Barnhemmet som adopterade hundar

Barnhemmet som adopterade hundar

I den lilla byn Bastora i Norra Goa ligger ett barnhem för pojkar som drivs av det katolska prästerskapet Don Bosco. Här bor 45 pojkar i olika åldrar som alla på något sätt blivit övergivna av sina familjer eller vars föräldrar är så fattiga att de helt enkelt inte har råd att ge sina barn ett mål mat för dagen.

Det rätta namnet för barnhemmet är ”Shelter for Boys” och vissa kommer bara dit över dagen medan andra, som faktiskt är föräldralösa, bor där på heltid.

Anledningen till att jag besökte barnhemmet är för att jag fick reda på av min väninna Karen att där även bor fem gatuhundar. Hundar man tagit hand om och som kommit direkt från närområdet eller som man räddat från hundhemmet WAG.

Karen hade tagit med hembakade hundkex som barnen fick ge åt hundarna.
Karen hade tagit med hembakade hundkex som barnen fick ge åt hundarna.

En av hundarna som bor på barnhemmet, Boxer, hade suttit fastkedjad i sin egen avföring på en balkong i sex år tills dess att hans ägare dött och någon hade lämnat in honom till WAG. Han var verkligen i dåligt skick då, med tjocka, såriga märken efter halskedjan och oerhört undernärd, så han fick bo hemma hos Karen i tre veckor innan hon frågade prästen på barnhemmet om de ville ta hand honom.
Så nu bor han på barnhemmet och pojkarna kallar honom för Boxer för att han enligt dem ”fights a lot with one of the other dogs”. En liten bråkstake alltså, men otroligt glad och tillgiven mot pojkarna.

En glad Boxer.
En glad Boxer.
Halva mitt ansikte och Boxer, som försökte pussa mig.
Halva mitt ansikte och Boxer, som försökte pussa mig.

Dagtid sitter hundarna fastkedjade utomhus på sina platser runt om på barnhemmets ägor (för att inte springa in i huset och smutsa ned), men på kvällar och nätter får de löpa fritt i området. Pojkarna hjälper alla till med rastning och att mata hundarna (ris och kyckling får dom) vilket hjälper barnen att få känna sig behövda och självständiga. Att ha hand om en hund är väldigt bra träning för barn, om jag själv får tycka till, och dessa barn, likt gatuhundarna, får varken den kärlek de förtjänar eller behöver så att rå om ett husdjur är verkligen en steg i rätt riktning.

3
Några av pojkarna med Panda – som tydligen gillar att bada i lera!
Tiger ligger o väntar på hundkex.
Tiger ligger o väntar på hundkex.
Nom nom, hembakat!
Nom nom, hembakat!

Alla barnen ville mer än gärna visa oss runt och de ville självklart vara med på bild ihop med hundarna (samt låna kameran och ta bilder själva…). Prästen, som har hand om barnhemmet, bad mig dock att inte posta bilder på vissa av pojkarna då många blivit misshandlade av sina föräldrar och lever under beskydd. Men bilden på den söta pojken överst i bloggen fick jag lägga upp och visst är han och Panda söta ihop!?

Man ser verkligen vilken värme en hund sprider och hur gott det gör för barnen att få ha hand om ett husdjur. Och att gatuhundar orkar interagera med 45 pojkar på ett snällt sett visar verkligen vilket härligt lynne de har!

Boxer på promenad.
Boxer på promenad.
Den vackra donnan Cheetah.
Den vackra donnan Cheetah.
Ibland blir man lite överväldigad när 6-7 pojkar ska mata en samtidigt!
Ibland blir man lite överväldigad när 6-7 pojkar ska mata en samtidigt!
Panda var lite blyg i början...
Panda var lite blyg i början…
8
Va, ska ni gå nu!?

Detta inlägg, mina vänner, är det sista inlägget från mig och hundarna i Goa på ett tag fram över. Vi väntar nämligen tillökning i familjen – en liten människovalp förväntas titta ut i början av februari!

Så jag vill tacka alla som följt, läst och kommenterat bloggen och hoppas att ni fått lite bättre insyn i hur livet för hundarna kan se ut på andra sidan jordklotet – långt, långt bort från trygga Sverige.

God jul och gott nytt år önskar jag er alla.
Stor kram från mig och alla goa hundar i Goa!

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail