Skaffa långlina till hunden

dra_inte
”Skippa flexikopplet och skaffa lång lina till hunden i stället!” Kanske låter uppmaningen utmanande och drastisk. Och vet du att du alltid har full kontroll på din hund i flexikopplet och ni kan gå trevliga promenader utan att hunden drar, är det bara att gratulera. Då kan du sluta läsa här. Men för de allra flesta av oss är flexit ganska svårt att hantera säkert och bekvämt. Då kan en längre lina ge din hund frihet i stället.

Tanken med flexikopplet är god – hunden får lite mer frihet än i ett vanligt koppel och längden går att justera. Men det går inte att komma ifrån att på den flesta flexikoppel låser sig spärren ibland vid fel tillfällen, ibland löses den ut av misstag och blir linan smutsig finns risk att den kärvar när linan ska åka in i kassetten.

Oönskade utfall

Det sker tyvärr en hel del olyckor där flexikoppel är iblandat. En hund som skuttar till nära en väg kan sluta i stor tragedi om du inte hinner spärra linan eller mekanismen kärvar. Det samma gäller en hund som blir kvar utan matte eller husse i eller utanför hissen när den startar. Det är ingen scen man vill tänka på, men det händer tyvärr. Liksom att hundar ryker ihop och skadas allvarligt för att flexikopplet gav hunden större frihet än vad det var tänkt från början. Klassiskt är att hundarna redan passerat varandra och matte eller husse har rätt bra koll, men så vänder ena hunden, eller båda, och gör ett utfall … Är det dessutom två hundar i flexi som trasslar in sig är det inte lätt att reda ut det hela. Den tunna linan som skär in i händerna är heller inte lätt att få grepp om.

Lång lina ger kontrollerbar frihet

Givetvis måste din hund få lite frihet och större rörelseradie ibland även om du har svårt att låta den springa helt lös. Men välj då hellre dina tillfällen – och skaffa två koppel. Ett kort för promenader i trafik eller för den snabba kissrundan, och ett lite längre, ja kanske till och med en riktigt lång lina på över 10 meter, på platser där hunden kan röra sig mer fritt. När hunden går i det korta kopplet (det behöver ju inte vara jättekort, men kontrollerbart, max ca 2–3 meter), får den helt enkelt inte göra några större utsvävningar, då tränar ni på att gå ordentligt i kopplet. När ni sedan kommer till parken, skogen, stranden eller annan plats där hunden kan röra sig mer fritt, byter ni till det långa.

Övning ger färdighet

Det krävs lite träning för att hantera ett riktigt långt koppel eller lina också. I början kan det vara lätt att trassla in sig och linan kanske fastnar på olika ställen. Det gäller att ha koll på fötter och tassar så att ni inte fäller varandra eller linan skär in om hunden gör ett ryck. Att låta hundar hälsa på varandra i långa linor är också en onödig utmaning. Men den stora fördelen är att du hela tiden själv är aktiv och släpper ut och kortar av linan efter behov och har kontroll över hur långt bort hunden verkligen är. Du tränar också uppmärksamhet och reflexer, inte så dumt! Börja gärna stegvis med kanske fem meter, för att sedan avancera till en lina på 15–30 meter. Efter ett tag kan du kanske övergå till att alltid ha hunden i lina, men hopsamlad i handen på platser där hunden ska hålla sig nära.

Träna, träna, träna

Ytterligare en stor fördel med lång lina är att du kan låtsas att hunden är lös, och träna inkallning, hundmöten mm säkert. Vem vet, tränar ni riktigt flitigt så kanske hunden till och med kan vara lös på riktigt i framtiden?

Läs mer om långlina
Se en film om långlina

”Dra inte i kopplet!” Träna så här

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail