Valpkurs: att möta andra sorters hundar

Valpkurs: att möta andra sorters hundar

Ute på landet träffar vi sällan andra hundar. Socialiseringen blir därför lika viktigt som själva träningsmomenten på valpkursen. Mental stimulans, minst sagt!

Skeptisk är nog rätt ord om man ska beskriva Müsli när vi gjorde entré till valpkursens första sammankomst. I klubbstugan hade de andra kursdeltagarna redan samlats och min svarta valp tyckte det räckte utmärkt med platsen närmast dörren.

Hon är egentligen lite gammal för valpkurs med sina dryga fem månader men kurser startar inte så ofta där jag bor och jag ville inte missa chansen att vistas i en miljö med många olika sorters hundar.

Ingen press på valpträff

Så vid det första kurstillfället var det också första gången hon var i samma rum som en bernen sennen, en fralla, två finska lapphundar, en jakthund och en border collie med flera. Müsli var obekväm. Rejält avvaktande och lite osäker till en början.

Jag tror inte på att stressa och pressa. Därför satte jag mig ned på golvet nära utgången och lät henne krypa upp i mitt knä. Därifrån kunde hon i lugn och ro ta in omgivningen och matte kunde fokusera på det instruktörerna berättade. Sedan åkte vi hem.

IMG_1483

I måndags var det dags för kurstillfälle nummer två. Den här gången inledde vi med övningar utomhus. Stundvis var det svårt för henne att fokusera på mig men vi fick också till fint samarbete bitvis. Samarbete i form av fokus och lek ihop.

Är valparna, hussarna och mattarna runt om roligare än en själv – ja, då gäller det är anstränga sig mer för att fånga sin egen valps uppmärksamhet. Det är jobbigt att hålla sig konstant intressant. Svårare än vad en tror…

Modig, modigare, Müsli

När träningen ute var klar gick vi in i klubbhuset igen. Den här gången kunde vi gå längst in i rummet utan mer än en liten abborre-rygg. En liten stund i knäet, och så lite vila på golvet.

Instruktörerna gick igenom ”omvänt lockande” bland annat. Det är något vi redan övar på men vi fick lite ny inspiration till att öva in NEJ. Ett viktigt kommando om något håller på att gå på tok.

När vi sedan gick ut ur rummet, innan de flesta andra hunnit resa sig, följde hon lugnt med och traskade fram med en nyfunnet självförtroende. De andra hundarna brydde hon sig inte om.

// Wilda, Müsli, Kolja och Flexie

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentarer