Beslutet endast en ägare kan fatta

Älskade grånosar. Men en dag måste många av oss fatta ett svårt beslut. Bild Getty Images.

Veterinärbloggen

Beslutet endast en ägare kan fatta

Det sista man vill tänka på när man skaffar hund är att ni en dag ska skiljas åt. Det är svårt att förhålla sig till när man möter valpen första gången. Att man som ägare en dag kanske måste fatta ett beslut om avlivning. Veterinär Sandra Göransson skriver här om ett beslut som bara hunden matte/husse kan ta.

För oss människor känns tanken på att avsluta ett liv ofta både främmande och skrämmande. Men för de allra flesta av oss blir det en gång nödvändigt när det handlar om ett djur. För djurets bästa.

Som hundägare behöver vi kunna fatta det där snudd på omöjliga beslutet om avlivning, att låta hunden somna in om den är svårt sjuk eller skadad och inte bedöms kunna tillfriskna och återgå till ett normalt liv. Många gånger önskar man som hundägare att hunden ska få dö själv, som ett alternativ till avlivning. Eftersom man då inte behöver fatta beslutet. Då är det viktigt att betänka att för hunden är det många gånger ett sämre alternativ, som inte sällan betyder att hunden lider in i det sista. Och det är förstås det sista man vill.

Vad säger djurskyddslagen?

Lagen säger att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Var drar man då gränsen? När ska man ta beslutet att hunden ska få somna in istället för att leva vidare? Det är ingen lätt fråga att besvara. Vi veterinärer finns där som stöd och kan ge råd i dessa svåra situationer. Alltid. Men, vi kan inte fatta beslutet åt dig som hundägare. Det yttersta beslutet är ditt att fatta.

Jag tycker personligen att man inte ska låta sin sjuka eller skadade hund få leva vidare till varje pris, med allt sämre livskvalitet. Bara för att man som husse eller matte inte orkar ta det jobbiga beslutet att hunden ska få avsluta sitt liv. Vi är skyldiga vår bästa vän att kunna göra detta.

Det är inte helt ovanligt att man som hundägare blir hemmablind när det gäller den äldre eller kroniskt sjuka hunden. För att undvika att ta beslutet om avlivning uppmärksammar man istället gärna att hunden fortfarande ser glad ut – även om den går allt långsammare, har svårt med trapporna och kanske inte längre beter sig som vanligt. Men en hund som inte längre kan leva ett normalt hundliv bör tas till veterinären för kontroll. Det har gått alldeles för långt om hunden inte längre reagerar med glädje när du tar i kopplet och erbjuder en promenad!

Rådgör med veterinär

Det är helt riktigt att låta beslutet om avlivning ta tid, om det är möjligt med hänsyn till hundens situation. Är man flera i familjen som ska vara med i beslutet så behöver det kanske få ta ännu längre tid. Dock är det förstås viktigt att hunden inte mår för dåligt under tiden fram till beslut. Rådgör med en veterinär om du känner dig osäker. Kanske kan hunden också få lindring för sina besvär under tiden.

Jag brukar rekommendera de hundägare jag träffar i mitt yrke att tidigt fundera över hur de vill göra den dagen hunden blir svårt sjuk eller skadad. Om man har sin grundinställning klar för sig brukar det vara betydligt lättare att kunna fatta rätt beslut. Det vill säga ett beslut som du i efterhand känner dig tillfreds med, när du hamnar i denna svåra beslutssituation. Detta gäller i synnerhet om sjukdomen eller skadan uppkommer akut. Jag har egen erfarenhet av detta med en av mina hundar. Hon blev påkörd som ung och ådrog sig en mycket svår skada på bäckenet. I det akuta läget var jag i chock och känslorna tog överhanden. Jag ville behålla henne till varje pris. Men någonstans inom mig kände jag att det var fel i förhållande till vad jag i normala fall tyckte var rätt, det vill säga innan olyckan var framme. Detta gjorde att jag tänkte om och valde att låta henne somna in, något som jag aldrig ångrat. Jag är övertygad om att jag inte hade fattat samma beslut om jag inte på förhand tänkt igenom vad jag anser vara rimligt för mina hundar.

Somna in

Samma resonemang gäller om man har en kroniskt sjuk hund som inte kommer att bli frisk igen. När den får nästa skov eller om sjukdomens förloppet går fort – vad ska ske då? Kanske är det bättre för hunden att få somna in istället för att fortsätta behandlas. Det kan förstås tyckas märkligt att tänka över dessa saker när hunden är pigg och glad, men tro mig – det hjälper dig den dag då hunden plötsligt inte mår bra längre.

Det är inte alla hundar som avlivas till följd av ålder eller sjukdom. En del hundar har så pass svåra mentala problem att ägaren inte ser något annat alternativ än avlivning. Dessa avlivningar brukar vara några av de svåraste då de ofta är fyllda med skuld och skam hos ägaren. Är det mitt fel att hunden blivit så här? Har jag påverkat min hund negativt? Är det verkligen rätt att låta hunden somna in – den är ju fysiskt frisk? Kanske blir man också ifrågasatt av omgivningen, vilket gör det än svårare. I dessa fall kan det vara bra att låta ett eventuellt beslut om avlivning föregås av en konsultation hos någon som är specialutbildad på hundars beteende, till exempel en etolog.

Värdigt avslut

Om det hemska skulle inträffa att din hund plötsligt avlider eller om du hittar din hund död hemma, bör du ta kontakt med en veterinär. Försäkringstekniskt behöver en veterinär oftast intyga att hunden är avliden för att livförsäkringen ska gälla. Är dödsfallet oväntat, exempelvis hos en yngre hund, kan obduktion vara nödvändigt för ersättning från hundens försäkring. Som ägare behöver du kanske också få prata igenom det inträffade med en veterinär – vi finns här för dig.

Jag vill slutligen slå hål på myten om dramatiska avlivningar. De allra flesta avlivningar går mycket lugnt till. Vi veterinärer försöker verkligen känna in situationen och ge hunden ett så värdigt avslut på livet som möjligt. I de allra flesta fall får hunden först en lugnade medicin som får verka en stund och sedan ges ett narkosmedel direkt i blodet. Detta gör att hunden somnar in lugnt och fint innan kroppsfunktionerna upphör. Någon dramatik är det mycket sällan tal om. Vi kontrollerar noggrant att hjärtat stannat innan vi dödförklarar hunden.

Ta farväl

För hundägaren ska den här stunden vara så fin, lugn och närvarande som möjligt. Många gånger får vi veterinärer frågan om det är lämpligt att familjens barn är med vid avlivningen. Där måste varje familj själv bestämma hur de vill göra. Barn är givetvis välkomna att vara med, men det förutsätter att man som förälder har något så när kontroll på sina känslor då man behöver vara ett stöd för barnen. Det är helt i sin ordning att visa känslor inför sina barn förstås, men om man reagerar mycket starkt så kan det vara skrämmande för barnen. Då kan det vara bättre för barnen att inte närvara i avlivningssituationen utan istället få komma in på rummet efteråt och ta farväl av hunden. Tillsammans kan man då minnas de fina stunderna med hunden.

Min önskan är att varje hund ska få avsluta sitt liv med svansen viftandes – då har den sannolikt fått sluta sitt liv i tid och utan nämnvärt lidande. Dina egna minnen blir säkert också lättare att bära om din bästa vän var glad sista gången ni sågs på den här sidan regnbågsbron.

Sandra Göransson
Chefsveterinär AniCura Sverige

Sandra Göransson,  är chefsveterinär på AniCura Sverige. Hon har varit veterinär i 13 år och är specialist på hund och katt. Hon brinner förstås för sitt yrke och sätter alltid djuren i första hand. Hon talar även varmt om sitt intresse för att förbättra verksamheten och är med och utvecklar ett nytt akutsystem för Bagarmossen. Sandra bor i Haninge och är omgiven av djur hemma.

Vill du läsa mer av Sandra Göransson?

Det går inte att värja sig mot en härlig hund

Första hjälpen kan rädda ett hundliv


Nyhetsbrev

Mest läst just nu

Senaste numret


Våra hundskolor

Sluta tigga

Bloggar

Rätt beslut kan slita ett hjärta itu

Våra experter

Tips för hundägare inför nyår

Tävla och vinn

Och 2018 års favoritomslag är…