Vett & etikett doggy style, del 1: Att hälsa på hundar …

Vett & etikett doggy style, del 1: Att hälsa på hundar …

En skuggande jätte, en rufsande klapp mellan öronen, ett dovt ”hej lille vän”. Eller ett knäböj, pälstafsande, ett ”åhhhhh vad sööööt”-joller och kvitter ackompanjerat av uppmärksamhetskrävande pussljud. SUCK & STÖN!! Snobben vänder lojt bort blicken, vinklar undan huvudet och gäspar. Kom igen människa…! Lär dig tugget!

Men vänta nu Snobben…! Det där med att hälsa på hundar ”rätt” är faktiskt inte så lätt. För ni är alla olika. Vissa kastar sig upp i famnen och vill nästintill och olämpligt nog tungkyssas medan andra satsar på att se sura ut på håll medans de engagerar sig i allt förutom mötet. Vissa i ditt släkte vågar sig fram om man sätter sig på huk, medan det i andra hundars närvaro är direkt olämpligt att sätta sig ner och jollra. Nej, någon universal hundhälsning verkar inte finnas, så hur vill du att vi gör?

Jag lämnar över tangentbordet till Snobben, han verkar ha en del åsikter om vett och etikett doggy style.

Hur man hälsar på hundar enligt Snobben:

 

1) Agera inte som om du känner mig!

Jag må ha stämpeln ”människans bästa vän” i pannan…men det innebär INTE att jag är allas bästa vän. Jag är Charlie Browns bästa vän. Ni andra är främlingar för mig. Jag känner inte dig och du känner inte mig. Låt oss börja där.

2) Hundar tar inte i tass som isbrytare

Vi luktar varandra i arslet. Okej?! Men spring nu inte ut på dina två vingliga ben och börja lukta hundar i baken, du kommer sys in…av folk med vita rockar! I ett möte med mig, försök istället att se vad jag behöver av dig för att känna mig trygg i mötet. Behöver jag avstånd, ge mig det, behöver jag få lukta, låt mig göra det, ryggar jag undan din klapp, klappa mig inte. Om jag känner mig trygg, kommer kanske närheten sen. Kanske. Vi är precis som ni, vissa av er är ”kramare” andra är ”nicka-på-hållare”.

3) Stirra inte stint men beskåda mig gärna

Ägnar du dig åt det förstnämnda kan jag få rampfeber, har du otur har jag inte heller godkänt i ”Människospråk A” och då kan jag tolka din intensiva blick som ett hot. Böj dig helst inte över mig om jag inte verkar bekväm i det, för det krävs tillit för att våga vara under någon. Sånt tar tid och är sällsynt i första möten. En vacker dag oavsett om det regnar, helt plötsligt, kanske jag inser att jag litar på dig. Det är en vacker dag just därför.

4) Fatta grejen!

… vi kan detektera cancer och blodsockerfall i er. Du behöver inte förklara vem du är. Låt bara min nos få hälsa på din doft så har jag all information jag behöver. Underskatta inte nosandet i en relations begynnelse. Det är gött! Var inte rädd om du är rädd, var bara i din rädsla utan att skrämmas av den. Det är modigt. Vi hundar gillar mod och sanningsenliga budskap. Din rädsledoft kommer inte trigga en attack, jag är ingen blodtörstig dåre. Den ger mig bara information om din oro. Det är okej att vara rädd runt mig. Det du behöver är lite avstånd…ett tag. Jag fattar sånt.

Men en gång träffade jag en snubbe som luktade rädsla, så avstånd var av vänlighetsskäl min strategi. Men sen fanns en punkt där han doftade så jävla galet gott, typ falukorv!! Jag blev helt knäsvag och snurrig i huvudet och sånt. Impulskontrollen gick liksom sönder. Det blev lite krock. Då borde typ Charlie Brown ha släpat bort mig. Kommer ingen och släpar bort mig om jag blivit obehagligt intensiv, då kan du vända på dig. Vänder du mig ryggen säger du att du vill vara ifred. Jag fattar sånt.

5) En sak till…

…om jag nosar på dig betyder inte det att du får klappa på mig. Jag har integritet. Den osynliga kroppszonen som du behöver lära dig se och hålla dig utom. Du kommer märka när jag säger välkommen in. Det kan ta 3 minuter eller 3 veckor. Det är min sak, inte din. Och precis som ni kopplar vi på olika mycket integritet beroende på vem vi är med, beroende på vad relationen innebär. Om husse kan klia mig på magen och pussa mig i pannan betyder inte det att jag är okej med att du gör så.

Vissa hundar, som typ Ådi, verkat inte ha någon integritet. Han har också lite andra problem, typ med hjärnceller och sånt … Det finns fler som han.

6) Gör dig inte till

Vi hundar hatar dubbla budskap. Var dig själv. Prata som du gör, stå bekvämt. Imitera inte en skadeskjuten harpalt för att få min uppmärksamhet och försök inte skugga mig med din storhet för att vinna ett ledarskap. Var bara du. För just du är av störst intresse för mig. Det andra förvirrar bara som bäst och irriterar skiten ur mig som sämst. Blir det oklart vem du är kommer jag förtydliga vem jag är. Det kan innebära att jag pissar på nått och krafsar runt som fan. Du kanske får en urinindränkt jordkoka i nyllet. So be it! Sluta vara två, vara bara du då.

7) Min husse och/eller matte kan ha nitiska regler kring det här med hälsande

Vem som får hälsa på mig och vem jag får hälsa på. Så för husfridens skull fråga dem gärna först. Så de får till ”hundträningsgrejen” de lägger så mycket tid på. Det verkar bottna i hänsyn till de tvåbenta som inte vill hälsa på hundar. Inte min grej, det är deras. Men den är viktig. Så även du fullvuxna bör fråga innan du hälsa på oss hundar.

8) Jag är ett rovdjur

En jägare. En väktare. En ättling till vargen. I vissa av våra stammar (läs raser) har ni människor avlat på integritet och vakt. So deal with it! Ert verk. Hör mig ryta: GRRRrrrrrr!!! Det kan också låta    g  r  r   r   r    r       eller bara lite     r  r   r .

Om jag morrar, lyfter på läppen, reser ragg, ryggar, hugger i luften är jag oerhört tydlig och säger bara ”LÅT MIG VARA, tack!”. Jag är inte aggressiv, farlig och bör giljotineras. Jag försöker bara kommunicera med dig på hundars vis. Gå en språkkurs om du är intresserad. Hundspråk är ett fantastiskt idiom att kunna.

Om du lär dig tolka mina subtila signaler, om du hör mitt vänliga ”Ge mig lite tid”, ”…jag är lite orolig” så behöver jag inte bli övertydlig. Det kan handla om en bortvänd eller sänkt blick, ett nosande i marken, ett smackande ljud, ett nosslick eller en skiftning av min kroppssvikt ifrån dig. Jag är inte ointresserad, jag vill bara lära känna dig på håll. Jag kanske är osäker, men du känner inte den doften. Så jag önskar att du istället hör mina vänliga behovsyttringar. Så slipper jag göra hål på dig. Det blir så dålig stämning då.

9) För oss hundar innebär ”att hälsa” inte fysisk kontakt

Det är såååå third base. Innan dess tittar vi, på håll. Sen låter vi din vittring kittla vår nos, vi analyserar din doft minutiöst. Sen känner vi in din energi, ser om den matchar vår. Sen närmar vi oss, för att få nosa lite till. Därefter kanske vi blir vänner. Eller inte. Det måste också få vara okej.

Blir vi vänner kanske vi putsar och vårdar varandra, kliar och klappar, nosar i mungipor och ålar runt i varandras närhet. Vissa av oss vill göra sånt i timtal. Inte för att vi hundar saknar tidsuppfattning utan helt enkelt för att tiden står still ibland. Själsliga sammanflätningar kastar omkull de flesta av timglas. Det är fint.

Andra hundar är inte alls mycket för gos. De pragmatiska. De vill mest göra saker; spåra, vandra, leka, jaga och sånt. Ur gemensamma aktiviteter och intressen kan vänskap växa fram. En vänskap som sen kan leda till närhet. Eller så föredras den sortens närheten som finns i luftrummet emellan två individer. Dikt an är inte allas melodi. Det kan vara lika relationsfrämjande att sitta på en berghäll och glo tillsammans, som att kela.

Sammanfattningsvis. Beskåda utan att stirra. Lär känna mig på håll och låt mig göra detsamma. Ta mig för den jag är samtidigt som du ger mig sanningen om dig. Klappa är inte hälsa, titta och nosa är det, så låt mig göra just det. Tack för förståelsen!

Over and out!/

Snobben och hans släkte

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentarer