Läsarens fråga:
Hej! Jag bor långt ut på landet. Inte många grannar. Men en av mina få grannar har mer än tjugo hundar. Jag känner oro för att hundarna far illa. Vad kan jag göra? Jag vill varken vara orsaken till att hundarna avlivas vid ett omhändertagande eller göra mig osams med en av de få grannar jag har.
Undrar orolig granne och djurvän
Advokatens svar:
Hej och tack för din fråga. Vad bra att du månar om hundarna. Det är viktigt att agera om du befarar att hundarna far illa. Du har stöd för detta enligt djurskyddslagen där det framgår att djurens lidande ska förebyggas och förhindras.
En hund ska behandlas väl och med respekt. Hunden ska skyddas mot onödigt fysiskt och psykiskt lidande och sjukdom. En ägare eller den som tar hand om en hund ska dessutom ha tillräcklig kompetens för att kunna tillgodose hundens behov. En hund ska vistas i en bra miljö och på ett sådant sätt att hundens välfärd främjas. Hunden ska kunna få utlopp för sitt naturliga beteende och som den är starkt motiverad för och som är viktigt för dess välbefinnande. Beteendestörningar ska förebyggas. Det verkar som att grannhundarna ej behandlas i enlighet med detta. Om du misstänker att grannhundarna far illa eller missköts kan du kontakta länsstyrelsen. I brådskande fall kan du även kontakta Polisen.
Länsstyrelsen kan besluta om ett omhändertagande av hunden/hundarna om dessa utsätts för lidande och en rättelse ej sker efter en tillsägelse av kontrollmyndigheten. Länsstyrelsen och Polisen får även omhänderta en hund omedelbart om hunden är utsatt för lidande eller om det bedöms utsiktslöst att ett avhjälpande kommer att ske.
Vid omhändertagande av hundar ska länsstyrelsen besluta om att djuret ska säljas, överlåtas eller avlivas. De kostnader som uppstår för länsstyrelsen och Polisen betalas av allmänna medel. Men slutligen ska dock hundens ägare betala detta. I ett fall från Högsta domstolen omhändertogs 22 hundar enligt djurskyddslagen. De omhändertagna hundarna var i varierande utsträckning oroliga, skygga, aggressiva och i fysiskt dåligt skick. Deras dåliga skick gjorde att de behövde vaccineras och få tänderna åtgärdade innan de kunde placeras i nya hem. Hundarna behövde också märkas. Då hundarna var oregistrerade, saknade stamtavlor och i psykiskt och fysiskt dåliga status, gjorde Polisen bedömningen att intäkterna vid en eventuell försäljning sannolikt inte skulle komma att överstiga kostnaderna för försäljningen. Därför överläts hundarna utan något vederlag till ett hundpensionat.
Polisen krävde därefter hundarnas tidigare ägare på betalning för Polisens kostnader för omhändertagandet till ett belopp om 183 093 kronor. De tidigare ägarna bestred betalningsansvar då de ansåg att Polisen borde begränsat kostnaderna genom att sälja hundarna och ej ge bort dessa.
Vid prövning av tvisten i Högsta domstolen ansågs att Polisens beslut att ge bort hundarna i stället för att försöka sälja dem var sakligt och korrekt och Högsta domstolen beslutade att de förra ägarna skulle betala 183 093 kronor.
Det är alltid tråkigt när djur far illa. Men jag hoppas att du känner att du fick stöd och att du väljer att agera för hundarnas skull.
Anna Öster, CrossAdvokater