Hur ofta borstar du din hunds tänder?
Tandborstning på hund. Foto: Peter Rutherhagen

Hur ofta borstar du din hunds tänder?

Nu visar en ny studie att många hundägare slarvar med att borsta hundens tänder. Bara fyra procent borstar tänderna på sin hund varje dag. Hur gör du?

Dålig tandhälsa är vanligt hos hundar. Och precis som hos människor är tandborstning det klart bästa sättet att förebygga problemen. Trots det borstar bara fyra procent av landets hundägare tänderna på sin hund varje dag. Många hundägare säger sig istället förlita sig på olika typer av tuggben ska ta hand om hundens tänder. Det visar en ny stor enkätundersökning från SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.

Paradondit vanligast

Den vanligaste sjukdomen hos hund är inflammation i munnen, tandlossningssjukdom (parodontit). Över 80 procent av alla hundar över tre år anses vara drabbade. Vanlig tandborstning är den bästa lösningen mot paradondit.

–Sjukdomen går nämligen oftast att förebygga genom daglig tandborstning, säger Karolina Enlund, som är veterinär och doktorand vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

För att få en bild av svenska hundägares åsikter och rutiner kring tandvård på hund har Karolina Enlund och hennes kollegor skickat ut enkäter till fler än 200 000 hundägare och över 5000 veterinärer och djursjukskötare. Nästan 70 000 svar kom in.

Ägarna känner inte till hundens tandproblem

De allra flesta av hundägarna visade sig tycka att deras hund har god tandhälsa. Hälften svarade att den var mycket bra och en tredjedel att den var ganska bra. Det här står i skarp kontrast till veterinärernas svar, där fler än nio av tio anser att problem med tänderna är vanligt hos våra hundar.

– Eftersom tidigare studier har visat att tandproblem, såsom tandsten, tandköttsinflammation, tandlossning, tandfrakturer och bettfel, är de allra vanligaste besvären hos hundar, finns en risk att många hundägare inte känner till att deras hund har tandbesvär. Många hundar går omkring med obehag i munnen helt i onödan, säger Karolina Enlund.

Borsta dagligen

I undersökningen svarade sex av tio hundägare att det är viktigt att borsta hundens tänder. Samtidigt var det knappt fyra procent av hundägarna som uppgav att de borstar sin hunds tänder dagligen.

– Denna låga siffra kan till och med vara lite av en överskattning, eftersom de hundägare som har svarat på enkäten kanske är lite extra intresserade av det här med hundtandvård, säger Karolina Enlund. Tyvärr visar undersökningen att hemtandvården på svenska hundar inte är tillräcklig.

Mindre än hälften av hundägarna hade någon gång blivit rekommenderade av veterinär att borsta hundens tänder.

– Det skulle kunna vara så att många hundägare kan tänka sig att borsta om hunden visar sig få problem. Men då är det ju för sent att förebygga och det är betydligt svårare att stoppa upp en tandlossningssjukdom som redan har fått fäste, säger Karolina Enlund.

Vanligare med tandproblem hos små raser

När det gäller vilka hundägare som blir rekommenderade hos veterinären att borsta hundens tänder är de små raserna överrepresenterade. Det stämmer med det faktum att tandproblem är vanligare ju mindre hunden är. Samtidigt påpekar forskarna att alla raser och storlekar av hund kan drabbas – även stigande ålder är nämligen nära förknippad med ökade tandproblem.

Studien visar också att många hundägare tror att tuggben främjar god tandhälsa hos hunden. Tyvärr visar tidigare studier att det inte räcker att tugga på olika tuggben för att bibehålla en god tandhälsa.  Tandborstning är det absolut bästa sättet när det gäller att sköta tänderna.

Behövs aktiv hjälp

Många hundägare säger också att de skulle kunna tänka sig att borsta dagligen – nästan en av tre svarar ”ja” på frågan och något fler svarar ”kanske”. Samtidigt har en fjärdedel av de hundägare som börjat och försökt komma igång med tandborstning senare gett upp.

-Kanske behöver veterinärer och djursjukskötare ta en mer aktiv och stöttande del i träningen av hemtandvård, helst redan när hunden är valp, för att alla ska orka fortsätta, säger Karolina Enlund?

Forskarna bakom artikeln är verksamma vid Sveriges lantbruksuniversitet, Chalmers tekniska högskola och Djursjukhuset Albano. Studien har finansierats av Stiftelsen Djursjukhus i Stor-Stockholm samt Svenska Djurskyddsföreningen