URKRAFT
Sandras blogg

URKRAFT

Mina hundar bär på en urkraft. Krafter som är svåra att förklara och omöjliga att klä i ord. Man måste ha stått där ute mitt i ingenstans och låtit sig översköljas av det. Jag har draghundar, uråldriga raser från de arktiska breddgraderna som bär med sig visdom, klokhet och en kraft som bara kan komma från ett arv jag knappt kan förstå.

Mina hundar gör mig stark. De gör mig jordad. De centrerar vad som är viktig. De är helt magiskt duktiga på att alltid vara just precis det jag behöver oavsett om jag är glad, ledsen, arg eller frustrerad. De står där redo för att ta hand om alla de känslorna. Förstärker dem om de är positiva, skingrar dem om de behövs. Sorterar dem. Skapar distans och samtidigt bringar tystnad och närvaro. De jobbar på olika vis, några med humor andra med stort allvar – men slutprodukten är alltid densamma. En efterlängtad stillhet och fullkomlig ro.

De har räddat mig flera gånger om. När jag håller på att drunkna, när jag inte får luft, när jag inte vet vem jag är längre. Då står de där, redo att ge av hela sitt väsen till mig. Och jag tar emot. Mot dem finns inga murar, inga filter, inga lager att tränga igenom. Jag är alltid naken inför dem.

Hundar ger styrka

När jag drar på mig mina skitiga byxor och sätter mössan på huvudet, har dragselarna i ena handen och handskarna i andra och möter deras förväntansfulla blickar, deras kärlek, deras vilja att ge mig allt de har – då är jag starkare än någonsin. I den stunden är jag så närvarande jag någonsin kan bli. Där och då fylls jag av energi att orka med allt besvärligt. Samtidigt förstärks allt de vackra i livet och det är en viktig påminnelse om att vara just precis här, inte i gårdagen och inte heller inte i middagsplaneringen. Utan bara just precis här. De gör det så enkelt, det blir så uppenbart. Där och då blir jag en bättre mamma, fru, lärare, kollega och medmänniska.

Mina hundar bär på urkrafter

När vi är tillsammans behövs inga ord, inga förklaringar, vi förstår varandra ändå. När våra själar får sammanföras och trasslas ihop på en skitig skogsbilväg, ett vackert fjäll eller på en regnig stig så blir vi en och samma. Där och då får jag ta del av all deras styrka, deras visdom, deras bottenlösa och självklara trygghet. Ohämmat delar de med sig av sitt innersta och jag tar lika ohämmat emot. Det är magiskt. Jag så tacksam. För att de kommit till mig, för att jag får vara en del av dem. Respekten för dem bortom förklaring.

Mina hundar bär på urkrafter. Det gör alla hundar, man måste bara låta dem komma nära. Man måste lyssna. Känna och ta emot. Tillåta dem att vara den de är. Jag upplever att så snart vi börjar vilja ändra om i våra hundars egenskaper och personligheter så tappar vi det kanske allra viktigaste de har att lära oss.

Sandra Tellström, hundpsykolog

www.hundsteg.se

 


Nyhetsbrev

Mest läst just nu

Senaste numret


Våra hundskolor

Sluta tigga

Bloggar

En dans med döden med långsamma steg

Våra experter

Kan jag smitta hunden med min förkylning?

Tävla och vinn

Vill du bli en stjärna på rallylydnad?