Adrenalinjunkie till hund?

Koi tittar på vad matte har lagt fram på bordet
Kasta pinnar, lägga spår, cykla, gömma föremål eller trycka i gång den automatiska bollkastaren … Hur ger du din hund utlopp? Vad är energi och hur ter det sig i en hund? Finns det fel sorts utlopp? Och i sådana fall, hur påverkar det hunden?

ENERGI

Energi … Egentligen inget annat än en fysikalisk kvantitet, något som alstrar rörelse. Vi har lägesenergi, det vill säga lagrad energi (hunden ligger hemma och vilar, slötid i reviret innan jakten) och energi i rörelse som då överförs från en enhet till en annan (hunden rusar efter bollen, vargen spårar efter bytet). Vi har också energi i ett system, säg hund eller tryckkokare, som söker jämvikt i växelverkan mellan temperatur, tryck och rörelse.  Märkligare än så behöver vi inte göra termodynamiken för tillfället. Men vad har det med hundar att göra …?

TERMODYNAMIK

Jo, hundar fungerar enligt termodynamikens lagar i stora drag. De har en inneboende energikvot, arbetsmaskineriet är ofta rastypisk, men än mer individuellt i våra hundar. Friska hundar har en daglig dos energi de vill ha utlopp för. Vill? Behöver få utlopp för… Har rätt att få utlopp för! anser jag. Annars hamnar de i en obalans av inneboende och utgående energi. Då kokar de över och hittar egna saker att lägga sin överskottsenergi på. Som att gräva stora hål i trädgården, jaga katter, skälla ut grannhunden, slicka sönder sina tassar, äta handväskor och liknande ”petitesser”.

Gorma inte på jycken om du är orsaken till energiöverskottet. Antingen har du inte gett hunden regelbunden och korrekt dos av fysiskt och psykiskt utlopp … Eller så har du köpt en hund med mer motor än du hade tänkt. Ingetdera är hundens fel.

Koi klättrar bland stenar

UPPSNURRANDE AKTIVITETER

Hundar riskerar tyvärr att deras tvåbenta målsmän, i all välmening, ger dem fel sorts utlopp. Effekten kan bli att mer energi alstras än töms ut. Jag syftar på uppsnurrande aktiviteter. Se framför dig hunden som rusar fram bredvid cykeln som enda utlopp, hunden som leker i rastgården som enda fysisk aktivitet. Om en aktivitet är uppsnurrande eller ej, bestäms dock inte av aktiviteten utan av hunden. För vissa hundar är pinn- och bollkastning totalt förödande, tungan hänger ner till knäna och jycken flåsar i X2000-takt, djuret blir som ett stroboskop. Andra kan hantera denna monotona, repetitiva, snudd på stereotypi-inspirerande syssla, med ro. Så nej, man kan inte utfärda ett rikstäckande bollkastningsförbud och tro att hundstressen i vårt land kommer sjunka. Däremot hoppas jag att Svea rike snart utökar djurskyddsförordningarna på hund med ras- och individanpassad fysisk- och psykisk aktivering.

koi på långlina i skogen

GLÄDJE eller STRESS?

Jag vill rikta en strålkastare mot sådant som kan tendera att stressa upp, snarare än behagligt tömma hundar på energi: Pinn-/bollkastning, agility, jaktlekar, cykling, löpning, fly-ball … Dessa är inte nödvändigtvis sådana aktiviteter, men de KAN vara sådana aktiviteter, helt och totalt beroende på HUR man utför dem och om hunden kan hantera pådraget väl.

Det här går att öva på – en riktigt bra agilityutövare ser skillnad på stress och vilja, på hastighet och hysteri. Precis som en inkännande hundägare vet när hundens långa mungipor och flås betyder nöjd och engagerad, eller stressad och belastad. Det fysiska uttrycket kan se snarlikt ut, men skillnaden i den tolkade känsla är som natt och dag. Låt oss inte missförstå våra hundar. Läs av dem väl. Kan vi inte bedöma hundens mående i det exakta läget, så bör vi se över hur de ter sig i vardagen, i helhet. En redan aktiv och alert hund kanske inte behöver mer uppåttjack. Tolka inte ett intensivt, repetitivt hämtade av samma pinne, åter och åter igen, som vilja och lust. Det kan vara ett beroende: Du har en adrenalinjunkie i kopplet.

"verktyg" för lek och aktivering

JAKTKODEN I BALANS

I kort kan man säga att ett ohälsosamt uppåttjack kan allt bli som är repetitivt, monotont, innehåller hög hastighet, tvära kast. Och aktiviteter som triggar jaktsekvenser i delar och ej helhet. Som att slänga sig fram, hugga tag, ruscha, springa … Sådant är högaktiva delar i hundens jaktkod, men utan de mer sansade, och nedvarvande, avsnitten som jaktbegynnelsens sök- eller spårarbete. Inte heller får hunden komma till skott. Slutskedet av jakten förbises; ställa, skälla, attackera och döda … Med målgången i att få tugga, mala, gnaga, äta. Vilket är oerhört stressdämpande och nedvarvande.

Mittsekvensen av jaktkoden; springa, ruscha och hugga fast, efterliknas i exempelvis bollkastande som av den anledningen kan trigga hundar till beroende och överspändhet. Då den innefattar beteenden fyllda med adrenalin, testosteron och noradrenalin. Det behövs ett nedåttjack efter den energialstringen, något som sker per automatik vid jakt i och med fällandet av bytet och ätandet.

2016-01-18_1453139934

Även jakt utan bytesfällning leder till en lång vandring hem, nedvarvningen. Om vi enbart plockar ut högaktiva delar av jaktsekvensen så får vi bara uppåttjack. Hundar behöver balans för att få ro. Personligen föredrar jag lek och löpning med intervallträning som högaktivt utlopp. Medan sökandet (göm bollen i stället för att kasta) och spårningen (låt hunden spåra upp sin frukost) alstrar en lagom dos adrenalin i mina hundar, samtidigt som det varvar ner.

Ge din hund ett ras- och individanpassat utlopp och ha riskerna med uppsnurrande aktiviteter i åtanke. Varvas jycken upp, behöver vi sedan varva ner. Bjussa hunden på jämvikt i energiflödet, så slipper du tryckkokareffekten, då ett överskott på grund av felstimulering ger överstimulering. Varva inte upp motorn på helvarv för att sedan bryta av nyckeln i tändningen. Den typen av stress är bokstavligen sjukligt skadlig i längden.

Peace out!

/Carro, Koi och Krutor

 

PS. Carros tidigare blogginlägg hittar du HÄR!

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentarer