När valpen blir slyngel – vad gör man?

När valpen blir slyngel – vad gör man?
Gulliga valpar växer upp och blir struliga tonåringar. Olydiga och till synes döva frestar de vårt tålamod. Att bli arg hjälper inte. Tricket är att förstå att hunden inte är vuxen och att fortsätta bygga på relationen du skapat, säger hundpsykologen Eva Bodfäldt.

Samojeden Viking är åtta månader och älskar hela världen. Människor, hundar, leksaker, spännande dofter – allt möter han med samma ohejdade entusiasm.

Här och nu och genast är Vikings melodi, att vänta tills matte säger ”Varsågod” har han ingen lust med. Faktum är att han har ännu svårare att vänta nu, när han håller på att bli stor, än han hade som liten valp.

– Viking är den snällaste och mysigaste som finns. Men visst är han i trotsåldern, säger matte Anne-Marie medan hon försöker dämpa sin lurviga kompis högljudda försök att kasta sig in i umgänget med tre äldre hundar.

Att hundar hamnar i vad som brukar kallas för trots- eller slyngelåldern är egentligen inte konstigare än att människor gör det. På samma sätt som babbliga barn kan förvandlas till truliga tonåringar som knappt svarar på tilltal genomgår tillgivna små valpar en stor förändring när de blir könsmogna någon gång mellan halvårs- och ettårsåldern.

– Fast jag vill inte kalla det trots. Beslutsförvirring är ett bättre ord. Hundens hjärna har inte utvecklats fullt ut samtidigt som hormonerna sprutar, säger Eva Bodfäldt, hundkonsult med inriktning på hundpsykologi och författare till boken Kontaktskontraktet, som handlar om samspelet mellan hund och människa.

Så vet du att din hund blivit tonåring

Nya kompisar är det bästa Viking vet, även om entusiasmen inte alltid är ömsesidig.
Nya kompisar är det bästa Viking vet, även om entusiasmen inte alltid är ömsesidig.

Det misstag många hundägare gör, menar Eva Bodfäldt, är att behandla unghunden som äldre och klokare än vad den är. När den inte längre ser ut som en valp höjer vi plötsligt kraven och tycker att den borde förstå våra kommandon. Och när den då svarar med att slå dövörat till är det lätt att hamna i tjat-och-fy-och-ryck-i-kopplet-träsket.

– För att slippa det ska man gå tillbaka till valpträningen, säger Eva Bodfäldt. I den här åldern ska det fortfarande handla om att bygga en bra relation, inte om att träna kommandon. Vi vill ju ha en hund som är följsam, som håller sig i närheten av oss och som kan vila lugnt vid vår sida när det behövs. Valpar är sällan särskilt kaxiga när de är ute, men om de inte från början har lärt sig att det är roligast i närheten av matte eller husse så kommer det att visa sig när de börjar bli könsmogna.

Den fråga man måste ställa sig som ägare till en slyngel i hundskepnad är alltså: Hur kul är jag själv? Vad har jag att erbjuda min hund i stället för allt det där andra som lockar och drar?

Är det kanske så att jag glömt godiset och leksakerna och allt det där jag använde för att förstärka rätt beteende när hunden var valp och blivit en trist typ med mobiltelefonen klistrad vid örat?

– Om skrattet försvinner i en relation så har man problem. Det gäller hundar såväl som människor, konstaterar Eva Bodfäldt och fortsätter: Börja med att fundera på vad du och din hund tycker om att göra tillsammans. Gillar ni att leka med bollar? Att gå på svamputflykt? Att sitta på en bänk och titta på folk och dela på en macka? Gör sådant ni båda gillar, det stärker er relation och kommer att göra din hund mer följsam. Det gäller alla hundar i alla åldrar men särskilt i ”slyngelåldern”. Ett sätt att vända tjat och irritation till glädje och kommunikation är att fokusera på vad du VILL att hunden ska göra i stället för vad du INTE vill att den ska göra.

Ett exempel:
Du har hunden lös och vill att den ska komma när du ropar. Kanske måste du gömma dig och i exakt det ögonblick hunden kommer mot dig så kallar du på den för att sedan överösa den med beröm och några bitar av favoritgodiset. Båda är nöjda och hunden drar slutsatsen att det är i närheten av dig det roliga händer. Kanske råkar den glömma det nästa gång något spännande dyker upp, men med konsekvent träning kommer det sätta sig till slut.

Alternativet – att i allt mer irriterad ton ropa på din hund som till synes döv springer omkring innan den låter sig fångas in och få skäll – lär ingen av er någonting mer än att inte riktigt lita på varandra.

– Det finns fler sätt att belöna hunden än med godis. Allt som hunden vill kan användas som belöning. Vill den rusa fram och hälsa på andra hundar? Använd det! Visa din hund att om den först stannar och är helt stilla invid dig, så får den gå fram och hälsa sedan, säger Eva Bodfäldt.

Mat är en annan sak som hunden vill ha – en del jämt, andra bara när de är riktigt hungriga. Använd det!

– Hunden behöver inte alls alltid få sin mat i samma skål vid samma tid på samma plats. Att servera maten utomhus och göra det till en aktivitet är ett jättebra sätt att bygga er relation. Att gömma maten och låta hunden leta kommer att göra dig enormt intressant i din hunds ögon. Eller låt hunden göra lite konster för att få maten, tipsar Eva Bodfäldt.

En gammal och djupt rotad uppfattning hos många hundägare är att hundar blir bäst uppfostrade av andra hundar. Om en hund i slyngelåldern åker på däng av en äldre hund så ”lär den sig” menar man och låter hundarna sköta sig mer eller mindre själva när de träffas.

Eva Bodfäldt tycker att det är ungefär lika klokt som att lämna barn ensamma och låta den äldsta och starkaste bestämma allt – inklusive vem som inte ska få vara med.

– Tilltron till att låta hundarna själva göra upp är extremt överdriven. Visst kan man låta dem leka tillsammans, om alla hundägare är med på det. Men se upp med vad som händer och låt ingen mobbare ta över. Om din hund kommer och ställer sig mellan dina ben för att söka skydd så ge den skydd eller gå med den därifrån.

– Och om du ser att andra hundar inte uppskattar din hunds inviter till lek så ta bort din hund. Det värsta jag vet är när människor låter sina unga hundar springa fram till äldre och sedan säger ”det gör ingenting, min hund måste lära sig” när den äldre hunden morrar eller biter ifrån. Ingen annan hund eller hundägare ska behöva ta ansvar för din hunds uppfostran, säger Eva Bodfäldt.

Att hunden blir mer ostyrig och får selektiv hörsel när den börjar bli könsmogen är nog de flesta hundägare beredda på. Men ibland blir problemen jobbigare än så. Hunden kanske börjar utmana sin ägare på riktigt, vill inte släppa ifrån sig saker utan morrar eller till och med nafsar och biter.

4 snabba tips för tonårshunden

I sådana lägen gäller det också att se tillbaka på valpstadiet och fråga sig vad som hände där. Ett beteende föds inte ur tomma intet, någonstans har det startat. Du kanske tyckte det var gulligt och roligt att konkurrera om saker när din hund var valp. Men när den blir könsmogen och beteendet eskalerar är det inte kul längre.

– Det handlar om en brist i relationen som funnits med sedan hunden var valp. Men det går absolut att reparera. Kör mycket byteslekar – hunden ger dig det den har i munnen och får godis i utbyte. Kanske är det för svårt i början, då får du gå tillbaka ytterligare ett steg och träna saker som ni gjorde när hunden var riktigt liten, säger Eva Bodfäldt.

Ett annat beteende som många tycker är både jobbigt och pinsamt är att hunden vill ”rida”, på människor, andra hundar eller saker. Ofta ses det som antingen ett sexuellt beteende eller att hunden vill dominera, men Eva Bodfäldt menar att man ska vara försiktig med snabba tolkningar.

– Att ”rida” är ett djupt rotat primitivt beteende som valpar kan börja med redan när de är nio, tio dagar gamla utan att det har någon innebörd. Det kan sedan användas i många olika situationer, till exempel när hunden är fru­strerad. Jag skulle vilja påstå att det lika ofta handlar om frustration och om att hunden vill få uppmärksamhet som om något annat.

Så vet du att din hund blivit tonåring

 

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail