Prishtina dog shelter, avsnitt 5: Libra
Yllkë Sheqiri Albrektson är i himlen.

Prishtina dog shelter, avsnitt 5: Libra

I avsnitt 5 i berättelsen om Yllke och Sebastians volontärsresa till Kosovo och Prishtina dog shelter handlar det om Libra och hur arbetet fortskrider.

Libra och jag. Vår kärlekshistoria är vacker. Jag hittade henne som tre-månaders valp skadad, flåsande i 40 graders värme under ett träd utanför nationalbiblioteket i Prishtina. Jag var på väg till ett möte med kulturministern. Sedan dess har vi gått igenom mycket och jag har hittat nya sidor hos mig själv och ingenting är viktigare än att kämpa för djurens rättigheter.

Libra kom till mig och öppnade mina ögon för världens orättvisor, hon fick mig att inse att jag är högst kapabel att vara med och förändra, att vara förändringen. Flera skriver till mig: Libra är lyckligt lottad. Men, det enda jag känner är att jag är så lyckligt lottad att jag får ha Libra i mitt liv. Jag är så lyckligt lottad att hon valde mig. Utan henne hade jag varit en någon annan.

När jag nu efter 5 månaders väntan har henne hemma och hon är en del av familjen känns livet äntligen komplett. Hon kommunicerar med mig och vi förstår varandra på ett sätt som känns så tryggt.

Igår lämnade vi alla tre Kosovo och flög till Sverige. Men, arbetet för att förbättra hundarnas tillvaro har bara börjat. Vi lyckades samla in tillräckligt med ekonomiskt stöd för att sätta igång arbetet med att sterilisera/kastrera 30–35 hundar samt erbjuda vård till alla över 100 hundar på sheltret.

Att sterilisera/kastrera gatuhundarna är det mest humana sättet att reducera antalet gatuhundar. Inte den metoden som flera städer i Kosovo använder sig av, att be allmänheten att okontrollerat skjuta hundarna.

Varje dag tas hundar till veterinären och behandlas om de behöver. Varje dag steriliseras/kastreras minst en hund. Vi har också lyckats få tag på medicin mot parvo i den serbiska delen av Mitrovica. Detta också bara med hjälp av vår insamling. Det är stora och viktiga framsteg. Och aldrig har sheltret haft bättre ”medical status” som de uttrycker själva. Tack till varenda själ som bidrog till detta.

Till sommaren åker jag tillbaka till Kosovo, då förhoppningsvis med fler volontärer från Sverige. Jag har även stämt möte med borgmästaren i Prishtina för att diskutera mer långsiktiga planer. Det är dags att ställa sig upp och kräva en förbättring för gatuhundarna i Kosovo och det kommer jag att göra. Jag vill avsluta denna resa med följande rader av Alice Walker som jag alltid bär med mig:

”Världens djur existerar för sin egen skull.De skapades inte för människor, lika lite som svarta människor skapades för vita eller kvinnor för män.”

Med kärlek/

Yllkë Sheqiri Albrektson och Libra