Jag är ett kärleksdjur

Jag är ett kärleksdjur

Det fokuseras så himla mycket på mat och kropp och övervikt tycker jag, och det är faktiskt inte mitt fel att jag kanske är lite mer … sladdrig … nu än för en månad sedan – det är lillhusses fel. Han har ju överdoserat eller vad de vill kalla det, men VISST. Om jag hade eget styre över min tillgång på mat, då skulle det kanske se annorlunda ut. Nu pratar vi inte mer om det. (Även om jag verkligen vill betona att en hel helg utan bacon-frukost är lite väl hårt. Inte ens matte åt bacon i helgen, och då är det kanske inte jättekonstigt att hon är lite trött så här i början av en ny vecka. Men lyssnar någon på mig? Nä.)

I alla fall så tänkte jag berätta om att alla älskar mig. Det är otroligt faktiskt. Jag är nu tvungen att skriva lite mer om kärlek och hur mycket folk tycker om mig för matte tyckte att jag bara hade skrivit om att äta och om mat. Jaja. Mormor och lillhusse tycker jag mest om. De älskar mig.

I alla fall så har vi ju två barn att se efter, matte och jag. Den store och den lilla. När den lilla var lite mindre kunde hon ibland vara något besvärlig för mig, för hon var rent ut sagt dålig på att dölja när hon gav mig mackor. Pojken, den store, har alltid varit något av en naturbegåvning. Han älskar mig mest.

Matte kan inte alls den där konsten. Hon säger att man inte får ge hundar mat ”från bordet”. Hur ska man annars göra det? Det är ju på bordet maten finns.

Om du har några rester kan jag ta hand om dem åt dig.
Om du har några rester kan jag ta hand om dem åt dig.

Ibland säger jag till dem att jag kan ta hand om allt det där som de jäktar med så på morgonen, smulor och ställa in skinkan och så, men de bara: ”Gå och lägg dig, Zowie.”

Nästa gång ska jag skriva om mat igen, för det här var jättetråkigt. Kärlek och sådant.

Förresten så ska jag ha påsklov nu och åka till mormor i Skåne. Kanske skriver lite om kossorna som finns där. De är jättefarliga.

Hejhej från Z.

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentarer