VISDOMSTÄNDER OCH INTERNA SKÄMT

mjukislejon i väntrum
Jag har precis ätit sjukt många potatisplättar med jordgubbssylt. Bara så ni vet. Och ja, jordgubbssylt. Lingonsylten ni lärde er äta i samband med potatisbullar i skolan var inte lingonsylt. Det var typ rödavinbärssylt. Bara så ni vet. Därav jordgubbssylten. Hajar ni?! Och foderintaget är mitt take on mjuk mat. Bara så ni vet.

Okej, jag kanske får förklara mig … IGEN!… För det här har inte ett skit med hundar att göra … IGEN! Men först måste jag dricka lite kaffe genom ett fucking sugrör vilket totalt förvirrar min självbild. Är jag vuxen eller ett barn. Jag vet inte det längre.

Jag hjälpte honom lite

Jag drog ut en visdomstand i dag. Eller inte jag. En tandläkare försökte göra det. Det gick åt skogen. Så en vecka senare, som är i dag, fick en annan mycket starkare tandläkare försöka. Det gick åt skogen igen. Och jag gillar skogen men det kan bli för mycket av det goda i fel kontext. Så jag hjälpte honom lite kan man säga. Tandläkaren alltså. Han var lagom road av mitt stöd. Men hur som helst så var det just min hjälp som fick ut tanden och på vilket sätt tänker jag inte gå in på för det känns bara irrelevant. Men jag kan lära folk saker, om saker jag inte kan något om. Det har jag lärt mig i dag (notis till CV-revidering).

Äta hundmat

I vilket fall. Tandis (som nu är fortbildad) avslutade vårt samarbete med att beordra mig att sluta prata och att inte äta. Typ alls. På jätte länge. Och nu får jag bara äta mjuk mat i flera dagar och eventuellt kommer jag svullna upp och se ut lite som en hamster och det var okej, men det var inte okej att tugga maten på vänster sida så jag kommer definitivt se ut som en hamster även om jag inte svullnar upp. Hur som helst. Mjuk mat?! Min hjärna låter som en gammal tv-apparat med oinställda kanaler. Det enda jag kan komma på är hundmaten. Och även om jag lovordar Vom og hundemat i stort, så har jag en känsla av att det inte var riktigt så tandis menade. Jag kanske får tänka om. Kanske. Men om jag börjar lukta lite annorlunda eller blir jävligt snabb så äter jag Active veckan ut.

Tappad generation och mindfulness

Vet ni vad mer då?! I väntrummet satt en tant. Och jag får lite panik kring tanter. Eller i vilket fall tanter i väntrum, för om jag skulle börja fiffla med mobilen känns det som att just en tant kommer sucka och himla med ögonen över mig som representant för en tappad generation. Trots att jag är för gammal för att tillhöra just den generationen hon anser tappad. Men sådant förstår inte tanter för de ser oftast lite dåligt. Så jag fifflade inte med mobilen. Jag tittade på alla fula tavlor på väggarna i stället och försökte mig på en mindfulnessövning som var sjukt stressande. Så i stället funderade jag på att konversera lite med tanten. Och sedan gjorde jag det.

Har du hund?

Det gick så där. Har du hund? frågade jag.  Tanten såg sjukt glad ut av frågan, trots att hon mest såg ut lite som en hamster. Men hon började babbla om sin hund som säkert inte hette Fiffi, men jag vill minnas det så. Sedan frågade tanten mig (för så gör man när man konverserar – info för alla 90-talister) om jag hade hund. Och då sa jag … Nej. Sedan kunde jag inte hålla mig så jag började asgarva ganska hysteriskt och fick magknip åt mitt egna interna skämt. Tanten såg jätterädd ut ett tag och hennes ögonvitor övertog större delen av hennes ögonglugg-area och på hundspråk är det allvarliga signaler så jag försökte sluta skratta men det gick inte. Och sen var det min tur …

Peace out!

/Carro (med 27/28 tänder i behåll), Koi & Krutor

 

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail