Hundkopplet – ett vänskapsband

Hundkopplet – ett vänskapsband

Det där kopplet. Det är lite mer än ett snöre. Lite mindre än en tamp. Hur ska vi egentligen förhålla oss till det. Med oss menar jag vi och våra hundar. Det förbinder oss. Ibland missbrukas det. Kanske främst av oss tvåbenta. För lets face it! Vi håller det i handen, hunden sitter fast i det i halsen eller runt bröstkorgen. Either way. Det är obehagligt när det rycks i det.

Det är han som drar i mig…

Men. Som en ljuvlig vän en gång sa, jag drar inte i honom, han drar i mig. Och precis så kan det vara. Hundar som blivit stumma i nacken kan rycka runt oss i kopplet. Det är obehagligt det med. Att bli runt släpad som en ofrivillig bromskloss fastknuten i ett domesticerat rovdjur. Att vara överens om en sak, att det är andres fel, att unisont peka på varandra och utbrista ”det var han” försenar kanske lösningen. Kanske. Vad vet jag.

Hålla handen

Jag väljer att beskriva kopplet som ett vänskapsband. Sådana där fina flätade armband man köpte två av och gav det andra till sin bästis. Typ så. Jag pratar ofta om koppelrelationen. För snöret bör förbinda vänner och linan bör vara flätad av erfarenheter ur den relationen. Min son sa det så bra på gårdagens promenad. Han frågade om han fick hålla Krutor i handen med kopplet. Precis så! Hålla i handen. Så ska det kännas. För båda parter. Alla i ändarna bör vara vänner, eller i vilket fall vänskapliga med varandra.

Ett koppel behöver inte alltid vara slakt för att det ska vara bekvämt för hunden att föras i det. Men spänningen i det ska inte göra förbindelsen stum. Du ska via kopplets tryck i din hand känna av din hund. Hundens intentioner, rörelser, önskningar. Som att hålla en häst på tygel, mjukt och fint, i samförstånd. Lädret är kommunikationslänken.

Det finns lösningar, många…

Har du en notorisk dragare i hushållet kan ovanstående kännas som en utopi. ”Är det där hennes verklighet ska hon få träffa min Buster!! Han plöjer asfalt till frukost han!” I hear you! Och tyvärr kan jag inte riktigt komma med några quick fixes. Men jag tänker viga nästa veckas inlägg åt grundläggande koppelträning. Det är lite klurigt, men bara för att varje hund behöver en enskild lösning som passar just jycken i fråga. Finns det tio draghundar i ett rum, finns det tio orsaker till dragandet och tio olika lösningar om man inte satsar på Polardistansen 2017. För sådan är bra hundträning. Individanpassad. Men nästa gång drar vi koppelträningens ABC.

Tills dess visualisera din målbild. En tillmötesgående förbindelse, ett koppel, en tvåvägs-kommunikation, en helt vanlig promenad med en vän.

Peace out!

/Carro, Krutor och Koi

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentarer