Skapa matro – på naturligt vis

Carro Alupo hundmat hundträning Härliga hund hundmatskål barn och hund

Ibland är vi hundfrälsta så noga med att ta till oss metoder, begripa hundfilosofier och öva in träningshandlag – att vi glömmer identifiera känslan i det vi gör. Framför allt hundens känsla av det vi gör. Men just det, är viktigast av allt.

Låt oss ta kruxet som ibland uppstår kring hundar och matskålar som exempel. Hundar äter ofta ur matskålar. Av den anledningen kan de vilja vakta sin matskål, dess innehåll är av värde. Vissa raser och individer tycker det är speciellt viktigt, det här med vakt.

Hälsena till hundmat

Ibland råder lite oro kring det hela. För helt ärligt, vem vill ha sitt husdjur hängandes i hälsenan för att man råkade passera utfodringsplatsen? Ingen. Nu råkar hälsena vara ypperligt bra hundfoder men så generösa behöver vi hundägare inte vara tänker jag. Hurusom… kanske av hälseneanledningen, eller på grund av tidigare erfarenheter av morrande hundar, vill vi hundägare ibland förebygga att problembeteenden uppstår. Ibland vill folk förebygga det redan under valptiden.

Dåliga tips är poppis

Tips och råd i ämnet brukar generöst delas ut. Vissa asdåliga tips är riktigt poppis. Det kan innefatta att man ska ta bort matskålen titt som tätt medan valpen äter så hen ”vänjer sig”, (med ”vänjer sig” menar jag blir superstressad och osäker på varför man inte får äta ifred). Eller så råds man att handmata sitt djur, tills det är typ fullvuxet. Vem orkar göra det? Kanske haglar det tips om att klappa hunden medan den äter, eller passera och slänga dit mer mat då och då. De förstnämnda råden kommer troligtvis skapa irritation som bäst, och vrede som värst (hälsene-varning!). De sistnämnda kan vända en negativ känsla. Om den ens finns!

Önskas bara lite matro – tack!

Är hunden inte orolig, arg eller rädd finns det faktiskt ingen negativ känsla att vända. Finns den inte, är du bara konstig som agerar köttbulle-fontän eller tafsar medan det äts. Allt som önskas är lite matro – tack! Köttbulle-kastandet och klappande skapar fokus på närvaro vid hundens

foderintag. Fokus är anspänning och motpolen är avslappningen som vi har som mål. Så ja, vårt agerande kan bli kontraproduktivt vårt syfte. Det viktigaste är att känna in hur hunden uppfattar ditt agerande/tolkar ditt känsloläge/upplever det du gör. Om vi kan känna in det, då kan vi avgöra vad som är ett funktionellt förhållningssätt.

Gällande exemplet (matskålen och det), föredrar jag att bara vara. I närhet av varandra, på naturligt vis, utan att göra en grej av det hela. Ibland passerar man, för man ska hämta hushållspappret (det är målet, inte att träna hunden). Ibland råkar man stöta till för man sträcker sig efter kastrullen med pastavatten som håller på att koka över (det är målet, inte hunden). Ibland tappar man en falukorvsbit (för att man gör det ibland, inte för att träna hunden). Och ibland, ibland säger man ”hoppas det smakade bra” (för att man menar det, inte för att man försöker vänja hunden vid en själv). Är mitt mål att bara vara, och inte träna hunden i tid och otid, får vi oftast en mer avslappnad känsla hos hunden. Syftet med att bara vara kan vara detsamma som de strategiska handlingarna, men effekten blir en annan, för energin i det hela är en annan.

Ett mållöst varande

Syftet med vårt förfarande, energin i vår handling och målet med vårt agerande, är alltid oerhört tydligt för våra hundar.  Det är mest vi som virrar till det och gör en sak, menar en annan och låtsas göra en tredje. Men hundar, de vet när de står i fokus och ska ”tränas” och när vi bara är. Och när vi bara är, först då kan valpen lära sig att det är helt naturligt att folk rör sig, pratar, berör dem, medan de äter. Inget händer, inget tas ifrån, inget läggs dit. Alla bara är, helt utan spänning, fokus eller målmedveten taktik. Det skapar trygghet och lugn. Då kan tillvänjningsprocessen ta vid.

Låt livet ha sin gilla gång

Poängen är; identifiera hur din hund upplever din ”träning”, eller typ skit i träning och var bara, i flöde, i det du gör. Överträna inte i förebyggande syfte om du inte har orsak till det. Det kan orsaka problem. Har du däremot en valp av starkt resursvaktande ras, som fått en dålig start i livet och därmed är osäker och har tillitsproblem – då bör vi ha en väldigt tydlig strategi framför oss. Då krävs en rehabiliteringsplan. Mer om det i kommande i ”Beteendeskolan” i tidningen Härliga Hund i höst!

Teoretisk kunskap och ett praktiskt handlag är bra, men bara i samspel med magkänsla och en empatisk förmåga att plocka upp hur ens förfarande upplevs av den man samspelar med. Hur erfars och vad blir därmed effekten av den välmenande träningen? Viktiga frågor att ställa sig. Ibland bör vi förebygga för att risk förekommer, ibland får vi åtgärda ett uppkommet problem och ibland räcker det gott att bara låta livet ha sin gilla gång. Naturliga förhållningssätt till hund handlar för min del inte om metoder, snarare om en avslappnad relation fylld av kommunikation och förståelse.

Peace and Love!

/Carro, Krutor och Koi

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentarer