Medarbetarsamtal med hund

Medarbetarsamtal med hund
I dag är en totalt ljuvlig dag. Jag och morgonkaffet sitter vid köksön och blickar ut över uppfarten till vår lya. Sensommarsolen får daggen i björklöven att flörta, ljungens lila känns neonskarp trots morgondiset och en dimslöja dansar över åkern på andra sidan grusvägen.

Jag vill ut i allt det där. Känna dofterna, möta dimensionerna och låta händerna löpa längst med tallstammar. ”Ska vi ta en svää ….” jag hinner knappt avsluta meningen innan 16 tassar galopperar över parketten. En respons som alltid värmer mitt hjärta. Vart jag än väljer att gå, vad jag än väljer att göra, följer alltid min flock med. 

Bössan, ett förenande fokus

Så vi tar oss en sväng. Medan stövlarna sjunker ner i mossan och katter och hundar insuper en onsdag som aldrig kommer åter, funderar jag på den där responsen. Den som jag anar alla hundägare upplever i olika sammanhang. Den där ivern hos våra fyrbenta vänner när vi ger signal på ett göromål de älskar. Jägaren upplever med säkerhet effekten när hen börjar rota runt i jaktgarderoben, bruksfantasten när spårselen greppas, agilityälskaren när gräsdojjorna med grepp snöras på. Samma respons kan aktiveras av ett öppnande kylskåpet, av ljudet från kopplet som lyfts av kroken eller orden ”Ska vi åka till skogen” – signaler hunden associerar till glädje, utlopp, gemenskap, samspel och kärlek. Resonansen av två arter som blir samstämda i fokus mot ett gemensamt mål. Den responsen. Den är härlig.

Hunden Kois favoritbelöningar ilustrerade med en: spårlina, en bit torkad lunga, en kampleksak och gosedjuret Apis.
Kois favoritbelöningar: Ut och spåra, smaska torkad lunga, kampa eller gosa med Apis.

Behov-Motivation-Belöning

Och den är ett sätt för oss att mäta hundens värdesättning av händelser. Vi kan nyttja den i vår utveckling av belöningssystem som behövs när vi tränar hund. För att skapa motivation bör vi se över hundens behov, motivation kommer ofta ur just egna behov. Uppfyllandet av behoven blir belöningar. Behovet att kampa, jaga boll, bli kliad, äta korv, springa fritt, få nosa, sno mattes mössa, gräva upp en tuggpinne, leka med annan hund. Massa hundiga behov vi kan använda som förstärkningar när vi kopplar ihop dem med önskvärda beteenden.

Hundens respons på begreppen = värdefull information

Om vi nu ska nörda ner oss lite i inlärningspsykologin –why not, vi är ju redan på god väg – så varför inte lägga kommando på våra belöningar. ”Godis”, ”Ben”, ”Lek”, ”Sök”, ”Jakt”, ”Bus”, ”Fri”, ”Leverpastej”, ”Pipis” och så vidare. Efter ett ”Kom hit”-kommando och ett inkommande från hunden säger vi ”varsågod” + ”bus” vilket följs av tokbus med jycken. Med tid och träning kommer vi märka av hundens reaktion på belöningskommandona. Drar svansen ett frivarv när vi säger ”Lek” men slokar när vi säger ”Fri” (lek med oss eller gå lös)? Får hunden längre smilband vid ett ”Sök” än ett ”Godis” (söka godis eller ta emot ur handen)?

Öppet sinne i hundskolbänken, tack

Reaktionerna informerar oss om våra hundars värdering av belöningarna. Sådant är bra att veta, tänker jag. För vi lär oss hur just denna hund, som individ, vill lära sig. Vad som motiverar just henne/honom till nyfikenhet och ett öppet sinne i hundskolbänken. Vi får reda på  vad som motiverar mest och minst, på vilket sätt hunden motiveras och vad jycken själv vill bygga sitt samarbete på. Det blir som ett medarbetarsamtal, kategori löneförhandling, arbetsmoral och motivation.

För vi kan inte träna någon om individen själv inte vill. Att skapa vilja ur intet, det är en pedagogisk konstform. Det är lättare att fråga jycken vad hen själv får sin vilja ifrån. Belöningskommandon och respons-utvärdering kan vara ett sätt … Det finns säkert fler.

Peace out!

/Carro, Koi & Krutor

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail