Kanske inte smart, men sant …

Hunden Boss
Nu är det dags att skriva något riktigt smart, tänker jag, och sätter mig med bloggen. Direkt förvandlas min hjärna till mos gjord på överkokt fast potatis med för mycket grädde. Det vill säga lim. Och där är det hela kört. Så något jävligt smart kan ni glömma. Ni får nöja er med typ halvklokt.

Hundar är mitt ämne. Det är ju solklart. Okej. Var sägs om det här. Hundars kall. Hundars inneboende mening med livet. Alltså inte som art, inte som ras, utan som individer. Vad är din hunds kall? Det vill jag veta. Som fan vill jag veta det. För jag tror att varje hundindivid har ett helt eget kall oberoende av vårt syfte med hunden.

Från gatu- till servicehund

Jag har träffat hundar inköpta för att bli vårdhundsekipage, som inte sett tjusningen i att apportera trots sitt medfödda arv för just det. Jag har träffat polishundar som snarare är rehabhundar åt sina förare. Jag har träffat en gatuhund som blivit en exceptionell epilepsihund. Jag har träffat en brukshund vars enda mål varit att värma husses fötter under pläden framför Bingolotto. Och jag har träffat en jakthund vars syfte var att lära sin matte om hennes eget mod, inget mer och inget mindre än så. En hel del hundägare vågar låta sina hundar vara eller bli just vad de själva är ämnade för. Jag tycker det är coolt.

Boss

Jag träffade en hund en gång, Boss var hans namn. Han var ämnad att förändra mitt liv, och jag hans. Just då tror jag att det var våra kall. För så blev det. Utan varandra vet jag inte vem någon av oss vore i dag. Han är död nu. Och dagligen saknad och ändå alltid är vid min sida. Han gav mig så mycket kunskap, tillräckligt för att bygga ett helt företag. Åren har gått, och jag skulle fortfarande kapa av mig ett finger om jag fick en timme till med den hunden i gengäld.

Spår, service, bruks?

För varje hundekipage jag träffar ställer jag mig frågan: Vad är denna hunds kall? Jag ställer frågan till ägaren, som i sin tur ställer frågan till sin hund. Vem är du? Vad vill du uträtta? Det kan leda till livsavgörande förändringar. Som tjejen vars hunds problembeteenden belyste hennes egen mentala ohälsa. Båda har fått hjälp. Men utan hundens perspektiv hade hon nog aldrig sett sig själv ordentligt, som hon själv sa.

Sansade fragglar

För att inte glömma den honungsblonda skönheten i högklackat som råkade få en jaktlabbe på halsen. Understimulerad jaktlabbe och matte på styltor var en komplex kombination som fick Fragglarna att kännas sansade. Nu ses hon oftare stövla runt i jaktmarker med en visselpipa runt halsen och en bruten hagelbössa över axeln. Förändring, utveckling. Hundar som får vecklas ut, utvecklar folk i sin närhet.

Det är vackert det där. Det där med att våga låta någon vara sitt sanna jag. För i ett samboförhållande, som vi och våra hundar ändå har, bör alla låtas nå sin fulla potential. Det för med sig saker, bra saker, för alla.

Peace out!

/Carro, Koi & Krutor

 

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentarer