Vem kan andas förutan vind

Mopsöga kikar fram i blåbärssnår.
Nej, nu vill jag vända runt smeten. Med smeten syftar jag på sädesvätskan i förra veckans inlägg. Jag missade ju för fan två aktörer som är minst lika ansvariga för välfärden inom hundavel som hundköpare och uppfödare, nämligen;
1) Hundarna
2) Tävlingsarrangörerna.
Låt mig förklara.

1) Hundarna

Ibland vägrar hundar pöka. Bitchen är ilsk och vägrar släppa till ”Jag har ont i huvudet”, ”Inte nu, jag har inte duschat” yada, yada, yada… Hade hon varit helt ärlig borde hon sagt ”Du är för ful”, ”Du ser ut att bära på anlag för hjärtfel”, ”Jag är inte kåt! Så jag kommer försöka döda dig om du ens tänker tanken.” (det vill säga inte i östrogenrus i löpcykeln) och slutligen ”Det är inte jag, det är definitivt du!” Min personliga favorit.

Du står ju bara där …

Men tro inte att Y-kromosombäraren är bättre. Hanen som ointresserad puffar undan tikens uppvända bak; ”Nej tack.”, ”Orkar inte!”, ”Du är ju söt, men…”. Ett helt ärligt hanhundstugg hade låtit; ”Jag tänker inte göra grovjobbet. Du står ju bara där!”, ”Vänd dig om, du är måttligt söt i facet, men jag diggar inte din plutande babiangump?!”, ”Du är för låg! Diskbråck, läste du om det i avelsstrategin eller? Nej, trodde inte det, fiskhjärna.” Eller ”Asså du luktar lite konstigt och har hängpattar i profil, bara så du vet…”.

Bete dig inte som en promiskuös maskros

Uppfödare, tvångspara ta mig fan aldrig! Pretty please with sugar on top. Det är ett djurskyddsproblem, läs gärna Eva-Lena Svenssons examensarbete i ämnet. (<<< Länk här till denna: http://ex-epsilon.slu.se/3205/1/Studentarbete_188.pdf) Nej, ta i stället hundarnas vägran med ro. Det kan finnas en anledning vi inte förstår (utöver ovanstående hundtugg) till varför hundar inte vill nuppa. Och ni tikar, stå på er! Ni har all rätt att vägra att sexualisera er exhibitionistiskt och på begäran. Knip ihop och få matte/husse att åka land och rike runt i jakt på just din prins. Askungen serverades inte på silverfat. Och till alla hanar, ni behöver inte desperat ta varje tillfälle i akt. Välj och vraka bland avelsurvalet. Dina geners framtid är ditt ansvar. Föröka dig inte som en jävla promiskuös maskros.

Demonstrationsförberedelser … Igen …!

Medan mina fingertoppar steppar tangentbord skissar Krutor, den lilla anarkisten, på ett nytt demonstrationsplakat. Blodröda bokstäver textar: ”Naturligt urval – en  hundig rättighet”.

Asså ni får ursäkta, han är lite radikal. Nedrans tempelhundstendenser! Alltid ska han sätta sig på sina höga stenar och predicera hundvärldens rättighetsetik. Ja ja, mitt hundval, mitt problem. Han lever bara ut sitt arv om ni frågar honom.

2) Tävlingsarrangörerna

Nu till påverkande faktor nummer 2, tävlingsarrangörerna. Få saker verkar engagera hundägare något så fanatiskt som tävlingar. Och det är ju bra menar jag. Mål, delmål, evenemang där likasinnade träffas. Tävlingar sporrar hundägare att aktivera, vårda, träna sina hundar. Bra! Men vad tävlas det i …? Ur hundperspektiv är tävlingsmålen ibland relevanta; spår, sök, kolla vad sjukt snygg jag är, jakt och så vidare. Ibland är emellertid målsättningen lite udda, typ vem är bäst på ”sitt framför höger ingång sitt” eller Let’s dance-rumba och Slowfox med matte-tävlingen. Kul, men lite längre från hundens naturliga expertis. Alla rally- och freestylefantaster, släpp era krampaktiga tag om tangentborden, jag dissar er inte. Ni är störtsköna, och hundar älskar märkliga göromål, så länge det innefattar underbart samarbete. Så sporre och tumme upp för er!

”Inte ett smack allergisk”-kampen

Okej, tillbaka till min poäng. Ni som tävlar har smakat på de otaliga timmar som läggs på förberedelserna. Hur mycket engagemang, energi, godis, lek, samspel och kraft som krävs för poängen. Det är fantastiskt. Motivationen för att lära sig och sin hund tävlingsmålen är enorm. Så enkel humanpsykologi kastas nu mot tävlingsarrangörer som faktiskt sitter på makt att rikta aveln.

Här får ni en handfull välfärdstävlingsgrenar, picture this: ”Firra fyrverkerier” -tävlingen. Eller ”Inga hjärtfel”-turneringen. ”Inte ett smack allergisk”-kampen. ”Bäst socialiserad hund”-matchen, ”Jag kan vara ensam hemma utan stresspådrag”-utmärkelsen. ”Jag kan andas förutan vind”-kraftmätningen (sjung den gärna, du vet att du vill). Vinner en ras, predisponerad för problematiken, ges hederspris! För tävlingsresultat påverkar avel. Och sjuka skönhetsideal bör inte få vanställa hundar till ohälsa.

Staffe som kliar sig ordentligt
Kliande, klåda, är ingen önskvärd livskamrat.

Klotter-Krutor

Nu är han på det igen, plakatnisse skissar och penslar aggressivt fram; ”Inga diskbråck på våra gator!!!”, ”Kejsarsnitt är inte nobelt!”, ”Hundar som inte kan , bör inte kunna i avel!”, ”ÅT HELVETE med tvångsparning!!”, ”Min sperma, min rättighet!”, ”Artificiell inseminering by arse!! (men inte bokstavligt)!” Sporadiskt tittar han flåsande upp från sin mani, men främst för att argumentera för sin nya klippning, kort, kort pannlugg önskas. Han svamlar om den tibetanska befrielsefronten och verkar ha behov av att se ut som en aggressiv aktivist. Han försöker fästa onödigt många knappmärken och säkerhetsnålar i sin päls. Han muttrar om imperialismen och spottar otryckbara ”piiiiip” $#%!! svordomar omkring sig berörande kapitalismen. Jag tror han kommit ifrån ämnet lite … Hans plakatskapande har antagit en frenesi tillhörande koffeinstinna, oförstådda rockband. Det är ingen idé att påpeka att han som kastrat inte producerar sperma. Han hade klöst mig för den kommentaren.

Okej, over and out, nu måste jag gå och lugna tibetanen innan hans navelbråck exploderar. Sedan ska Koi tränas inför SM i ”Nervklämsfrihet”. Bara så ni vet.

 

Peace out!

/Carro, Koi & Krutor

 

Psst. Sjung den!

Vem kan andas förutan vind, vem kan gå utan benlängd

Vem kan leva med entropion, utan att fälla tårar

Jag kan andas förutan vind, jag kan gå utan benlängd.

Men ej leva med entropion, utan att fälla tårar

OBS: Ovanstående rader kan innebära en livslång mental programmering av din hjärna, läs inte vidare om du inte önskar delta. Sluta då omedelbart läsa. Alltså nu! För från och med nu, kommer du aldrig mera kunna sjunga originaltexten utan för alltid och jag menar alltid, ha just denna eminenta cover inpräntad i hippocampus.

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail