11 krämpor som kan drabba den gamla hunden

11 krämpor som kan drabba den gamla hunden

1. Kräkning och diarré
Kräkningar och diarré är inte en sjukdom i sig utan symtom på att något är fel.
– Ja, det kan vara allt från att hunden ätit något olämpligt till en inflammation eller problem primärt i ett inre organ, som njursvikt eller problem med levern. Men vanligast är att den ätit något olämpligt. Hundar ska ju nosa och snaska på allt spännande, och känsligast är valpar och just äldre hundar.
– Om hunden verkar opåverkad i övrigt kan man prova diet i några dagar. Du kan till exempel ge den kokt ris och kokt fisk eller kyckling. Och se till att den dricker.
Om hunden har nedsatt allmäntillstånd, kontakta veterinär.

2. Problem med tänderna
Att borsta tänderna på hunden är det bästa sättet att förebygga tandproblem. Tandsten och tandlossning, parodontit, är vanligast. Hundar får sällan karies.
– Tandlossning är svår att åtgärda annat än genom att dra ut tänderna. Inflammation i tandrötterna är inte lätt att upptäcka. Många hundar lider i det tysta. Ofta förstår man inte att hunden haft smärtor förrän man ser hur mycket bättre den mår efter att den fått tänder utdragna.

3. Juvertumör
Det är med juvertumörer som med hudtumörer, det finns snälla och det finns elaka. Och de måste opereras bort och analyseras för att man ska få veta vilken typ det är.
– Hundens bröstkörtlar har fem juverdelar, det vill säga att det är en stor yta som juvertumörer kan bildas på. Tumörerna börjar som små riskorn. Ibland opereras bara knölen man känner, ibland tas hela juverraden bort. Det enda sättet att förebygga juvertumör är genom tidig kastrering, helst före första löpet. Prognosen för godartade juvertumörer är god. Det kan den även vara för de elakartade, om de upptäcks i ett tidigt skede och opereras bort med marginal.

4. Hudtumör
Det är som för människor, risken att drabbas av hud-förändringar ökar med stigande ålder. Men allt som växer är inte elakt, det finns många snälla -varianter också, som vårtor och fettknölar.
– Problemet är att man inte kan veta om knölen är elak eller snäll, men man behöver kanske inte boka tid hos veterinären samma vecka om man hittar en knöl. Men det är bra att ha koll. Om man hittar något som växer snabbt eller verkar annorlunda ska man söka veterinär. Genom att ta ett cellprov kan veterinären säga om det är något man bör gå vidare med.

5. Öroninflammation
Återkommande öroninflammationer är ett symtom på andra problem, ofta allergi mot till exempel pollen, dammkvalster eller någonting i fodret. En gammal hund som drabbas har ofta problem sedan tidigare.
– Men om hunden får öroninflammation på ålderns höst och inte haft problem tidigare kan det vara allvarligare, som till exempel en tumör i örat. Men orsaken kan förstås vara så enkel som att man slarvat med hygienen. Även om hunden har blivit gammal och vill vara ifred ska man fortsätta att hålla efter den – och lukta i öronen.

6. Leverproblem
Det finns många leversjukdomar som vanligen debuterar hos mycket unga individer. Om en gammal hund får problem med levern är det ofta fråga om cancer. Levern kan jobba på länge, trots att stora delar av den är skadad eller sjuk, innan hunden uppvisar några symptom.
– Kräkning, diarré, gula slemhinnor, minskad aptit är några av symptomen. Och ödem i magen, det vill säga att magen svullnar upp och hunden kan uppfattas som rund trots att den avmagrar.

7. Hudinflammation
Det är ovanligt att hudinflammationer, liksom öroninflammationer, debuterar i hög ålder. Ofta har hunden problem som eksem eller allergi sedan tidigare.
– Ibland kan hårsäckskvalster, demodex, växa till om hunden drabbats av en annan allvarlig kronisk sjukdom. Men symtomen är då inte klåda som vid allergier utan är ganska ringa, med håravfall. Det kan också vara nedsatt produktion av sköldkörtelhormon, hypotyreos, som ger nedsatt ämnesomsättning vilket ger -diffusa symtom, bland annat kan pälsen bli mjällig.

8. Smärta/symtom i rörelseapparaten
Gamla hundar blir precis som vi människor stela och mindre rörliga med åren. Det är också vanligt att de drabbas av artros. Då är det bra att hunden rör på sig, det både förebygger och lindrar, precis som för oss människor.
– Och håller vikten. Om hunden är tjock gör det extra ont och den blir ovillig att röra sig. En del hundar går på hundsim för att förebygga och träna upp muskulaturen. Men man ska förstås anpassa motionen efter vad hunden klarar av. Kolla med veterinären, som också kan skriva ut läkemedel som ger smärtlindring. Artros är vanligt, men man bör kolla upp vad smärtan beror på.

9. Livmoderinflammation
Livmoderinflammation, pyometra, är en allvarlig och vanlig sjukdom som man både förebygger och botar med kastration, då livmodern och äggstockarna opereras bort.
Oftast uppträder livmoderinflammationen en till ett par månader efter löp och symtomen är ökad törst, ökad urinering, blodiga eller variga flytningar, nedsatt aptit och kanske feber. Observera dock att ibland är livmoderhalsen sluten och då syns inga flytningar.
– Prognosen är god om inflammationen upptäcks i tid. Om hunden är riktigt gammal och har flera andra allvarliga eller kroniska sjukdomar kanske man väljer att avliva den, men det är väldigt individuellt.

10. Törst/ökad urinering
Ökad törst och urinering kan bero på flera olika sjukdomar, som till exempel diabetes, njursvikt eller pyometra.
– Diabetes ger ökad törst, ökad urinering plus att hunden äter bra men sedan går ner i vikt och hamnar i ett svälttillstånd. Vanligen drabbas lätt överviktiga tikar som inte är kastrerade och förebyggs genom kastrering och genom att inte låta hunden bli överviktig. Prognosen vid diabetes är god om behandling sätts in i tid – och ägaren är villig att ge insulin två gånger om dagen.
– Njursvikt ger också ökad törst och ökad urinering. Hunden tappar aptiten, får irriterade munslemhinnor och luktar illa ur munnen. I ett tidigt skede kan hunden må bättre med medicinering och särskilt foder, men prognosen vid kronisk njursvikt är dålig.

11. Hjärtfel
Det är vanligen småväxta hundar som drabbas av klaffsjukdomar och hjärtsvikt som ger vätska i lungorna, nedsatt ork och gör det tungt att andas. Storväxta raser kan få problem med hjärtmuskulaturen, vilket kan debutera plötsligt. Hunden får då nedsatt ork och svårt att andas.
– Prognosen är förstås beroende av vilket hjärtsjukdom det är fråga om och när sjukdomen upptäcks. Det finns hundar som står på hjärtmedicin i många år och mår bra. Ärftliga hjärtfel går inte att förebygga, men för att undvika andra hjärtproblem är det alltid bra om hunden inte väger för mycket. Och hålla den aktiv, naturligtvis anpassat efter ålder och vad den klarar av.

Läs också:

gammal_schafer_webb

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentarer