Ligg inte med vem som helst

Bild på tibetanska spanieln Krutor: spunnen ur seriöst avelsarbete.
Rubriken kanske kan gå som ett allmänt råd, vad vet jag. Jag håller mig till ämnet hund. Oftast bestämmer vi människor vem våra hundar får ligga med. Planerad och riktad hundavel råder för det mesta. Det ligger ett sjukt stort ansvar i att lägga sig i hundars sexliv. Självklart förespråkar jag inte fri kopulering i var och varannan rastgård à la 1970. Och jag diggar ansvarsfull rasavel med fokus på hälsosam exteriör, fysisk och psykisk ”friskhet”. Jag önskar bara att hundägare; det vill säga konsumenten, och hunduppfödare; det vill säga producenten, öppet vågar prata om aktuella genetiskt betingade problem och brister inom rasen. Låt oss lägga arvsmassan på bordet innan köpeavtal gås igenom.

Andnöd bakom rosetten

Pannlampan riktas mot sjukdomar och exteriöra proportioner som förtäljer sagan om skeletala vinklar och onaturliga belastningspunkter. Attribut som helt enkelt kan ha bieffekter på hundarnas hälsa. Ibland premieras egenskaper på utställning som direkt eller indirekt påverkar välmående. Trots att SKK:s rasspecifika avelsstrategier vädjar om att motsatsen bör avlas på. Jag blir skitarg på sånt. För rosetter ger högre avelsvärde i vissas ögon. Men döljer sig risk för andnöd eller tandlöshet bland sidenbanden morrar jag rakt ut. För, ja ni hajar progressen.

Har vi lekt gud för länge?

Att dra specifika raser genom leran ligger inte i mitt intresse. Det handlar inte om ett par eller en handfull raser. Flertalet raser har trasslat in hälsoproblem i dubbelhelixen. Inte bara de trubbnosiga, de med sluttande ryggarna eller de extremt långörade. Drag vi oinsatta kan se och med sunt förnuft stryka från inköpslistan. Men ibland florerar det osunda dolt under ytan. Raser nedtyngda av ärftliga sjukdomar. Hemska sjukdomar som genererar lidande, för hund så väl som för ägare. Kanske förorsakade av att människan lekt gud lite väl mycket.

Darwin och påtår, tack!

Det krävs enorm kunskap för att förstå sig på arvsanlag, rekombination, nedärvningsmodeller och så vidare. Få har Gregor Medel till bords när avelsstrategin läggs. Själv hade jag bjudit in Charles Darwin i tid till efterrätten, som sista granskare för att verkligen få perspektiv. För hur får vi fram den ultimata sällskapshunden (det vanligaste syftet med hund i dag) enligt konceptet ”den bäst anpassade överlever”. Vilka fysiska och psykiska attribut bör vi prioritera för att få fram en genetisk uppsättning, en hund, som har rimlig chans att klara av vår vardag och samhällets krav.

Gällande resterande syften med hund (tävling, assistans, bevakning med mera) tycker jag vi höjer glaset i en skål för att jakthundsuppfödares trevliga melodi kopieras. De säljer oftast bara valpar till just jägare. Så jävla bra!! Det vill säga, till någon som kommer ge hunden utlopp för sin medfödda drift! Så ska det låta. PUNKT DÄR TACK  •  Tack.

Bild på blandrasen Koi: resultatet av äkta kärlek bakom ladugårdsknuten.
Koi: resultatet av äkta kärlek bakom ladugårdsknuten.

Ekologiska, etiska och närproducerade hundar

Jag träffar ofta hunduppfödare, och jag är glad att jag främst träffar insatta och etiskt tänkande hunduppfödare. I veckan fick jag nöjet att samtala med en blivande hunduppfödare. Hennes intresse låg i att  ta en av de mest omskrivna raserna gällande ohälsa och vända på smeten. Importera urtypen och hjälpa rasen tillbaka till början. Det var inspirerande att prata om ekologiska, närproducerade, etisk hundavel. Detta tankesätt är framtiden. De flesta uppfödare massproducerar inte valpar eller ser sina avelstikar som fabriker. Och många jobbar långsiktigt för att sänka inavelskoefficienter, öka den genetiska avelsbasen och därmed bredda avelsurvalet. Och för att minska, helst blir totalt kvitt, hereditära problem.

Dolt fel?!

Många tar sitt ansvar och avlar inte på anlagsbärare av recessiva sjukdomar och många uppfödare skyr inavel i möjligaste mån. Vissa väljer att ge kunden pengarna tillbaka för genetiskt affekterade hundar. Exempelvis går valpköp tillbaka om unghunden diagnosticeras med ärftlig sjukdom. Dolt fel?! JA! SKK:s registrerade säljare ska svara för fel som påverkar hundens hälsa och funktion som sällskapshund.

Om det är fel på hunden << länk till SKK

De flesta uppfödare knyter inte medvetet kontakter med veterinärer som kompisaktigt och ”snällt” besiktigar valpar över en kopp kaffe och rafsar ner u.a. (utan anmärkning) i alla kategorier oavsett. Men det finns uppfödare som gör så, och veterinärer. HUJEDA MIG! Må de utveckla kronisk hudklåda, patella luxation, addisons och cherry eye … For life!

(psssst! SKK, oss emellan … Det är hög tid att de två sistnämnda omfattas av ert hälsoprogram)

Nyttja konsumentmakten

Vi köpare har ett ansvar här, att ställa relevanta frågor, att nyttja vår konsumentmakt och visa uppfödarna att vi köper hundar spunna ur avel med rätt magkänsla. Att betala 15 000–20 000 kr för en hund är inte dyrt. Det är vad de kostar. Uppfödare blir inte penga-rika på sin verksamhet, de lever rika liv på annat vis. ”Det är för dyrt”-argumentet håller inte, det är detsamma gällande ekologisk mat. Den är inte dyr, det är det andra krubbet som är oresonligt billigt … Av en anledning!

Lägg arvsmassa på bordet

Och hunduppfödare, prata öppet om just din ras problem. Det visar på insikt och ansvar. Informera  valpköpare om bristerna och förklara hur just du jobbar för att främja motsatsen. Jag uppskattar det samtalet något enormt som köpare. En sned rygg är inget att skämmas för, men att sälja den och låtsas att hunden inte riskerar smärta i det långa loppet är oetiskt om man är medveten, och i övrigt rätt urpuckat. Förklara i stället hur du avlar mot ett rakare alternativ. Först då har du fångat mitt intresse.

Högt i tak, tänd lyset och släng arvsmassan på bordet.

 

Peace out!

/Carro, Koi & Krutor

 

Alltså, tänk på det här:

 

  • KÖP INTE ”billiga” valpar utan besökbar uppfödare (detsamma gäller vuxna hundar).
  • SE UPP för smuggelhundar, en olaglig verksamhet som orsakar många hundar stora lidanden. Det vill du verkligen inte riskera att bidra till.
  • Omplaceringshundar köps helst av omplaceringsorganisationer som har tillstånd av Jordbruksverket.
  • Det är inget fel på blandraser, men de är inte garanterat friskare. Var lika noggrann i ditt val av blandras. Var förnuftig i din granskning av vilka raser som korsats och konsekvenserna av det.
  • Ovanstående tankesätt gäller även vid köp av resultatet av tjuvparning-äkta kärlek-hoppsan-uppfödning. För sådant kan hända, fråga Koi. Och även de hundarna behöver hem. Och även de ”uppfödarna”, hundansvariga, och därmed valpansvariga, kan vara mer eller mindre seriösa. Koi hade tur och ödet gav honom en suverän husse som tog hand om valpkullen som överraskade alla med fantastisk engagemang och stort hjärta. En gåva Koi bär med sig i livet och som bidragit till den han är i dag. Tusen tack, Benjamin, för en fantastisk hund.
Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail