Mitt skinn är inte värt mer än ditt
Carros blogg:

Mitt skinn är inte värt mer än ditt

Jag arbetar med hundars vars förhållningssätt till sin omgivning blivit problematiskt. Mitt förra blogginlägg handlade om zoner. Jag vill spinna vidare på det. Zoner handlar inte bara om resurser, det handlar om mer än mitt och ditt.  

Vissa hundar tänder till om matte/husse sätter sig eller lägger sig ner i ett sammanhang där det finns andra människor eller hundar. Muren åker upp och hundbringan hävs fram, med krökt nacke scannas omgivningen av på potentiella hot, till exempel en granne ingen egentligen gillar eller en ny hundbekant ni faktiskt inte känner så väl. Beteendet är kanske olämpligt enligt oss, men lika olämpligt anser vissa hundar att det är att sätta sig ner i osäkra lägen, så snabbt kliver de in i vår zon och höjer sin beredskap. Vill vi avråda från det, är det bästa att själv förflytta sig ur zonen. Då finns där ingen att försvara.

Nattvakten vakar

Let’s take it to the jungel my friends. Om en vargunge vilar ute i revirets periferi istället för i lyan ställer sig ofta någon av de äldre över eller framför ungen som skydd. Resten av kullen kan busa vidare medan nattvakten står över den trötte av säkerhetsskäl. Samma sak råder om de lämnar reviret för jakt, jägarna jagar och några håller utkik och vaktar.

För tänk om en rivaliserande vargklan kommer intågande. Detta tänk rinner i många hundars ådror. Ibland är det orsaken till att de gör utfall på promenaden, vissa vaktar sin ägare  (vissa, långt ifrån alla). Om så är fallet behöver vi justera hundens behov av att försvara sin ägare. Men försvaret i sig behöver inte vara ett tecken på en obalans i hunden. Jycken kan ha tagit på sig en ledig roll.

Kompetenta väktare

Vi borde inte vara oförmögna att skydda oss själva i våra hundars ögon. Vi borde vara kompetenta väktare. Alla är inte det. Vissa ber viskande om ursäkt om någon dundrar in i dem, som att de stod i vägen i själva verket var problemet. Vissa är Lilla Nasse och vissa är Tiger. Vissa viker sig för minsta tryck medan andra ser tryck som språngbräda. Det samma gäller hundägare.

Och alla som är som Lilla Nasse köper inte en hund med samma framtoning. En del köper Tiger-hundar med stolta hjärtan och det är inget fel med det. Men det kommer att kräva att koppelhållaren jobbar med sig själva, snarare än hunden, om saker och ting spårar ut. Mitt jobb handlar ibland om att få folk att stå på sig. För hundar kommer göra på hundars vis och om det inte är problemets orsak så ändrar vi inte på det. Däremot kan folk behöva sträcka på sig och öka sitt energifält tills de hörs utan att tala.

Kompisarnas zoner

Zonerna kan också handla om ”rör inte min kompis”-grejen. Om kärlek och respekt. En hund som ställer sig bakom en polare träder in i dennes zon och ber på så vis om skydd. Ett annat scenario: ett trängt läge uppstår mellan två rivaler, en tredje hund intar sin flockmedlems zon som stöd och oddsen påverkas direkt. Läget kan vara löst bara av den orsaken.

Så kommer en stöddig hundtyp fram till din jycke och muckar, ska du inte gasta på håll eller dra i kopplet. Kliv bara in och ställ dig bredvid. Visa att din hund inte står själv. Han har backup om så behövs. ”Jag har dig” brukar jag säga när jag kliver fram och ger mina hundar stöd i liknande lägen. Eller så ber jag mina hundar ställa sig bakom (ett inlärt beteende), i min zon i ett knivigt läge exempelvis om lösspringande hundar kommer fram.

Men det kan vara mycket begärt, för när du ber en hund släppa ett hot och kliva in i din zon ber du dem överlämna sin säkerhet till dig. ”Jag har dig.” Det är grundsyftet med ”Heta stolen”. Kommer en annan hund fram är det min blick den hotande möter. Hundar förstår sig på scenariot. Därför är övningen så effektiv, men som med allt annat krävs träning i andra lägen än det akuta.

Jag beskyddar mina hundar

Jag står inte kvar i zonen jag skapat om jag inte kan beskydda mina hundar eller tänker försöka. Jag måste våga slåss för dem. Klarar du inte det bör du kliva undan. Kliver du undan är budskapet:  ”You’re on your own.” Hunden kommer sen lösa läget på hundars vis. När jag gick hundkurs som barn fick vi lära oss att aldrig gå emellan vid ett hundslagsmål. Att vi skulle måna om vår egen säkerhet först och främst.

Det låter ju klokt. Men jag har alltid skitit i det. I min flock är de enda som får kliva åt sidan i skarpa lägen valpar och människobarn. Vi andra står likvärdiga. Går någon till attack går jag emellan. Sker det utom min zon är jag snabbt på plats och löser läget. Mitt skinn är inte värdefullare än hundarnas. Finns det risk för blodvite kan det lika gärna vara mitt som droppar. That’s the way of the wolf.

Vill du läsa mer:

Carros blogg: Om vikten att förstå hundars zoner


Nyhetsbrev

Mest läst just nu

Senaste numret


Våra hundskolor

Sluta tigga

Bloggar

Hundars välfärd kan se väldigt olika ut

Våra experter

Kan jag smitta hunden med min förkylning?

Tävla och vinn

Vill du bli en stjärna på rallylydnad?