är så. Men tänk om.
-Såååå okeeeej ”Fröken Hundpsykolog”, hur gör man istället? (Jag pratar med mig själv nu så ni vet.)
-Hmmmm, vad sägs om att anamma 8/10 regeln. 8 ggr av 10 använder du kommandot i ”rätt” läge, när hunden är på väg emot dig, vänder blicken ifrån hundmötet etc. 2 ggr av 10 nyttjar du det i skarpt läge. Då borde träningsresultaten förbli hållbara och du riskerar inte att förstärka fel sak för ofta. Så ”HIT” inte börjar betyda Hund I Terrängen och får jycken att leta hundar.
-Det kan kanske funka… finns det något annat sätt?
-Du ska då alltid ha flera sätt, nöj dig med ett någon gång.
-Nej det går inte, jag tränar alldeles för många olika hundindivider för att ett enda sätt räcker. Ge mig mist ett till.
-Okej… vad sägs om att inte nyttja kommandon.
-Vaddå, alls?
-Inte i lägen hunden gör något oönskat. Var tyst, jobba med din kropp, gå in och avstyr genom att korta koppel, gå emellan, sätt fram en hand. Leda hunden in i ett läge där han kan bete sig önskvärt och belöna därefter. Kanske genom ett kommando följt av en positiv konsekvens som kamplek.
-I like it! Hunden börjar dra mot barnet som passerar, jag kortar kopplet, tar in jycken på motsatt sida, när han travat där ett par steg får han ett fotkommando och sedan lekbelöning.
-Funkar det på alla hundar?
-Nej, det beror på!
-På vad?
-Är hunden osäker på barn kan han känna sig trängd av att du kortar in kopplet och då kan han bli reaktiv snarare än samarbetsvillig.
-A h .. och vad gör jag då?
-Då kanske du bör bli nyfiken på barn istället för att noja kring dem som din jycke.
-Hur menar du?
-Jo sätt dig intill din hund, klia lite på sidan och titta på barnet ”Kolla vilken skojig pojk, han är nog 5 år, tror du inte det?! Ska han till dagis månntro?”
-Ska jag prata med min hund som en idiot?
-Jaaa, det så klart. Prata, titta och var nyfiken. Då kan du vända känslan hos hunden. Och märker du att hunden slappnar av, tar ett djupare andetag, tittar med bakåtliggande öron, ja då kan du ge honom en godbit för att vända den osäkra känslan än mer. Men börja för fanken inte med godbiten! Var jäkligt säker på vad du belönar för känsla hos hunden. Jag får klåda av avledningar i felaktiga lägen.
-Klåda säger du… vad äter du för foder?
-Äsch ge dig. Fattar du vad jag menar nu?
-Typ… Förhållningssättet bör alltid beror på. Beror på vad?
-Allt!
På återseende
/Carro, Krutor och Koi
