Det är otänkbart att besluta när ens sambo, farmor eller arbetskollega ska dö. Absurt, makabert. Men det beslutet måste vi ta när det gäller vår bästa vän hunden. Vi måste orka och våga vara osjälviska. Att ta farväl och stötta sin hund i livets slutskede är en viktig del av sorgearbetet.
Hundar blir äldre och äldre i Sverige. Det kan vara en bra sak, veterinärvården har utvecklats och idag finns behandlingsmetoder vi inte hade förr. Men det kan även leda till att vi lappar och lagar för länge, över huvudet på hundens önskan må hända. Om livsgnistan pyr är det vår skyldighet (enligt lag) att skydda våra djur mot onödigt lidande. Beslut om avlivning är alltid svårt och sorgligt men att undvika det av de skälen vore egoistiskt. Kärleken bör vara starkare än rädslan att förlora. Det handlar om ansvar och etik.
Ta farväl
Ditt hjärta kommer gå i bitar när hundens stannat, det är oundvikligt. Att vara förberedd på processen kan hjälpa. Alla farväl är olika. För en del är en promenad i hundens favoritpark ett sätt, ett träningspass som hyllar ert samspel kan vara ett annat, en buffé av sådant hunden velat men inte fått äta kan kännas hedrande. Vad du gör, gör det innerligt och närvarande. Ge dig och din hund en fin stund. Och om du inte vill göra något alls, om allt är sagt och gjort, om livet ni levt varit viktigare än avslutet, så låt det vara så. Det är okej.
Hur går det till?
Avlivning kan gå till på olika vis. Du kan besöka en veterinärklinik och få den sista sprutan satt i ett avskilt undersökningsrum. Oftast sker betalning och formaliteter i förväg och du får ta in hunden och själv gå ut via en sidoingång. Distriktsveterinärer kan erbjuda hemavlivning, din vän kan då dra sin sista suck ute på tomten eller i soffan. Hunden ges först en lugnande spruta, sedan en överdos av sövningsmedel. Det gör att hunden somnar in innan andningen upphör och hjärtat slutar slå. Du får en stund med hunden innan sista sprutan sätts. Det hela sker oftast lugnt och stillsamt.
Var hos din vän när det är dags. Lämna inte in hunden för avlivning. Din jycke behöver dig. Upplevelsen är svår, stark men ett måste. Vissa saker får man inte backa från. Kan du vänta med att släppa fram det tyngsta känslouttrycket tills den lugnande sprutan haft sin verkan skonar du din hund från stress och oro. Försök vara stark, det betyder inte avstängd, var närvarande. Visa ditt stöd, stryk din vän över pälsen, håll om och viska de ord du vill skicka med, tacka för livet ni levt. Om det känns omöjligt att hålla ihop så ta med dig en vän, någon som kan ta vid och stötta dig.
Sen då…
När den sista sucken är dragen stannar alla klockor och ditt hjärtat går itu. Att ta ett steg ifrån britsen kan kännas omöjligt. Ett steg i taget, ett andetag åt gången tar dig därifrån. Det går. Men det är oerhört svårt. För en del infinner sig ett märkligt lugn, en molande sorg och en tacksamhet över vad som varit. Det är olika. Och det är okej.
Efter att hunden ”korsat regnbågsbron” kan du få hjälp med kremering. Enskild kremering gör att du kan hämta djurets aska (några veckor efter avlivningen) och sprida på en minnesplats. Gruppkremering ger däremot inte den möjligheten. Du kan också välja att ta med dig hundens kropp och begrava din vän själv. I vissa kommuner är det tillåtet att begrava hunden på sin tomt i andra behöver man söka tillstånd hos miljö- och hälsoskyddskontoret. Du kan sprida askan eller begrava din hund på annan plats i naturen om du har markägarens tillstånd.
Sorgen
Att sörja en hund kan jämföras med att sörja en familjemedlem eller nära vän. Sorgen kan lamslå och kräver skoningslöst sin tid. Man vänjer sig aldrig vid smärtan som följer oavsett hur många hundar man haft. Den är rå och river. Molar och värker. Saknaden efter en hund är stor, så mycket betyder de för oss, sådana avtryck gör de i våra liv. Låt ingen förringa sorgen, ”Ryck upp dig, det var bara en hund” kanske någon oförstående säger när du månader senare fortfarande hänger med huvudet. Kom då i håg att en hund kan vara precis allt. Alla förstår inte det, deras liv har troligtvis inte förgyllts av en hund.
När en jycke går en förlorad kommer saknaden av relationen, en vänskap är förbi, kanske slås man av förlusten av en identitet skapad i samband med hunden. Låt sorgen finnas och ta plats. Vänta inte på att den ska avta, sorg har ingen tidsbestämmelse utan går i vågor och faser. Allas sorgebearbetning är olika. Visst kommer upprivna känslor förändras och bli hanterbara med tiden, men ibland krävs professionell hjälp i ett sorgearbete, snarare än tid. Så ta hjälp om du känner att du fastnat i processen och känslorna inte lättar. När sorgen bearbetats och de råaste känslorna klingat av kommer saknaden. Ett hål i bröstet, ett svidande i magen, ett ekande i huvudet av minnen. Försök inte fylla ett själsligt tomrum med världsliga ting. Det är okej att känna så här, det behöver inte döljas eller förnekas. Låt det vara, acceptera och låt känslorna flöda. Först då kan stormen inom mojna. Det kommer komma en tid då du kan gå vidare. Kanske skaffa en ny hund, inte för att ersätta den förra, utan för att livet öppnat en ny port att kliva igenom. Saknaden efter din vän bär du alltid med dig. Det är en del av livet efter en hund som berört ditt hjärta.
Text: Caroline Alupo. Foto: Getty Images. Caroline är etolog, hundpsykolog och hundinstruktör. www.carolinealupo.se