”Jag fick ett handskrivet kuvert”

”Jag fick ett handskrivet kuvert”
Annons

Magnus Hagstedt var på sin första hundutställning med sin mamma när han var sex år. Han blev helt tagen av alla hundar. Numera är han utbildad domare och höjdpunkten var när han dömde whippet på Crufts.

-Jag brukar säga att jag aldrig gick hem därifrån, för på sätt och vis gjorde jag inte det. Hundar blev en stor del av mitt liv sedan den dagen.

Han har haft whippetar i snart 50 år, och det var också vinthundar han först började döma, i sin karriär som utställningsdomare.

-Att utbilda mig till domare var för mig ett sätt att ge tillbaka något av allt jag fått genom hundarna, allt jag lärt mig, all kunskap och erfarenhet jag fått genom andra.

Bedömer helheten

Idag dömer han förutom vinthundar (grupp 10) även sällskapshundar (grupp 9), spetsar och raser av urhundstyp (grupp 5), samt yorkshireterrier.

-Det är lika spännande idag som det var när jag började, alla hundar och människor jag får träffa.

Genom alla år har Magnus lärt sig läsa av hundar väldigt bra, han kan se om en hund bara är lite nervös och ovan, eller om den har ett ängsligt temperament.

-Man bedömer helheten som domare, först och främst ska hunden vara i bra skick förstås, ren och välskött, och sedan tittar man på hur den ser ut, hur den rör sig, samspelet med ägaren, temperamentet.

25 000 hundar på Crufts

Magnus har även dömt utomlands, och för några år sedan fick han ett riktigt hedersuppdrag – att döma på Crufts i England, världens största hundutställning.

-Det kom ett fint kuvert med min adress på, skrivet för hand, och jag undrade först vad det kunde handla om. När jag öppnade det och såg inbjudan svimmade jag nästan! Att få döma whippet i hemlandet England, på Crufts, det var stort.

Ansträngande var det också eftersom det är så väldigt många hundar som ställs ut. På Stockholms hundmässa är det runt 7 000 hundar som ställs ut, på Crufts någonstans runt 25 000. Whippet är en av de stora raserna på utställningen, flera hundra är med. Magnus dömde tikarna, som var ett par hundra stycken.

-Jag var helt slut efteråt, men det var en fantastisk upplevelse och en stor ära.

Men trots alla utställningar, både som domare och när han ställt ut sina egna hundar, är det inte det som är ”grejen” för Magnus.

-Det viktigaste för mig är mitt vardagsliv med mina hundar. Att vi har det bra tillsammans, i slutändan är det bara det som räknas.

 

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail
Annons