Hjärngympa i väntans tider

Dödläge i väntan på försäkringsbolagets utsago. Det fingertrummas konstant här hemma i väntan på besked om Koi får skiktröntgas eller inte. Eller rättare sagt om försäkringsbolaget tänker punga ut för kalaset eller ej.

Jag är sjukt dålig på att vänta. Varje cell gör trotsiga frivolter baklänges av rastlöshet. Koi är egentligen likadan, men han är tränad i impulskontroll och passivitet, det är inte jag. Så medan han tar det lugnt gnager jag lite på en dörrkarm.

Innan vi vet mer, och medan han går på antiinflammatoriskt, så ska vi inte ta ut svängarna alltför mycket. Inte vila utan ta det lagom lugnt … Sjukt irriterande mellanläge. Speciellt då hunden i fråga börjar bli lite otålig och påhittig, energin finns ju där. Men att gå ut och knata milen är inte aktuellt. Hjärngympa är vårt svar. Behagligt balanserad jycke utan att överbelasta kroppen. Här kommer veckans topp fem:

1) Hitta mattes pinne/kotte

En tidlös klassiker då den kan försvåras och varieras i oändlighet. Bekanta dig med en hög orörda kottar. Ta en, sätt din doft på den – hur är upp till dig, för att verka normal vill jag skriva att jag brukar hålla den i näven ett tag, men i ärlighetens namn stoppar jag den i bh:n, men säg inte det till någon. Sedan markerar du kotten. Jag viker ner några kottfjäll som facit när jycken hittar den. När kotten doftar matte (eller patte) hivar jag ner den bland kottkompisarna.

Koi söker kottar
Koi söker kottar som luktar matte …

Jycken som suttit och väntat en bit bort får kommandot ”leta kotten” och sedan får hjärnan jobba via nosen. Den rätta kotten kan antingen apporteras eller markeras på plats. Är din hund ointresserad av att söka efter din doft, preparera kotten med lite godisdoft (om du inte äger en labrador vill säga). Ett par repetitioner brukar räcka för att skapa intresse.

Byt den markerade/apporterade kotten mot godis eller hängiven lek. Då bygger hunden motivation inför sysslan. Är din hund en kott-letar-stjärna, försvåra; hiva i väg kotten i skogen, gå 20 meter i ”fel” riktning och skicka tillbaka hunden för att leta.

2) Tändsticksasken

En inomhusaktivitet. Använd en liten tändsticksask/filmrullebehållare. Dubbelhäftande tejp/häftmassa gör att den kan fästas lite varstans. Fyll asken med en skatt, en bit torkad lever kanske. Lämna jycken i sitt, stanna kvar medan du à la Indiana Jones smyger runt och gömmer skatten (själv nynnar jag soundtracket under hela skattgömmarproceduren, men det är valbart).

”Låtsas” fästa asken på några ställen, så blir uppgiften inte för lätt för hunden. Tryck gärna fast asken under bord, i bokhyllor, på dörrar, i köksskåp. Sitter skatten högt får du ofta markeringsbeteende per automatik då hunden inte når gömman. Beröm och belöna genom att plocka ner och bjussa på innehållet.

3) Jag är en mask, vem är du?

En ytterst knäpp lek, som råkar vara min bästa uppfinning. Lär hunden att äggklockans ringsignal = varsågod att leta matte. Det görs enkelt genom att be hunden sitta, stanna kvar. Ställ äggklockan på en handfull sekunder, när den piper ropar du varsågod och lockar hunden till dig, beröm och lek. Repetera tills hunden startar på ringsignalen oavsett ditt beteende.

Matte är en ... eh... Mask
Matte är en … eh… Mask

Nu till det roliga. Be hunden sitta och stanna, ställ äggklockan. Tick, tock, tick, tock. Ta en pläd eller sovsäck som du typ trär över hela dig, innan du ålar i väg längs med golvet som en gigantisk mask.

Har du lyckats så ackompanjeras din insats av duns, duns, duns … Hundsvansens godkännande. Som tyder på att du byggt upp en fnissande, kittlande stämning. Men akta dig! För när klockan ringer är det fritt fram för maskattack. Själv stoppar jag, i ren självbevarelsedrift, en tennisboll i sovsäcken om leken övergår till spontan maskavlivning, men jag har också valt att bo med en rottweiler/amstaff/schäfer-korsning.

När du bemästrat masktekniken kommer du hinna längre och längre ifrån hunden medan klockan tickar. Passa på att kombinera ålandet med kurragömma. Fatta vad roligt! Under gårdagens lunchrast fick jag krampaktigt hålla mig för skratt medan jag låg i badkaret, utklädd till mask och lyssnade till Kois ivriga nosade.

4) Ordförståelse

En lite mer sansad och akademisk lek. Ha hunden framför dig, ta fram två saker, vilka som helst. Låt oss säga äpple och sko. Visa äpplet för hunden och säg ”äpple”, och repetera. Gör samma sak med skon. Din hund har nu börjat koppla ihop två begrepp med två skilda ting.

Nu till hjärngympan. Håll fram båda sakerna samtidigt, försöker hunden ”peka” med blick/nos ta lugnt undan sakerna. Invänta att hunden lägger fokus på dig. Först då säger du ”sko” och inväntar att hunden pekar mot just skon. Har du en Einsteinhund, så pekas det rätt direkt, vilket blir ditt startskott för fantastiskt rolig lek eller godisregn. Får du fel respons, gå tillbaka till associationen mellan begrepp och sak.

Äpple, sko, portmonnä ... Svårt med ord!
Äpple, sko, portmonnä … Svårt med ord!

Lägg in fler ord, föremål som liknar varandra i form/färg eller i läte. Det är klurigt att skilja på pennskrin och portmonnä för de är snarlika i form och typ. Det är även svårt att skilja på hatt och katt om du inte överbetonar första konsonanten. Knep och knåp. Och beroendeframkallande.

5) Färgskalan

Hundar har dikromatiskt seende, till skillnad från vårt trikromatiska. Vi ser helt enkelt fler färgkombinationer än våra fyrbenta vänner. Våra tappar tar in rött, blått och grönt medan hunden främst skapar kombinationer av de sistnämnda två. Jag brukar roa mig med att försöka få ett hum om perceptionsskillnaden. Härma ordförståelseträningen ovan men lägg fokus på färger.

Ta fram färgade pappersark, träna in blå och grön. Det brukar gå ganska snabbt. Lägg sedan till rött. Rött brukar hundar kunna lära sig som en annan färg än blå och grön, även om rött uppfattas annorlunda av hund. Nu har hunden tre ark framför sig, säg ”blå”, ”grön” eller ”röd” och låt hunden välja färg. Koi pekar med tassen, andra med blick eller nos.

Prova sedan ett lila ark. Vad händer då? När slängs tassen upp på det lila arket? Är det när du säger rött, blått …? Det finns inga rätt eller fel. Det hela ger oss insikt i hur hundar uppfattar världen via sina kognitiva förmågor.

Till sist …

I ärlighetens namn är det nog jag som är understimulerad snarare än Koi. Så för tillfället, om jag inte är upptagen men att agera gigantisk maskleksak, går jag runt och lär Koi massa konstiga ord han inte har någon som helst användning för.

Peace out!

/Carro, Koi & Krutor

Här hittar du Carros tidigare blogginlägg

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail