3, 2, 1… GOTT NYTT OLJUD!

3, 2, 1… GOTT NYTT OLJUD!

Jag måste hata fyrverkerier. För jag är hundpsykolog. I smyg tycker jag de är vackra, onödiga, spektakulära och bedrövliga. De delar mig. Men en sak är jag helt på det klara med, jag tänker inte njuta av något som orsakar någon annan lidande. Det känns oetiskt. Så jag ogillar fyrverkerier skarpt av den enkla anledningen.

Det tar tid

Och jag anar att ni förstår att nu, dagarna innan himlen öppnas och allt brakar loss … Kan vi inte ”rehabilitera” någon fyrverkerirädsla. Det tar tid. Sök gärna hjälp hos behörig hundpsykolog nästkommande sommar om din hund lider av smällandet. Då har ni tiden och möjlighet att hjälpa jycken långsiktigt.

Här och nu

Jag är inte mycket för quick-fixes, speciellt inte när det kommer till att lösa psykologisk ohälsa. Det säger sig själv att det inte funkar, bara täpper till. Men vad fan, let’s go there ändå lite grann … Vad kan göras här och nu?! Dagarna innan spektaklet. För att lindra i akut läge.

1) Dämpa ljudupplevelsen

  • Stoppa fetvadd i hundens öron. Vänj hunden vid det innan själva nyårsafton. Vänj – fetvadd i öronen=roliga aktiviteter, gott godis, märgben, repetera!
  • Höj radion/tv, låt andra ljud överrösta så gott det går. Personligen sjunger jag både högt och falskt vid tolvslaget.
  • Täta fönstrena med extra tätningstejp (gör faktiskt stor skillnad)
  • Lägg eventuellt ett täcke över, kuddar omkring hunden – då textilier fungerar ljuddämpande. Ju tjockare desto bättre, ju mer veckat desto mer ljuddämpning. Men OBS! Syre är viktigt. Det är bättre att skapa en ljuddämpad hörna åt hunden, är att bädda ner hunden i en syrefattig kammare.

2) Dämpa synintrycken (om hunden reagerar på ljus-spektrat)

  • Umgås i ett rum med få fönster.
  • Dra ner persienner, häng för ljustäta gardiner (finns specialare för att stänga ute så mycket ljus som möjligt).
  • Sovmask eller handduk över huvudet (likt fetvadden ska hunden vänjas vid det hela innan, så det inte upplevs som negativt).

3) Dämpa doftintrycket
Detta är svårt då vi har lite information om hur deras doftsinne selekterar ut sina intryck.

  • Gå inte ut. Rasta tidigt och håll er inne.
  • Håll dörrar och fönster stängda (även av stor vikt då rymningsrisk råder, något som kan få ödesdigra konsekvenser).
  • Sätt en lugnande doft, som lavendel, i aromalampan som distraktion, om inte annat lugnar den dig och då indirekt hunden.

4) Tillskott och preparat

  • Sätt ett DAP halsband på hunden, minst 2 veckor innan väntad smällkväll. Ett halsband preparerat med en doft som liknar den tiken utsöndrar när hon ger valparna di. Verkar direkt lugnande för hundar. Har du tidigare provat DAP, men i dosa, i väggen eller spray utan önskade resultat, våga ändå testa halsbandet som har en starkare effekt eftersom doften inte sprids för vinden, utan går direkt upp i hundens nos.
  • Ge hunden fodertillskottet Antistress en vecka i förväg och en vecka i efterhand. Detta tillskott maxar på hundens depåer av tryptofan, b-vitaminer och magnesium. Ämnen som kroppen förbrukar maximalt av vid extrem stress. Låga nivåer av dessa ämnen i kroppen gör kroppen mindre rustad att hantera just stress.
  • Produkter som Zylkene, SureneUm eller Serenity lugnande pasta kan även hjälpa och är ämnade att ta bort oro och ångesttoppar. Hundar är individer och olika preparat hjälper olika hundar, så testa er produkt i förväg.

Ovanstående preparat är ingen tung psykofarmaka, utan naturpreparat och en dofttrigger.

5) Övrigt

  • Åk till skogs! Bo hos en vän, hyr en stuga – ta dig ur samhälle och storstad där det smälls som värst. Ta in på hotell nära flygplats, där är det ofta fritt från fyrverkerier.
  • Massage frisläpper oxytocin och verkar stressdämpande. Lär dig teknikerna i förväg och vänj din hund vid konceptet. Associationen mellan dina rörelser och frisättningen av oxytocin kommer göra massagen mer verksam, effekten kommer snabbare ju oftare du masserar.

Varning …

Nu kommer aja baja-fingret jag så sällan och ogärna höjer. Det finns risker i att testa sig fram gällande någons rädsla och fobi. Big no nos! är till exempel:

Använda annan hund

• Att använda en till synes skottfast hund som ska visa den rädda hunden att fyrverkerier inte är farligt. Det är ett tänk som kan fungera på en trygg vuxen hund som ska vara nära en valp eller hund utan erfarenheter av smällare. Som ett stöd, någon att kika på för att få en oro bekräftad eller förkastad. Men absolut inte med en redan rädd hund. Du riskerar att göra den till synes oberörda hunden illa till mods och rädd. Det är inte en annan hunds ansvar att lösa den rädda hundens problem.

Visa

• Ta inte ut en osäker, orolig, rädd hund för att se fyrverkerierna, i hopp om att visa och skapa förståelse. ”Får den bara se vad de är så lägger sig rädslan,” är en vanlig tanke. Men du riskerar att befästa och förstärka rädslan. För är rädslan redan triggad, är hunden inte i ett vanligt inlärningsläge. Försök att lära dig primtal medan du rusar genom julrushen. Skitdåliga förutsättningar.

• Har du en trauma-hund som du ska ”visa” källan till det som skrämmer så missar du att när ett trauma triggas kommer känslor helt utan koppling till förnuft. Du kan intala en hund (visa) att det inte är farligt. Rädsla kommer ändå vara känslan som råder i kroppen. Rädslan som triggas är kopplad till ett förgånget trauma, här och nu är inte aktuellt för den hunden.

Lås ej in eller lämna ensam

• Lås aldrig in din rädda hund ensam i ett rum, att överges i läget kan förvärra rädslan.
Sätt heller inte hunden i bilen eller i en bur, utan alltid under uppsikt; det är av stor vikt av säkerhetsskäl. Lämna aldrig en rädd hund ensam!

Ignorera inte

• Ignorera inte en rädd hund. Du kommer inte förstärka rädslan om du inte daltar och ömkar. Var bara nära och finns till utan att ömka. Tänk dig hur du själv hade önskat att bli bemött om du varit med om en bilolycka, till exempel. En lugn, trygg, sansad närhet behövs. Kroppskontakt som inte är påträngande bara stöttande. Ord som lugnar och inte ojjar upp. Detsamma gäller rädda hundar.

Tillvänjning, ta hjälp

• Att låta hunden lyssna på cd-skivor med fyrverkerier och skott eller you-tubeklipp med liknande ljud kan vara bra. Men det kräver en kunskap om avvänjning och desensibilisering. Inte bara teoretisk kunskap, utan praktisk erfarenhet. Annars finns risk att förvärra rädslan. Så nyttja inte dessa metoder utan expertis som handleder dig i genomförandet. För det är sällan som det bara är symptomen, relationen till ljuden, som behövs jobbas med.

Misstag gör vi alla och tack och lov för det, annars hade vi aldrig utvecklats och blivit klokare med åren och av erfarenhet. Men vissa misstag ångrar man stort. Det blir mer ågren en insikt av sådana misstag. Speciellt om konsekvenserna för din hund blir stora. Därav min lilla varningstriangel i ämnet.

Ja ni, ett ämne som sänker en viss tyngd över nyårsnatten och många andra högtider …

Fira absolut, men ta hänsyn!

Peace out!
/Carro, Krutor och Koi – som diggar tomtebloss och rislyktor med träram