Vill du bli kär? Ta en titt på yorkshireterrier. Rasen är oemotståndligt charmig och har mer att ge än vad man kan tro.
Historien börjar med de skotska vävarna och ullfabriksarbetarna som sökte jobb i norra England i mitten av 1800-talet och tog med sig sina råttfångande terrierhundar. Som extraknäck började arbetarna avla fram en liten mjuk hund att säljas som knävänlig kamrat till förnäma damer. Bland annat ska skyeterrier, black and tan coonhound, dandie dinmont- och manchesterterrier samt till sist även malteser ha korsats in. Det var så Yorkshires egen terrier föddes.
Låt dig inte duperas – den lilla förpackningen rymmer en trofast tuffing med stark självuppfattning och vaktsinne.
Yorkshireterriern är en bra familjehund som passar bra ihop med större barn. Särskilt om de gärna gillar att ta ut den på promenader och skogsturer.
Det första man ser på en utställning är en fotsid, svallande och silkesglänsande pälsgardin, ofta med söt rosett i pannan. Men under den långa pälsen bor en hund som är mycket tuffare än man kan tro.
Det finns mindre varianter av York med maxvikt 3,2 kilo och en större typ som väger 5–6 kilo.
Snö och kyla är inga problem men regn är inte bra. Den har ingen underull och måste därför torkas snabbt när den kommer hem om den är blöt.
Låt yorken vara hund. Den mår bäst av regelbunden motion och bestämda mattider.
Daglig pälsvård krävs för att pälsen ska vara blank och fin. Att hålla hunden kortklippt har börjat bli allt mer vanligt. Då behöver den klippas varannan eller var tredje månad.
Den är snabb och har viss jaktinstinkt. Blir lätt extpert på agilty och en mästare på trick.
En yorkshireterrier är mycket tillgiven och vital långt upp i åldern och blir ofta 14–15 år gammal.
Kanske vill du också läsa om welsh corgi pembroke?