En frustration, ett ansvar – vems?

carro & Koi tränar
Hat, avsky, sparkar, slag. Att önska livet ur sin hund. Ett ämne som Sveriges främsta hund-podd ”Vår bästa vän” tar upp i sitt senaste avsnitt. Ett känsligt ämne helt klart. Graciöst och lättsamt lyfter de något oerhört tungt. Den förödande känslan, hat, puttas modigt mot ljuskäglan.

Lyssna gärna: http://t.sr.se/1NrW6M7

Radioavsnittet påverkade mitt hundpromenadtempo (jag bjuder er på ett nytt och väldigt långt ord). Energin riktades från fötter till hjärna och hjärta. Tankarna spann kring hat, socialt arv mellan arterna och varför vissa triggas till aggression och andra inte.

HÅRDA HÄNDER GER HÅRDA TÄNDER, SOM I SIN TUR GER …

Du känner säkert igen ”om du blir slagen lär du dig slåss”. Talesättet kan gälla hundar tycker jag. Hundar som trycks ner, fysiskt eller psykiskt, tar själva till strategin i sociala relationer.  Erfarenheten går olyckligtvis i arv. Hunden trycks ner för att den inte kan försvara sig. I sin tur ageras den nedtryckta känslan ut mot någon som inte kan försvara sig mot hunden och känslan riskerar att även bo vidare i denna individ. En ond cirkel är skapad. Men negativa mönster är till för att brytas tycker jag.

INTROVERT ELLER UTÅTAGERANDE, OLIKA SIDOR AV SAMMA MYNT

Motsägelsefullt nog så glädjer det mig när hundar som fått stryk bits. För hundar som bits får oftare hjälp än de som blir till kuvade av slagen. Nej, hård hundhållning leder inte alltid till hårda hundar. Vissa blir rädda, oerhört rädda. Strategiskt undviker de all interaktion i oro för utbrotten. För alla är vi individer. Jyckar är introverta eller utåtagerande, aktiva eller passiva i sin stresshantering – och allt däremellan. Responsen på förtryck kan variera, lidandet är dock likvärdigt oavsett uttryck.

bryt mönstret! bli inte arg på fel ställen

BEARBETNING EN PÅVERKBAR FÖRMÅGA

Sedan finns det de som behandlas illa och blir totala pacifister i ren revolt. De borstar av sig, reser sig med värdighet och går sin väg när möjligheten finns. Hur borstar de av sig? Vad innehåller stoffet de gör sig av med?

Vad vet jag. Men jag ser avborstningen som bearbetning. Där bearbetningsförmågan är välutvecklad när hunden är psykiskt mogen. Livet har hunnit bjuda på lagom stora utmaningar som har slipat systemet. Var valptiden dessutom kärleksfull och baserad på respekt och tillit så har jycken goda möjligheter att bearbeta framtidens obligatoriska magplask och hjärtesorger. Dessa hundar är ofta språksäkra, triggas sällan till översvallande känslor. Utan ansträngning centrerar de sig i balans. De är coola.

En valp däremot, som behandlas illa, vet inget annat. Den sociala utvecklingen styrs in på fel spår och blir summan av sina erfarenheter. Bearbetningsförmågan kanske påverkas, försämras. Saker rinner inte av … De sugs in och läggs på hög. Eller en unghund som utstår prygel och psykisk nedtryckning, utan någonstans att ta vägen. Hunden berövas kontrollen över sitt jag. Dessa två har det säkert svårare att resa sig, borsta av sig och komma igen.

VARFÖR?!

Vad driver en människa att hata sin hund så pass att han/hon pucklar på jycken? Det var ju ämnet som VBV-gänget tog sig an. Jag tror att psykisk ohälsa kan vara en orsak.

En hund eller människa med exempelvis trauma bär på uppdämd ilska och rädsla. Om traumat är obearbetat finns risk att återkommande vulkanutbrott ödelägger hjärtan omkring dem, eller krossar hjärtat inom. Outredda känslor är lättare att projicera och svårare att borsta av sig. Jag tycker det är ett mänskligt ansvar, att deala med sin skit.

• När blir du oerhört arg på din hund?

• När han inte lyder!

• Hur agerar ditt känsloliv när hunden inte lyder?

• Jag ser rött.

• Kan du ställa dig bortom det och handla genom den empatiska magkänslan och inte agera i tryckkokarens mynning?

Jag är ingen humanpsykolog. Men frågeställningarna intresserar mig. Varför nästlar sig hat ibland in i relationer mellan hundägare och hundar? Jag tror att vissa hundägare (precis som vissa hundar) går med psykologiskt trassel. Trassel som förblindar självinsikten och skapar irrationella reaktioner.

Eller vardagsskav; stress på jobbet, trubbel i familjelivet, dålig kosthållning, för lite motion … skav vars summa ger frustration. Oskyldiga som inte kan skydda sig blir måltavla för uppdämd frustration, djur och barn toppar troligtvis listan. Men detta skav är inte deras problem, det blir deras problem. Den onda cirkeln är skapad och någon bör bryta den innan fel sak slår rot i relationen och i framtiden.

vi pussas i stället, säger Carro och Koi

Jag bugar djupt för alla som dealar med sin skit, bryter mönster och står värdiga sina relationer till andra.

Peace out!

/Carro, Koi och Krutor

 

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentarer