Utgångar och husknutar är inte för alla

Utgångar och husknutar är inte för alla

Vissa företeelser finns inte i vildmarken. Som husknutar och utgångar, korsningar och trånga passager. Inte på samma sätt som i en stad i vilket fall.

Av den anledningen kan hundar få spatt när de stöter på dem. Överraskningsmomentet som blir när två nosar möts runt en husknut kan leda till snedtändning. Om skuttet ut ur bussarnas pysdörrar resulterar i en sammanstötning med ett människobarn kan det bli för mycket för många hundar. Det är inte fel på dessa hundar. Och inte på hörn eller övergångsställen heller, de är bara inte för alla.

Det kan vara krävande för en hund att gå i front. Nu menar jag inte generellt, utan just i lägen då vi inte vet vad som stundar. Det kräver sin hund att kunna ta det okända med ro. Att inte varva upp och slå över även när hjärtat studsat upp i halsgropen. Det kräver att hunden inte blir reaktiv på impuls. Och vissa rovdjur har en tendens att bli just det, för det är deras natur. Det är inget fel på det heller.

Vi kan hjälpa dem genom att ta ansvaret de inte ska behöva ta genom att gå först i dessa lägen. Vill ni kan ni kalla det ledarskap och beskydd. Jag gör det ibland, ibland kallar jag det bara ansvar. Men vi behöver inte slita in hunden bakom oss i sista sekunden. Framförhållning är bra och ett intränat ”gå bakom”.

Sätt koppelhanden med tennisbollen eller godbitarna i på ryggen, låt hunden nosa rätt på positionen, precis när hen infinner sig bakom säger du ”gå bakom” och droppar ner jackpotten bakom dig. Belöningsplaceringen lär hunden var den ska vara. Var noga med att ge hunden ett tydligt ”varsågod” samtidigt som du släpper koppelhanden ifrån ryggen (ett dubbelkommando som förtydligar) och kanske ökar på takten lite för klarhetens skull. När du sedan använder signalen i skarpt läge ger du bara frikommandot ”varsågod” när läget är lugnt och jycken åter kan inta frontpositionen och strosa vidare på eget bevåg.

Vi kan göra så och vi kanske borde göra så med de som inte hanterar häpnad med ett smil. Eller så kan vi träna hunden i att lägga band på sig själv eller omrikta sitt utlopp när olämpliga reaktioner väcks. Skvallerträning, BAT eller kontakt och fotposition, greppa kampstock eller hoppa upp på ett parkour-hinder som lösning vid abrupta möten kan nötas in i flertalet miljöer tills rutinen sitter.

Träningspolare kan hjälpa till att rigga övningar med överraskningsmoment så som att springa fram bakom bilar, skutta emot er efter att ha suttit gömda bakom en trädstam eller bara sicksacka er runda motsols och försöka locka din hund till utfall medan du och din fyrbenta vän tränar på motsatsen. Vi kan också varva upp hunden i lagom stress (genom att kampa eller leka jaktlekar) för att därefter träna möten och befästa samspelet även i rusningstrafiken som då råder inom. Vi kan göra så, vi kanske borde göra så.

Peace out!

/Carro, Krutor och Koi


Nyhetsbrev

Mest läst just nu

Senaste numret


Våra hundskolor

Lilla Valpskolan del 8 – sista delen LAGAR OCH REGLER

Våra experter

Tips för fyrverkerirädda hundar

Hundar på film

Nytt hem för Vicke

Tävla och vinn

Tävling: Bästa bilden med tema lyckliga hundar