Koppelträningens ABC

Koppelträningens ABC

Here we go, tips och tricks som övertygar kopplet att säga upp sig som dragkampsrep och omskola sig till vänskapsband.

A) Balans och harmoni

Ha en balanserad, harmonisk hund. En stressad, över-/understimulerad, arg, rädd, smärtpåverkad hund osv. osv. kommer inte ha slakt koppel som högsta prioritet.   Se till att din hund mår bra!

B) Rätt utrustning för koppelträning

Ha rätt utrustning för just din jycke. Halsband, sele? 1.2 meter syntetkoppel, 2.1 meter läderrem (längre koppel kan göra underverk) eller gammal repstump… Det spelar ingen roll. Så länge din hunden anser attiraljerna behagliga att bära. Inget som skaver, stryper, drar åt, kortar steget eller nyps i armhålorna.

Ryck sen inte i snöret. Ryt inte. Banna inte. Allt sådant ökar nämligen hundar avståndet ifrån. Det en fullt naturlig respons att vilja öka avståndet i från det obehagliga. Ren självbevarelsedrift.

C) Rätt tempo

Se till att du går i en takt din hund är ämnad för. Vissa hundar är rena rama pensionärslimporna. Om de masar sig fram kan du göra detsamma. Men har du köpt ett fullblod, läng steget! Annars slåss ni om onödiga ting. Du ska absolut inte springa ikapp din hund. Men hålla ett behagligt tempo.

Koppelträningens ABC lovade jag i förra inlägget… sorry… jag kommer behöva halva jäkla alfabetet.

D) Töm den mentala energidepån innan koppelträningen

Har du en hjärnkirurg till hund, en arbetsmyra med mycket i skallen. Skapa förutsättningar för rätt sinnesstämning på promenaden, innan själva promenaden. Inomhus. Göm godis hunden får nosa rätt på, kör några utmanande träningsmoment i hallen, grunda med några kontaktövningar. Lek en stund. Skapa förväntningar på positivt samspel hos hund. Töm jycken på mental energi samtidigt som du sätter stämningen för samspel och kommunikation.

E) Börja följsamhetsträningen

Gå nu ut. Du först. Varför?!, för att du bör vara den som kollar av läget på gatan, så allt är lugnt. Du spejar, vaktar, hunden följer. Igen – budskapet blir; kom med mig min vän. Inte; ”fullt ös medvetslös!” jag hänger efter som dig som en flagga i aktern på en racerbåt.

För hur du går är viktigt! Tåga fram målinriktat, gå som att du vet var du ska, ta rejäla kliv och stolpa på. Hundar verkar digga sånt. De blir nyfikna, vill följa.

Men smyg även ibland, speja, vänd på klacken och led promenaden mot nya äventyr (samma gamla stråk blir lätt tråkiga). Hundar diggar äventyr! Om din hund följer dina tempoväxlingar, upptåg och direktiv – belöna! Dimp ner och hitta en skatt, en liten hög godis, en kamptrasa, eller ett mystiskt prassligt löv med leverpastej under. Fy sjuttsingen vad häftigt och gött det blir att hänga efter husse/matte om det sker magiska saker då och då. Skattjakt är ju urkul! Fråga Pippi Långstrump får ni se. Henne vill alla hänga efter. Följsamhet heter det. Det uppskattar vi i våra hundar. Och då måste vi ge dem orsak att följa oss.

F) Belöna och beröm generöst

Nu till det flest hundägare tycker är lite krångligt… så hör upp, koncentration nu please! Belöna det slaka kopplet innan det blir sträckt! Kvittra uppmuntrande ord, bjussa på en hundkaramell, ta fram leksaken eller bli bara jäkligt rolig när kopplet är slakt. Vi är så nedrans problemlösningsorienterade som art. Vi glömmer att problem inte behöver uppstår för att lösas, om vi fångar motsatsen först. Beröm och belöna det du vill ha! Då ökar tendensen hos hunden att vilja utföra just det beteendet. Att hålla sig inom kopplets radie blir fantastiska givande. Var noga med att bli rolig NÄR kopplet är slakt, inte när hunden är på väg att dra för att du vill förhindra dragandet. Då har du istället skapat en beteendekedja som är kontraproduktiv ditt mål. Du har belönat tendensen till att dra. Och får en hund som går ut i dragläget för att du ska bli rolig. Läs det där sista en gång till, jag var tvungen att skriva det två gånger nämligen 😉

G) Pausa!

Vi är väldigt flitigt med att lära våra hundar att promenader betyder konstant rörelse och aktivitet. Båtsman blir uppvarvad av konceptet utevistelse. För vi går, går, och går, och går, går och går. STANNA! Stå still, njut av landskapet, lukta på en trädknopp, ät lite snö (inte gul), lyssna till fåglarnas kvitter, kela med din hund, knyt skorna, andas och va. Va stilla! Mikropauser på promenaderna gör faktiskt underverk för notoriska dragare. Tro mig! Eller vänta. Tro ingenting, det är skitfarligt. Testa istället. Pausandet trappar ner hundens tempo, lär Snobben att utomhus är inte = att ligga på som en rem. Mindfulness doggystyle.

När du ändå stannat till. Passa på att göra något givande med djuret du släpat med dig ut. Ni kanske kan snacka lite om vädret träna sitt eller kontakt, vädra efter hare eller bara klia varandra bakom öronen. Sånt främjar samspelt, relation, kontakt, följsamhet. Sjukt bra grejer att installera i den notoriska dragaren. För det är svårt galoppera i full kareta runt kvarteret och samtidigt ha lite koll på om det är dags att klia husse bakom örat eller leta godis i blåbärsriset.

H) Ryck inte i kopplet

Okej… here goes…. what you’ve all been waiting for… OM nu kopplet sträcks… utred om det är du eller hunden som sträcker det. Jag erkänner. Min ljuvliga vän har rätt, som så ofta. Det är lite viktigt att veta vem som bär skulden. Är det du? Om du exempelvis utan att meddela, bara knatar iväg åt något håll medan hunden går åt ett annat, då kommer du rycka i Snobben… Sluta med det. Det är sjukt irriterande. Säg till istället. ”Häråt!”, peka med hela handen (bokstavligen! Och endast för att vara tydlig. Inte för att vara auktoritär och dum i huvudet. För hundar hatar verkligen sånt, då vill de genast dra skit mycket i kopplet). Pekandet och ”häråt!” brukar räcka bra. Beröm om hunden är lyhörd och följer.

Om det däremot är hunden som drar. Så sluta häng efter för fanken. Få cement i kängorna och stå helt jäkla still. Jag menar helt jäkla still. Bli skittråkig. Som en död fiskmås. Fast as stark. För om hunden får ta sig framåt med dig i släptåg och nå den där kissefläcken han vill lukta på eller hälsa på den där hunden som kommer strosande… då belönas dragandet något kolossalt! Typ som pyramidkolossalt. Det är lite som att vinna jackpotten på en enarmad bandit i Las Vega. Skit onödig upplevelse att koppla ihop med ett sträckt koppel.

Vänta tills hunden gör kopplet slakt. Det kommer ske, tro mig igen men testa själv. Förr eller senare. Tiden må kännas linjär, men skit i det och stå kvar och vänta med tålamodet som folk hade på typ 1800-talet. När hunden gör kopplet slakt, så gå. Åt något skojigt håll. Är din hund en jojo, så välj håll du. Låt inte hunden göra det. Det är nämligen svårt att vara jojo om man inte vet vart man ska.

Men vet ni vad… döda-fiskmåsars-knep kommer funka as dåligt om du inte gjort allt ovanstående först. För sådana är hundar. Och sådana är fiskmåsar.

 I) Var konsekvent!!

Jag vet, boooring! Men så viktigt för att du ska få resultaten du är ute efter. Om du med hög motivation och ork påbörjar promenaden och är super konsekvent, men sedan tappar moder och låter hunden dra hemåt… har du skapat ett plus minus noll i inlärningsläget. Hunden har till en början lärt sig att inte dra, men sedan fått öva på just det. Resultaten uteblir. Ett sätt att slippa vara 100% konsekvent, är att införa dragutrustning och nyttja den konsekvent. Det vill säga, ha en utrustning på hunden när du inte orkar träna, säg… en dragsele. Något ergonomiskt som inte belastar hunden alltför illa när den ligger på. Sen har du ett helt vanligt halsband när ni tränar, när du orkar vara konsekvent. På detta vis kommer hunden känna av vad som gäller beroende på vad den har på sig, eller kopplats i. Du kan gå ut med hunden i sele och halsband, och helt enkelt koppla om till selen när du inte orkar träna.   Med tid och träning är tanken att halsbandet blir jyckens promenadklädsel och dragselen tas fram när hunden får dra, typ i uppförsbackar på joggingturerna med husse.

Blåtunga och axelledsförslitningar = boka hundtränare

Sen finns det massor av andra roliga koppelträningsmoment som kanske passar din hund bättre än ovanstående. Men de flesta är så mycket lättare att demonstrera på plats än att knattra ner i text. Så har du testat A-I och hunden fortfarande går med blå tunga och du med axelledsförslitningar, ring en hundtränare. En sån där vettig en tycker jag är bra. För vem vet. Det kanske finns en orsak till din hunds ihärdighet som ingen av oss hajar än. Drifter och instinkter som gör koppelpromenaderna till ett helvete. Drifter som behöver få utlopp. Instinkter det behöver samarbetas kring istället för att förbjudas. Typ sådana saker. Sådana saker ska en bra hundtränare kunna hjälpa dig med.

Obs!

Nästan alla vill bara göra H. Men H är ingen bra bokstav att börja med. Alls. Typ någonsin. Om man inte vill stava till Hallon så klart. Men i detta sammanhang blir det helt bakvänt och fel. Skapa förutsättningar för din målbild… gör A-G först. Sen lite H. Om det ens behövs längre. Men glöm för fan inte I. Hajaru?

 

Peace out!

/Carro, Krutor och Koi

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentarer