Indisk veterinär – inte riktigt som hemma…

Indisk veterinär - inte riktigt som hemma...

I förra veckan skrev jag ett inlägg om vår labradorhane Tyke och hur han har haft en stor bula på huvudet i någon månad och att vi därför åkte till veterinären med honom. Igår var det dags igen…
På morgonen upptäckte vi att det inte bara var bulan som var svullen utan hela ansiktet. Tyke såg mer ut som en bullterrier än en labbe, typ, då näsbenet liksom buktade ut. Försökte ta några bilder för att kunna visa er, men syntes bättre live.

1

2
Hmmm, jag känner mig något sned idag.
3
Glad kan man alltid vara!

Nåväl, lika bra att få det undersökt.
Vi åkte till samma veterinär som vid förra besöket dränerade bulan på blod och som gav oss medicin, nåt antiinflammatoriskt. I Indien funkar det liksom inte som i Sverige, det är inte direkt organiserat här, milt sagt. Här bokar man ofta inte tid utan åker direkt till doktorn för att istället sitta där o vänta.

Vi kom dit vid 10, dörren var låst, ljuset släckt. Clinton ringde upp veterinären som gav besked om att hon väntade på sin ”pilot” (en motorcykeltaxi) och var på väg. Efter 20 minuter kom hon och gjorde en snabb undersökning, gav en spruta antibiotika och sa åt oss att det var bäst att låta röntga Tyke för att vara på den säkra sidan. Pris för besöket, 25 kronor.

Veterinären kände lite på bulan.
Veterinären kände lite på bulan.
Tur man inte är spruträdd!
Tur man inte är spruträdd!
Någon hade visst trampat på ett tuggummi...
Någon hade visst trampat på ett tuggummi…
Kan vi gå nu!?!?
Kan vi gå nu – det är varmt här!!!

Vi fick ett nummer till en annan veterinär, som utför röntgen, och som har rykte om sig att vara väldigt bra men att han tyvärr alltid låter sina patienter vänta.

Nåväl, vi ringde och fick en tid samma dag, klockan 13.30, så vi åkte bara hem om en snabbis för att byta bil (veterinärkliniken ligger i huvudstaden Panjim, ca 30 min med bil från vårt hus).
13.15 kom vi fram till klinik nummer två. Doktorn var inte där än så vi ombads vänta. Nej, det fanns inget väntrum, vi fick sitta utomhus eller vid ett skrivbord.

Väntilivänt...
Väntilivänt…

14.30 ringer doktorn och säger att han kommer om en timme.
Vi stoppar in Tyke i bilen och åker för att köpa lunch.

Åter på kliniken 15.20. Ingen doktor. Har jag glömt skriva att det är minst 35 grader i skuggan utomhus och en fuktprocent på 80? Vi var ganska svettiga.

När det är varmt får man ligga i skuggan.
När det är varmt får man ligga i skuggan.

Klockan 16.00 ber vi sköterskan ringa och fråga var doktorn är och om han ens kommer. ”He will come in 30 mins.”

16.45 kommer han. Då sitter en annan kvinna och väntar med en liten ledsen valp som inte vill äta (det är den lilla gulliga valpen på översta bilden…). Veterinären undersöker båda och det bestäms att vi ska åka till en annan klinik för att låta röntga dem – doktorns egen röntgenmaskin fungerade visst inte just nu.

Vi lastar in oss själva och Tyke i bilen igen.

Äntligen kom veterinären...
Äntligen kom veterinären…

Upp med stora labradoren på båren på klinik nummer tre och han fick somna en stund så att fem röntgenplåtar kunde tas.
Doktorn upptäckte något på bilderna som han inte tyckte såg normalt ut och han valde att skicka vidare röntgenplåtarna till en annan doktor för analys.
Den lilla valpen hade visst ätit stenar och var tvungen att opereras.

Skönt med en liten tupplur.
Skönt med en liten tupplur.
Röntgen.
Röntgen tas.
Doktorn visar på bilderna.
Doktorn visar på bilderna.

Nu ville herr veterinär att vi skulle åka tillbaka till hans klinik så han kunde ta blodprov så in med en halv-vaken labradorhane i bilen igen. Svettigt.

Åter på kliniken, två nya patienter sitter och väntar. Veterinären upptäcker att han visst inte hade något sterilt rör för blodprovet han skulle ta av Tyke. Han tycker att vi själva kan åka och köpa ett rör.
Klockan är nu runt 18, det är rusningstrafik. Indisk rusningstrafik…

Är det vår tur snart? Stenätar-valpen vilar sig lite och fick sova över på kliniken inför operation.
Är det vår tur snart? Stenätar-valpen vilar sig lite och fick sova över på kliniken inför operation.

In med Tyke i bilen. På tredje ”medical store” vi besöker får vi tag i ett rör.
Åter på kliniken.

Vid det här laget har jag inte gått på toaletten sedan klockan 12 och när jag ber att få låna klinikens hänvisas jag till en mörk bakgård och en toalett där ljuset inte fungerar. Sitta och kissa på en bäcksvart toalett där man spolar med hink och torkar sig med vatten i ett land fyllt med kackerlackor och stora insekter – jag håller mig!

Doktorn tar blodprov från bulan, något som borde ha gjorts av den förre veterinären när vi åkte dit på besök första gången, men hon hade tagit vanligt blodprov och inte från blodet i bulan.

Vi får ”recept” på ny medicin. Och med ”recept” menar jag ett handskrivet papper som man visar upp på vilken apotek som helst. Här kan du köpa allt över disk utan en doktorn tillåtelse, inga problem, och det är otroligt billigt. Folk här äter antibiotika så fort de blir förkylda…

Blodprov tas från bulan.
Blodprov tas ur bulan.

Sådärja, all done. Eller?
När vi går mot bilen ropar veterinären att han ska skicka blodet för analys men han är inte säker på om röret vi köpt är sterilt nog och att vi kanske måste komma tillbaka om tre dagar för nytt prov. Pris för röntgen och tre timmar med veterinär: 450 kr.
Vi lastar in oss i bilen igen, fortfarande ovetandes om vad det är för fel på vår hund.

Klockan 19.48 är vi hemma. Tack och godnatt.

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail